litteraturum

Anders Nyqvist är utbildad civilingenjör och civilekonom. 2005 tog han tjäntledigt i ett halvår och gick under den tiden bl a en skrivarkurs. "Hatet" är hans debutroman som handlar om hans egen uppväxt med en alkoholiserad pappa. Till skillnad från många av de böcker jag läst den senaste tiden växer Anders upp tillsammans med både sin mamma, pappa och en bror, Håkan. Boken beskriver Anders vardag fylld av oro, misstänksamhet,maklöshet, ilska, sömnlöshet, rädsla och inte minst det hat han känner för sin pappa som accellererar med tiden. Därav titeln på boken. Och mitt uppe i denna värld försöker Anders hålla fasaden utåt att han bor i en harmonisk och lycklig familj. Som läsare följer man Nyqvist från tidiga barnaår, under hela skoltiden och därefter även som vuxen.

Där Linderborgs bok (se nedan) förmedlar kärlek i dess vackraste form för en alkoholiserad fader är Nyqvist bok av total motsatt karaktär. Och jag som läsare har inte svårt att förstå känslan som växer inom honom. Hat är ett starkt begrepp och det har kommit mig att funderar över vad det egentligen är. Och vad krävs för att man ska känna att man hatar en annan människa? Det är inte heller svårt (eller är det det?) att förstå maktlösheten som barnet känner inför det våld och de övergrepp modern utsätts för. För mig ter det sig fullkomligen absurt att I N G E N i Nyqvists omgivning skulle ha märkt något av vad som försegick bakom väggarna till radhuset. Eller var det så att  NÅ G O N valde att inte se? En läsvärd bok över vad som torde vara många barns vardag. Gud hjälpe dom så att N ÅG O N ser och förstår! Innan det är försent.

MP3-böcker är mitt senaste påhitt! Det gör att jag har en bok i öronen som jag bara lyssnar på när jag går mina dagliga promenader i höstsolen. Och så ser jag till att ha en annan bok att läsa inomhus.

Idag har jag avslutat "Svart stig" av Åsa Larsson. Den utspelar sig, som vanligt i Åsa Larssons böcker, i Lappland. Där hittas liket av en kvinna, Inna Wattrang, en av nyckelpersonerna i Kallis Mining, ett gruvbolag med verksamhet både i Sverige och utomlands. De bägge poliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke vid polisen i Kiruna utreder och snart får de även hjälp av Rebecka Martinsson (känd från Larssons tidigare böcker). På SvD kultursidor står att läsa att "intrigen drivs av kapitalism, globalisering och moral", vilket jag tycker är en mycket bra sammafattning.

Storyn i sig är egentligen inte så komplicerad (med facit i hand vill säga). Men Larsson är skicklig på att berätta flera historier parallellt och i slutet av boken blev jag vid ett fall så överraskad att jag gapade stort. (Kom dock på mig eftersom jag som sagt befann mig utonhus bland folk! =) ) Och som vanligt skildrar Larsson den lappländska naturen på ett fenomenalt sätt med snögnistrande skoterspår och knarrande snö. Intressant också att Martinsson får inta en något mer sekundär roll till skillnad från i Larssons tidgare böcker. Ingen bok jag kommer att minnas någon längre tid, men ett sant nöje att strosa runt med i öronen.

När jag var på biblioteket härom dagen fick jag inte tag i den bok jag hade tänkt mig att läsa. Efter en stunds planlöst letande fastnade jag för bioaktuella "Ett öga rött" och bibliotekarien sa att "det var en bra bok som han hört många prata om, men inte läst själv".

Eftersom jag inte sett filmen eller hört så mycket om boken blev jag överraskad över språket som genomsyrar boken. "Idag det var sista sommarlovsdagen och därför jag hjälpte pappa i affären. Först vi fyllde skyltfönster.." Tungläst till en början, men jag vande mig snabbt.. Och språket bjuder därför på en del humoristiska uttryck.

Boken handlar om Halim, född och uppvuxen i Sverige, men med utlandsfödda föräldrar. Han lever ensam med sin pappa. (Men varför i hela fridens dagar väljer jag bara sådana böcker? Det är faktiskt inget aktivt val kan tilläggas.) Mamman är död. Pappan driver en liten affär och Halim kämpar med sin skolgång och försöker att hitta sin plats i världen och att inte bli alltför "svennefierad". 

Boken bjuder på en del skratt, trots att historien i sig är ganska sorglig. Halim är ensam, men stark och bestämmer sig därför att bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. Ingen bok jag kommer att minnas för evigt, men helt klart en god läsupplevelse för stunden och uppenbart är att författaren vet vad det är han skriver om. 

Jag är så glad, så glad för Åsas skull. Jag hoppas att hon vinner! Det vore hon väl värd!


Följande böcker har nominerats till Årets svenska skönlitterära bok:
Har någon sett mig någon annanstans? av Beate Grimsrud (Albert Bonniers Förlag)
Mig äger ingen av Åsa Linderborg (Bokförlaget Atlas)
Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren (Norstedts Förlag)
Synopsis av Ulf Karl Olov Nilsson (Symposion)
Världens sista roman av Daniel Sjölin (Norstedts Förlag)
Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark (Norstedts Förlag)

113 böcker har sänts in från 25 förlag. Juryn har bestått av Annina Rabe, (ordf.), Viktoria Jäderling, Mohamed Omar, Gunilla Sandin och Carl Tham.


För att läsa mer om Augustpriset besök http://www.augustpriset.info/.
För att läsa Åsas kommentar till nomineringen, besök
 http://www.aftonbladet.se/kultur/article1072175.ab

"Musselstranden" som Marie Hermanson också skrivit är en mycket bra bok. Det är f ö den bok jag alltid sagt är min bästa genom tiderna. Naturligtvis hade jag därför höga förväntningar och inte blev väl besvikelsen desto mindre då jag vet att Hermanson kan bättre än så här. Mycket bättre.

Boken handlar om Gunnar, en pojke vars föräldrar inte kunnat ena sig om var de ska bo. Fadern föredrar skogen och modern föredrar havet vilket leder till att de skiljer sig. Gunnar väljer att bosätta sig med fadern i ett litet torp i skogen.  Pappan är en känd svampexpert och leder under höstarna exkursioner där han tycks förföra kvinnorna på löpande band. En dag kommer Madeleine in i deras liv och rubbar framför allt Gunnars cirklar. Efter en rad omständigheter söker Gunnar i vuxen ålder upp sin mamma vid havet och livet tar en ny vändning. 
 
Det börjar bra. Historien byggs upp på ett spännande och förväntansfullt sätt, men finalen känns platt . Och det som jag tror var Hermansons essens med boken känns i det närmaste som en parantes och nästan irrelevant. Det känns som om boken kunde ha blivit TVÅ riktigt bra romaner, men istället blir det en där delarna aldrig blir någon riktig helhet. Heja på Hermanson! Bättre kan du eller hur?!

För några veckor sedan såg jag Sven Wollter rekommendera denna bok på "Malous bokklubb" .
Därefter reserverade jag den på biblioteket. Nu har jag läst den och jag är så glad att den kom i min väg. Det är en bok jag varmt kan rekomendera.

Boken skildrar Åsas uppväxt hos sin ensamstående pappa Leif. Han är metallarbetare, "härdarmästaren" och alkoholiserad. Trots tragiken (och vissa fall misären) som på många sätt sänker sig över boken rymmer den på samma gång så mycket värme och så mycket kärlek. Jag vill beskriva boken som en berättelse om kärleken mellan far och dotter tillika om arbetarens strävsamma vardag och längtan efter något annat. Linderborg har lyckats fånga sin genuina känsla genom  detaljrika beskrivningar från barndomen,  tillika skuldkänslorna hon har som vuxen när pappan inte riktigt "passar in" i hennes liv.

Jag fullkomligen älskar den här boken. Det är en av de bästa jag läst på mycket länge. Kanske den allra bästa någonsin. Här finns inga förskönande omskrivningar utan bara en uppriktig, rak och ärlig historia. Den rymmer både skratt och gråt, ilska och maktlöshet men framför allt kärleken i dess vackraste form.
Läs den!

Är du liksom jag bokälskare av stort slag? Här kommer jag att skriva om böckerna i mitt liv och dela med mig av mina läsupplevelser. Vill du vara med? Känn dig välkommen hit!




Del av min bokhylla