litteraturum

För några veckor sedan såg jag Sven Wollter rekommendera denna bok på "Malous bokklubb" .
Därefter reserverade jag den på biblioteket. Nu har jag läst den och jag är så glad att den kom i min väg. Det är en bok jag varmt kan rekomendera.

Boken skildrar Åsas uppväxt hos sin ensamstående pappa Leif. Han är metallarbetare, "härdarmästaren" och alkoholiserad. Trots tragiken (och vissa fall misären) som på många sätt sänker sig över boken rymmer den på samma gång så mycket värme och så mycket kärlek. Jag vill beskriva boken som en berättelse om kärleken mellan far och dotter tillika om arbetarens strävsamma vardag och längtan efter något annat. Linderborg har lyckats fånga sin genuina känsla genom  detaljrika beskrivningar från barndomen,  tillika skuldkänslorna hon har som vuxen när pappan inte riktigt "passar in" i hennes liv.

Jag fullkomligen älskar den här boken. Det är en av de bästa jag läst på mycket länge. Kanske den allra bästa någonsin. Här finns inga förskönande omskrivningar utan bara en uppriktig, rak och ärlig historia. Den rymmer både skratt och gråt, ilska och maktlöshet men framför allt kärleken i dess vackraste form.
Läs den!