Naiv. Super av Erlend Loe

Igår läste jag en recension på en blogg som fascinerade mig. Där stod att läsa: " Boken ger ett svalt intryck, men var faktiskt lite bättre än jag hade väntat mig". Betyg: 2".

För mig var det så oväntat att välja att läsa en bok som jag redan från början inte skulle tro var bra. Och det fick mig verkligen att börja fundera varför jag väljer att läsa de böcker jag läser. Jag tror inte att jag har något glasklart svar på den frågan. Jag måste helt enkelt fundera mer över det.

Men ibland kan min nyfikenhet väckas av att någon annan säger att de tycker en viss bok är bra. Varför tycker dom det? Som den här nedan. Den rekommenderades av Daniel Breitholz, ("Idol"-juryns yngste deltagare) i TV-programmet "Rudberg och Läckberg". Och jag minns att han sa att han önskade att han hade skrivit den själv!

"Naiv.Super" av Erlend Loe, är en historia innehållande humor, ironi och naivitet om man får tro beskrivningen av boken på Bokus hemsida. Den handlar om en ung man vars liv fullkomligt rasar ihop efter ett förlorat krocketparti mot brodern. Han hoppas av sina studier och bosätter sig i sin bortresta brors lägenhet. Där sitter han och funderar över livets stora frågor, huruvida tillvaron hänger samman och eventuell meningsfullhet med livet.

När jag nu sitter här och skriver om boken minns jag att Breitholz också nämnde att han själv befunnit sig "i kris" när boken hamnade i hans hand. DET tror jag kan ha varit avgörande för att han tycker den är så bra. För personligen gav den mig ingenting. Kanske en och annan "jaha-upplevlese" men mest tyckte jag den bara var tramsig. Men som jag under årens gång konstaterat är det oftast inte de bästa böckerna man minns längst...

image43

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0