litteraturum

Jag har en idé sedan många år tillbaka att jag ska läsa klart alla böcker jag börjar läsa. För även om den inte är intressant och fängslande just nu kan den ju vara det på nästa sida. Eller kanske i nästa kapitel. Eller kanske inte. Och ibland blir det en kamp som är mödan värd. Och ibland inte.

"Färden genom Mangroven" blev en bok att kämpa sig igenom. Inte minst för att första meningen var på 117 ord om jag minns rätt. Ja, jag höll på att ge upp redan då, men då hade jag ju redan börjat läsa i den! (Ja, jag vet att det är ett dumt påhitt!)

Boken handlar i allafall om Francis Sancher en utböling som en dag finns död i leran i den lilla by han är bosatt. i. Och under likvakan efter Sancher berättar var och en av byns invånare sin livshistoria och om sin relation till den döde mannen.

Boken är inte dålig och när den är slut ångrar jag inte att jag läste den. Men jag har svårt att hålla isär alla namn och rör till det mer än nödvändigt ibland. Språket är poetiskt, men tyvärr har jag alldeles för mycket att tänka på för att jag ska kunna njuta av det. Ingen större läsupplevelse för mig personligen, men kanske för dig?

"Snabba cash" av Jens Lapidus väckte mitt intresse när jag såg "Babel Special". Av en händelse bestämde jag mig för att lyssna på den som ljudbok. Det var ett lyckokast! Morgan Alling är en lysande uppläsare! (Det var en stor besvikelse när jag upptäckte att det inte är han som läst in uppföljaren som snart kommer ut  i handeln.)

Boken handlar om JW, Jorge och Mrado. De rör sig alla tre i den kriminella världen men på något olika sätt. JW är "innekillen" som bor på Östermalm och säljer kokain i innekretsarna. Han drömmer om de stora pengarna, men också om respekt och gemenskap. Jorge är latinon som som sitter inne på Österåkeranstalten och som planerar att rymma därifrån. Hans kunskap om koksbranchen är stor och kommer så småningom ånyo väl till pass. Mrado är indrivare åt bossen Radovan, men tvivlar ofta på om det han håller på med är så bra. Han är rädd att det kommer att sluta illa och drömmer egentligen om att leva ett stillsamt liv med sin dotter.

Underhållningsvärdet i den här boken är stort! (Det är så skönt att slippa den alkoholbenägne frånskilde kriminalpolisen med invecklade familjerelationer, det labila humöret och intresse för opera eller kampsport!) Här är det huvudpersonerna själva som får komma till tals. Språket är som språket bör vara. Det gör boken realistisk och dynamisk. Och det råder inga tvivel om att Lapidus vet vad han skriver om. Jag ser med spänning fram emot uppföljaren "Aldrig fucka upp" som kommer ut om ett par veckor. Han har lite att leva upp till nu Lapidus!  

"Jenny" är den fristående fortsättningen på Jonas Gardells böcker "En komikers uppväxt" och "Ett ufo gör entré". Ljudboken, som jag lyssnat på, läser Gardell själv.

Boken handlar om Juha Lindström. Han får efter 25 år reda på att något hände med hans vän Jenny en kväll strax före skolavslutningen. Han bestämmer sig för att ta reda på sanningen och återvänder därför till Sävbyholm, det lilla samhälle, där han växte upp. Han beslutar sig för att göra upp med sin forna offerroll och mötet med de gamla klasskamraterna blir stundom ganska omvälvande.

"Jenny" är en bok som gör ont att läsa. Gardell är ju en mästare på att skildra utanförskapet på ett sätt som gör att åtminstone jag får ont i magen. Trots sitt allvarliga innehåll smyger sig humorn in mellan raderna. Och fastän jag tycker att "storyn" egentligen är ganska tunn bidrar Gardells uppläsning till att jag ändå tycker att den är "läsvärd"

En ny dag. En ny vår. Är inte våren förändringens tid för alla människor? Är det inte nu vi ska rensa i röran oavsett om det handlar om relationer eller värdsliga ting? Är det inte nu vi som starkast känner av behovet av förnyelse i våra liv? Men vet du vad du vill? Hinner du höra dina egna tankar? Känna dina egna känslor? Hinner du verkligen LYSSNA och KÄNNA efter?

"En kvinnas resa" av Agneta Sjödin handlar om Maria. Hon är en kvinna som längtar efter att bli lycklig. Men hon vet inte, liksom de flesta av oss,  hur hon ska finna den där eftersträvansvärda lyckan. Hon får rådet att bege sig ut på pilgrimsvandring. Hon väljer att vandra på den berömda pilgrimsleden mellan den fransk-spanska gränsen och Santiago de Compotela. Och hon väljer att vandra ensam. På vägen möter hon andra människor som delar med sig av sina synsätt och värderingar. Dessa möten gör att Maria även måste vända blicken inåt och göra sin inre resa.

En av mina drömmar i livet är just att vandra till Santiago de Compostela. Därför låg det nära till hands att läsa Sjödins bok. Att jag sedan valde att läsa den under en tyst retreat-helg var ingen slump. Jag trodde nämligen att boken skulle innehålla en del stoff att reflektera kring.

MEN jag tycker att historien är tunn. Jag hade väntat mig mer av den inre resan och av mötena mellan människorna på leden. Själva vandringen är ingående beskriven och ett och annat praktiskt tips fick jag också. Boken har sina guldkorn, men de är få och utspridda. Och riktigt fängslad och engagerad blev jag aldrig. Tyvärr. 

Har haft sådan jä**a huvudvärk idag så jag tidvis trott att huvudet skulle gå sönder på mig. Nu känns det något bättre, men det är ju en klen tröst när man snart ska gå och lägga sig igen. Jag har inte ens orkat läsa bok utan som mest bläddrat i några heminredningsmagasin. Kan vara trevligt det med ibland. Ljudböcker kan man ju kanske också lyssna på när man har ont i huvudet.  Men idag orkade jag inte. Jag kunde inte koncentrera mig.
 
"Midvinterblod" av Mons Kallentoft lyssnade jag för en tid som ljudbok. Uppläsare är Torsten Wahlund. Handlingen utspelar sig på östgötaslätten där man finner en död man hängande i ett träd. Tillvägagångssättet påminner om en gammal offerritual ur asatron. Men vem har offrat? Och varför? Det blir polis Malin Fors uppgift att ta reda på det.

Boken är helt ok underhållning för stunden, men jag tycker att denna bok fått lite väl mycket uppmärksamhet. Jag tycker inte alls att den har något jag inte läst om förut. Handlingen är bitvis seg och riktigt spännande tycker jag aldrig att det blir. Har man inget annat att läsa kan det duga. Annars - låt bli!                         

Är våren här på riktigt nu tro? Har den sista snön fallit för den här gången? Idag skiner solen över ett grönt och prunkande Skåneland. De japanska körsbärsträden har börjat blomma, vitsipporna har slagit ut på riktigt (efter att ha hindrats ett par gånger av snön) och krokusen och snödropparna har ju blommat länge nu. Koltrasten sjunger lyckligt och skatorna bygger bo. Och kaninerna är galnare än vanligt. Härligt!

Våren och sommaren är ju också pocketens tid. Då behöver jag en lätt bok som jag kan ta med mig överallt. För vem vet alltid när ett lästillfälle kan dyka upp? En stund på en soldränkt trappa på lunchen kanske? Eller lutandes mot en stolpe i väntan på bussen? Eller jag kanske bara måste få ta en kaffe på någon av uteserveringarna som börjar poppa upp ur marken igen? Då kan boken vara ett gott sällskap.

En bok som nyss kommit ut i pocket är "Enhet" av Ninni Holmqvist. Boken handlar om Dorrit som efter att ha fyllt 50 år, inte ha fött några barn eller gjort någon annan nämnvärd nytta, hamnar på Enheten. Det är en reservdelsbank för biologiskt material. Där lär hon känna andra umbärliga och trots att hon vet att hon till slut kommer att gå till slutdonation finner hon tillvaron på Enheten trivsam och trösterik.

"Enhet" är en fascinerande roman med många bottnar. Den är lättläst, välskriven och mysig trots sitt allvarliga innehåll och den fick mig att börja fundera. Har alla människor i vårat samhälle lika stort värde? Är kvinnor utan barn lika mycket värda som kvinnor med barn? Och är jag för eller emot organdonation? Och vem bestämmer över mtt liv? Egentligen. 

Köp den! Läs den!  

Igår läste jag en recension på en blogg som fascinerade mig. Där stod att läsa: " Boken ger ett svalt intryck, men var faktiskt lite bättre än jag hade väntat mig". Betyg: 2".

För mig var det så oväntat att välja att läsa en bok som jag redan från början inte skulle tro var bra. Och det fick mig verkligen att börja fundera varför jag väljer att läsa de böcker jag läser. Jag tror inte att jag har något glasklart svar på den frågan. Jag måste helt enkelt fundera mer över det.

Men ibland kan min nyfikenhet väckas av att någon annan säger att de tycker en viss bok är bra. Varför tycker dom det? Som den här nedan. Den rekommenderades av Daniel Breitholz, ("Idol"-juryns yngste deltagare) i TV-programmet "Rudberg och Läckberg". Och jag minns att han sa att han önskade att han hade skrivit den själv!

"Naiv.Super" av Erlend Loe, är en historia innehållande humor, ironi och naivitet om man får tro beskrivningen av boken på Bokus hemsida. Den handlar om en ung man vars liv fullkomligt rasar ihop efter ett förlorat krocketparti mot brodern. Han hoppas av sina studier och bosätter sig i sin bortresta brors lägenhet. Där sitter han och funderar över livets stora frågor, huruvida tillvaron hänger samman och eventuell meningsfullhet med livet.

När jag nu sitter här och skriver om boken minns jag att Breitholz också nämnde att han själv befunnit sig "i kris" när boken hamnade i hans hand. DET tror jag kan ha varit avgörande för att han tycker den är så bra. För personligen gav den mig ingenting. Kanske en och annan "jaha-upplevlese" men mest tyckte jag den bara var tramsig. Men som jag under årens gång konstaterat är det oftast inte de bästa böckerna man minns längst...

Livet är en förunderlig resa. Ena dagen föds en välskapt flicka till världen av min allra käraste väninna och genast börjar tankarna mala på små klädesplagg i vackra färger. Andra dagen befinner jag mig på begravning för att säga "tack och hej" till en annan vän som nu befinner sig på evighetens resa. Och det är kanske som det ska vara. Och jag kanske ska vara tacksam för att där ändå råder balans. "När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster".

I Henning Mankells roman "Italienska skor" får vi lära känna Fredrik. Fredrik bor ensam på en ö med sina husdjur. Ett misstag han begått tidigare i sitt liv har gjort att han så gott som isolerat sig på ön. En morgon när han kliver ur vaken där han vinterbadat möter han Harriet där hon står mitt ute på isen med sin rullator. Harriet är kvinnan han lämnade utan ett ord för över 30 år sedan och nu vill hon att han ska infria ett löfte han en gång gav henne. Mötet med Harriet blir början på en resa som för alltid ska förändra Fredriks liv.

"Italienska skor" är en småmysig och lättläst roman. Den innehåller flera spännande personligheter och Mankell har lyckats väl med att beskriva dom. Men det som berör mig mest är vad som händer med en människa som blir tvungen att ta ansvar för sina handlingar. Att varje val jag gör i livet får konsekvenser för mig, men kanske också för någon annan. Och att jag inte kan gömma mig. Vare sig från någon annan eller mig själv. Och att det ska vara så.