litteraturum

Karin Alvtegen är en lysande författare och om möjligt en ännu bättre uppläsare. Det är nära en religiös upplevelse att höra en författare betona orden på det sätt som de från början avsett. Och hennes röst, hennes dialekt, tilltalar mig å det varmaste.

"Skugga" handlar om människorna närmast den hyllade, berömde och prisade författaren Axel Ragnerfeldt. Och om honom själv vars framgång haft ett högt pris. Den handlar om sonen som åker runt i Sverige och livnär sig på att berätta om sin fars författarskap, om hustrun som också närde författardrömmar som ung och om den nyligen avlidna hushållerskan Gerda.

Jag gillar Alvetegens böcker eftersom personporträtten är så välarbetade. Boken byggs upp genom att man successivt får lära känna alla personer (och du vet att ingen upplysning är mindre än att den till slut får betydelse). Historien vävs samman, personerna vävs samman och till slut passar alla pusselbitar med varandra. Jag gillar också hennes språk och på det sätt hon beskriver saker och ting på.

I mina ögon inte den bästa boken Alvtegen skrivit, men när det gäller psykologin i romanform finns det ingen som slår Alvtegen på fingrarna.