litteraturum

Jamen så säg! Är inte omslaget på denna bok fantastiskt? Mig tilltalar det oerhört mycket och gav mig en enorm förväntan på bokens innehåll. Hur viktigt är ett omslag till en bok egentligen? Vad tycker du?

Chic-litt från en annan värld skulle man enkelt kunna beskriva denna bok. Alsanea skriver uppriktigt och ärligt från den unga saudiska kvinnans perspektiv. Vi får följa fyra unga universitetsstuderande kvinnor och deras längtan efter äkta kärlek och "den rätte". Vi får möta ett samhälle där kvinnor har andra rättigheter än män, och orättvisorna drabbar även dessa fyra kvinnor. Mest fascinerande med boken är ändå kontrasterna mellan detta tekniskt moderna samhälle och dess utomordentligt uråldriga syn på kvinnan. Spännande att få komma innanför landets gränser och höra hur kvinnorna själva upplever det hela.

Lättläst bok som är uppbyggd som ett gruppmail som går ut till medlemmarna på en yahoolista. Lite långdraget och trist med alla långa översatta dikter om kärlekens vedermödor som inleder vissa kapitel (vilka jag till sist hoppade över). Före varje nytt mail får vi möta synpunkter från läsare och deras olika sätt att ta ståndpunkt för vissa personer i historien. Mycket intressant! Denna bok hade varit en ypperlig att diskutera i cirkel. Någon som vill vara med?

Den här hösten har jag mest läst böcker jag lånat på biblioteket. Jag tycker det är en fantastisk service att själv kunna gå in på nätet och leta efter, och därefter reservera böcker. När boken sedan finns inte antingen ringer dom eller skickar ett brev till mig. Därefter kan jag hämta boken. Allt till den smått generande summan av 10:-!

Men så ibland hamnar jag i ett glapp. Den önskade boken har inte hunnit komma och den föregående är utläst. Då får jag botanisera i min egen bokhylla där jag således fann denna.

"Den krossade tanghästen" har stått oläst ett flertal år i min bokhylla. (Utkom och inhandlades 1998.) Det är Turstens debutroman. Efter denna bok har hon utkommit med ytterligare ett flertal titlar, däribland "Tatuerad torso" som även filmatserats.

Huvudrollsinnehavaren är Irené Huss, kriminalinspektör i Göteborg. Hon tar sig tillsammans med sina kollegor an fallet med det förmodade självmordet av den kände och välbärgade finansmannen Richard von Knecht. Ett självmord som sedemera blir en mordutredning med både farliga och oväntade vändningar.

Sällan eller aldrig har jag läst en sådan seg kriminalare. Jag fick riktigt kämpa mig igenom den och jag har svårt att sätta fingret på varför. Det blir ingen fart i berättelsen och när det äntligen händer något är jag som läsare så oförberedd att det endast känns som ett desperat försök att "hotta upp" historien något. (Ett effektivt sätt att undvika detta vore ju att sakta driva upp spänningen steg för steg. Det hade gjort allt mer trovärdigt.) Jag som annars är en stor anhängare av detaljrika beskrivningar av miljöer och personer blir bara trött och förvirrad över planlösningar över lägenheter och hus och upprepningar över införskaffad information aktuell för utredningen.  

Nja, jag är ledsen Tursten men kanske "den krossade tanghästen" är och förblir den första och sista boken jag läser av dig.  

En av höstens mest omtalade romaner är just "En sorts kärlek" av Ray Kluun. På omslaget står att läsa "en av de ärligaste och sorgligaste böcker som har skrivits". Kluun är själv huvudperson i denna roman baserad på hans eget liv.

Boken handlar om Sten och Carmen, det perfekta paret med en liten dotter och det till synes lyckliga äktenskapet. Paret med de glassiga reklamjobben tjänandes de stora pengarna. Paret tillhörandes Amsterdams innekretsar. Och så bomben som slår ner och i ett slag förändrar tillvaron när Carmen drabbas av bröstcancer. Så tar historien sin början i den aldrig sinande ström av sjukhusbesök, cellgiftsbehandlingar, smärta, gråt- och ångestattacker och till sist den självvalda tiden för döden. Alltjämt som Sten kroniskt lever playboy-liv med alkohol, droger och diverse kvinnor vid sidan av sitt äktenskap. 

"En sorts kärlek" är en sorglig bok på många sätt. Dels att en ung kvinna måste dö så ung i en så fasansfull sjukdom, att en liten flicka måste förlora sin mamma, men kanske ännu mer över hennes utomordentligt sorglige man. Men om man bortser från den otrogne maken (går det?) tycker jag att boken bitvis är både kärleksfull, vacker och humoristisk. Språket är enkelt, boken lättläst och när uppföljaren utkommer på svenska kan jag nog inte stå emot. Då heller.  

I somras under vår semester tipsade en av mina bästa vänner (och även hennes man) mig om Roslund & Hellströms böcker. Efter att ha sträckläst "Box 21" och varit mycket tagen över såväl researcharbetet som själva boken, var det med glädje jag "sprang på" Flickan under gatan" på biblioteket.

Eftersom böckerna handlar om samme kriminalare och hans arbetsgrupp kan det vara idé att läsa dom i kronologisk ordning. Men det har inte jag gjort och det har gått bra ändå. :)

Ewert Gren har ett flertal olösta brott på sitt skrivbord när en död kvinna hittas i en kulvert till ett av Stockholms sjukhus. Dessutom står också inom kort 43 barn i polishusets entré. De har samtliga dumpats från en buss i centrala Stockholm och de talar inte svenska utan rumänska. Två märkliga fall måste lösas varav det ena får Gren att ta sig ner till en värld han inte känner till;  tunnlarna under Stockhoms innerstad.

En lättläst och god läsupplevelse. Roslund & Hellström skriver om verkliga miljöer, men som ter sig så annorlunda och absurda att man tror de är fiktion. Slutet överraskar och berör, precis som i "Box 21" som liksom denna bok varmt kan rekommenderas.

"Gunnar" handlar om en knappt 60-årig man, änkling och tidigare hårt arbetande murare vid det inte otippade namnet Gunnar. Efter en hjärttransplantation blir Gunnar förtidspensinerad och inser att han lever ett väldigt ensamt liv. Han saknar sitt arbete, som var det som gav honom hans existensberättigande. Han försöker stöta på sitt barnbarns dagisfröken med halvbra framgång och försöker få tillbaka sin vardag genom att på flera olika sätt arbeta på bygget igen. Dessutom beter sig Gunnars nya hjärta på ett besynnerligt sätt men kan det vara möjligt att  hjärtat bär med sig minnen från dess tidigare innehavare?

En ömsom mörk, ömsom humoristisk, ömsom trög och ömsom intressant historia. Ett tag blev jag så less på den, men viljan att veta hur det skulle gå för Gunnar gjorde att jag läste klart den. (Dessutom fascineras jag av personen Bob Hansson men viljan att förstå både honom och boken är dock större än förmågan.) Jag hyser någon slags hatkärlek till den här boken men skulle inte ha velat ha den oläst.

En perfekt bok för en bokcirkel att vända ut och in på. Jag skulle gärna ha deltagit för att få olika analyser av dess innehåll och innebörd.

Du vet väl att ditt bibliotek gärna tar emot inköpstips från dig som läsare? Eftersom Orbacks bok inte fanns på mitt bibliotek gav jag tips om den och som belöning fick jag läsa boken allra först. 

Jag såg Orback berätta om sin bok i "Efter tio" och plötsligt satt där en helt annan man än den jag tidigare varit van att se i media. Här var privatpersonen, Jens, berättande om sin relation till sin mamma och hennes historia.  

Katja, Orbacks mamma, kommer till Stockholm från Tyskland år 1949 för att arbeta och här träffar hon sin blivande man och här föds hennes fyra barn. Katja berättar aldrig om vad hon varit med om under och efter andra världkriget. Hennes historia tar slut när de sovjetiska soldaterna sparkar upp dörren och tar hennes pappa med sig. Orback kämpar med den ambivalenta känslan av att vilja veta, men att vara rädd för vad som ska berättas och hur han själv kommer att reagera på det. Till sist vinner dock behovet att känna till sanningen om sin mammas upplevelser.

Boken är mycket personligt skriven. Det är inte bara Katjas liv, utan en hel familjs öde man får följa. Katjas förmåga att minnas detaljer är häpnadsväckande och jag tycker Orback lyckas bra med att beskriva skulden och skammen och det liv som råder i den trasiga familjen. En ganska mörk historia, men som trots allt slutade bättre än för många andra. Än en gång fascineras jag över människans förmåga att resa sig efter svåra trauman och blicka framåt.

I fredags när jag var på biblioteket i ett helt annat ärende såg jag den här boken. Jag har sett den tidigare eftersom den nyligen kommit ut i pocket. Det är något med framsidan som gör att jag lagt märke till den, men jag kan inte förklara varför. Och det blev ett sträckläsningsäventyr på ett par dagar!

"Smuts" handlar om det äkta paret Jonas och Rebecca Wahl. Jonas arbetar som framgångsrik advokat i de fina kvarteren runt Stureplan i Stockholm och Rebecca arbetar inom televisionen. De har ett fantastiskt vackert hus i en lika tjusig stadsdel och de bägge barnen är välartade. Jonas får ett erbjudande om att kommentera en rättegång om trafficking i TV, men vad gör han egentligen om kvällarna när han säger att han jobbar över?

"Smuts" behandlar ett ämne som är utomordentligt aktuellt i vår samtid, sexköp och trafficking, människohandel. Boken är lättläst och intressant och beskriver hur en man som har A L L T kan sätta hela sin tillvaro på spel för att kunna spendera tusentals kronor på att köpa sig sexuella tjänster.

Hur många gånger jag än hör det; "sexköparna är ingen stereotyp av människa utan kan hittas i alla åldrar, i  alla samhällsklasser" kan jag inte förstå. Är jag ovanligt trög eller är det helt enkelt för svårt att ta in? För det borde rimligtvis innebära att även du och jag känner eller har träffat män som köpt sex. Wennstam gör ett försök att närma mig den sexköpande mannen, men jag vet inte om hon lyckas. Men säkert kan sägas att det inte är Wennstams fel, för hon vet vad hon skriver om. Men boken väcker tankar och funderingar på ett samhällsproblem som kanske inte finns längre bort än i trappdörren bredvid din eller min. Jag kan varmt rekommendera boken om problemet som sådant engagerar dig.

Det händer på somrarna när vi bilar till Norrland och tillbaka att vi lyssnar på en ljudbok i bilen. Och även om milen är många och långa hinner vi sällan lyssna färdigt på hela. Därför brukar vi ha kvar den i bilen och lyssna lite då och då på den och nu i dagarna blev vi färdiga med "Tyskungen".

"Tyskungen" utspelar sig i Fjällbacka såväl i nutid som i dåtid. Erica Falk hittar en nazistmedaj bland sin avlidna mors tillhörigheter och hon bestämmer sig för att ta reda på hur den hamnat där. Hon söker svar hos en pensionerad historielärare som två dagar senare hittas ihjälslagen i sitt hem. Erica får, genom sin mors gamla dagböcker, reda på att mannen och hennes mor umgicks i samma kretsar under andra världskriget. Och Erica slås av tanken att hans död kanske har med medaljen att göra...

Läckbergs absoluta talang nummer ett är att kunna berätta två historier parallellt utan att det för den skull blir rörigt. Historien är underhållande och tar en del vändningar man inte kunnat förutse. Katarina Ewerlöf som läser boken är superduktig tycker jag. Hon har en förmåga att göra varje person till sin egen och hon är helt klart en del av behållningen av boken. Jag har inte läst alla böcker av Läckberg men några av dom. Och jag tycker att "Tyskungen" är en av dom bättre. "Tyskungen" är ingen bok jag kommer att minnas någon längre tid, men den är helt klart god underhållning för stunden.

Nu är jag inne i ett riktigt stim av goda läsupplevelser. Och fort går det också. =)

"Tusen strålande solar" är en berättelse om Mariam som efter en rad omständigheter tvingas gifta sig med en trettio år äldre man. Mariam är fattig och utan utbildning och i princip rättslös. Efter att inte ha lyckats nedkomma med den efterlängtade (läs obligatoriska) son hennes man önskar sig tilltar våldet i hemmet. Efter tjugo års kärlekslöst och våldsamt äktenskap bestämmer sig hennes man att ta sig ännu en hustru, unga Laila. I början blir det en bitter kamp om mannens uppmärksamhet, men med tiden blir de bägge kvinnorna mycket goda vänner. Samtidigt håller Afghanistan på att förändras genom en rad maktskiften och politiska strukturer.

Hosseini har ännu en gång lyckats skriva en stark och gripande roman om Afghanistans verklighet. Det är fascinerande att tas med till en värld, så olik den man själv lever i. Boken beskriver väl kvinnors utsatthet och rättslöshet vilket ibland ter sig helt horribelt. Jag tycker om Hosseinis språk, de detaljerande beskrivningarna även om jag kan tycka att det bitvis blir traggigt med alla namnen på krigsherrarna. Men jag tror att de behövs för att förtydliga den politiska situation landet befinner sig i.
 
En bok jag kan rekommendera med varm hand även om jag personligen tycker att debutromanen "Flyga drake" var snäppet bättre!