En kvinnas resa av Agneta Sjödin
En ny dag. En ny vår. Är inte våren förändringens tid för alla människor? Är det inte nu vi ska rensa i röran oavsett om det handlar om relationer eller värdsliga ting? Är det inte nu vi som starkast känner av behovet av förnyelse i våra liv? Men vet du vad du vill? Hinner du höra dina egna tankar? Känna dina egna känslor? Hinner du verkligen LYSSNA och KÄNNA efter?
"En kvinnas resa" av Agneta Sjödin handlar om Maria. Hon är en kvinna som längtar efter att bli lycklig. Men hon vet inte, liksom de flesta av oss, hur hon ska finna den där eftersträvansvärda lyckan. Hon får rådet att bege sig ut på pilgrimsvandring. Hon väljer att vandra på den berömda pilgrimsleden mellan den fransk-spanska gränsen och Santiago de Compotela. Och hon väljer att vandra ensam. På vägen möter hon andra människor som delar med sig av sina synsätt och värderingar. Dessa möten gör att Maria även måste vända blicken inåt och göra sin inre resa.
En av mina drömmar i livet är just att vandra till Santiago de Compostela. Därför låg det nära till hands att läsa Sjödins bok. Att jag sedan valde att läsa den under en tyst retreat-helg var ingen slump. Jag trodde nämligen att boken skulle innehålla en del stoff att reflektera kring.
MEN jag tycker att historien är tunn. Jag hade väntat mig mer av den inre resan och av mötena mellan människorna på leden. Själva vandringen är ingående beskriven och ett och annat praktiskt tips fick jag också. Boken har sina guldkorn, men de är få och utspridda. Och riktigt fängslad och engagerad blev jag aldrig. Tyvärr.
"En kvinnas resa" av Agneta Sjödin handlar om Maria. Hon är en kvinna som längtar efter att bli lycklig. Men hon vet inte, liksom de flesta av oss, hur hon ska finna den där eftersträvansvärda lyckan. Hon får rådet att bege sig ut på pilgrimsvandring. Hon väljer att vandra på den berömda pilgrimsleden mellan den fransk-spanska gränsen och Santiago de Compotela. Och hon väljer att vandra ensam. På vägen möter hon andra människor som delar med sig av sina synsätt och värderingar. Dessa möten gör att Maria även måste vända blicken inåt och göra sin inre resa.
En av mina drömmar i livet är just att vandra till Santiago de Compostela. Därför låg det nära till hands att läsa Sjödins bok. Att jag sedan valde att läsa den under en tyst retreat-helg var ingen slump. Jag trodde nämligen att boken skulle innehålla en del stoff att reflektera kring.
MEN jag tycker att historien är tunn. Jag hade väntat mig mer av den inre resan och av mötena mellan människorna på leden. Själva vandringen är ingående beskriven och ett och annat praktiskt tips fick jag också. Boken har sina guldkorn, men de är få och utspridda. Och riktigt fängslad och engagerad blev jag aldrig. Tyvärr.
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag har lite svårt för henne och är inte ens sugen att läsa boken. Ibland är jag dum nog att döma böcer på förhand.
Trackback
