litteraturum

Livet är en förunderlig resa. Ena dagen föds en välskapt flicka till världen av min allra käraste väninna och genast börjar tankarna mala på små klädesplagg i vackra färger. Andra dagen befinner jag mig på begravning för att säga "tack och hej" till en annan vän som nu befinner sig på evighetens resa. Och det är kanske som det ska vara. Och jag kanske ska vara tacksam för att där ändå råder balans. "När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster".

I Henning Mankells roman "Italienska skor" får vi lära känna Fredrik. Fredrik bor ensam på en ö med sina husdjur. Ett misstag han begått tidigare i sitt liv har gjort att han så gott som isolerat sig på ön. En morgon när han kliver ur vaken där han vinterbadat möter han Harriet där hon står mitt ute på isen med sin rullator. Harriet är kvinnan han lämnade utan ett ord för över 30 år sedan och nu vill hon att han ska infria ett löfte han en gång gav henne. Mötet med Harriet blir början på en resa som för alltid ska förändra Fredriks liv.

"Italienska skor" är en småmysig och lättläst roman. Den innehåller flera spännande personligheter och Mankell har lyckats väl med att beskriva dom. Men det som berör mig mest är vad som händer med en människa som blir tvungen att ta ansvar för sina handlingar. Att varje val jag gör i livet får konsekvenser för mig, men kanske också för någon annan. Och att jag inte kan gömma mig. Vare sig från någon annan eller mig själv. Och att det ska vara så.