litteraturum

Ett smart drag för en författare är att avsluta en bok med en cliffhanger. Dvs med en spännande ouppklarad händelse. Det blir ju en bra början på en ny bok. OCH då måste man ju läsa den också.

När jag läste Marklunds "Nobels testamente" lovade jag mig själv att detta var den sista bok jag läste av henne. Men så använder hon sig av tricket ovan. Och då måste jag ju få veta vad som hände sedan och hur det gick med Annika Bengtsson och barnen. Och om sanningen ska fram är jag glad att jag gjorde det.

"Livstid" tar som sagt vid där "Nobels testamente" tar slut. Annika Bengtsson misstänks för att själv ha anlagt en brand som gör att hennes hus brinner ner. Samtidigt hittas den kände polisen Davis Lindholm mördad i sitt eget hem och allt tyder på att det är Lindholms fru, Julia,  som är mördaren. Hon hävdar dock från allra första början att mördaren är en annan kvinna och som dessutom kidnappat hennes son. Bengtsson väljer, trots all teknisk bevisning, att tro på Julia och bestämmer sig för att gräva lite djupare i Davids förflutna.

Jag tyckte "Livstid" var en bra bok. Kanske den bästa av Marklund faktiskt. Spännande och klurig och med en oväntad "knorr" på slutet. (Jag älskar sådana "knorrar".) Underhållande och lättläst. Och säkert inte det sista jag läst av Marklund. Den här gången heller.