litteraturum

"Musselstranden" som Marie Hermanson också skrivit är en mycket bra bok. Det är f ö den bok jag alltid sagt är min bästa genom tiderna. Naturligtvis hade jag därför höga förväntningar och inte blev väl besvikelsen desto mindre då jag vet att Hermanson kan bättre än så här. Mycket bättre.

Boken handlar om Gunnar, en pojke vars föräldrar inte kunnat ena sig om var de ska bo. Fadern föredrar skogen och modern föredrar havet vilket leder till att de skiljer sig. Gunnar väljer att bosätta sig med fadern i ett litet torp i skogen.  Pappan är en känd svampexpert och leder under höstarna exkursioner där han tycks förföra kvinnorna på löpande band. En dag kommer Madeleine in i deras liv och rubbar framför allt Gunnars cirklar. Efter en rad omständigheter söker Gunnar i vuxen ålder upp sin mamma vid havet och livet tar en ny vändning. 
 
Det börjar bra. Historien byggs upp på ett spännande och förväntansfullt sätt, men finalen känns platt . Och det som jag tror var Hermansons essens med boken känns i det närmaste som en parantes och nästan irrelevant. Det känns som om boken kunde ha blivit TVÅ riktigt bra romaner, men istället blir det en där delarna aldrig blir någon riktig helhet. Heja på Hermanson! Bättre kan du eller hur?!