litteraturum

Marie Sharp är ensamstående, ska snart fylla sextio och ser med tillförsikt fram emot att åldras. Hon har ingen lust att gå med i en bokcirkel och funderar skarpt på att ge upp sexlivet helt. Hon har ett rikt socialt liv och hon behöver inte utge sig inte för att vara yngre än hon är. Hon är nöjd med livet och ser bara fördelarna med att bli äldre. Och när hon äntligen får ett barnbarn att lägga tid på är lyckan total.

Nja.Nej. Jag blev besviken på den här boken. Enligt utsago skarpsinnig, men jag håller inte med. Vresig?  Ja visst! Rolig? Nej, inte det minsta. Läs något annat om du inte själv närmar dig 60 och kan ha viss behållning av eventuell igenkänninsfaktor.

Här hemma är det bråda dagar. Här städas och bakas och fixas innan hemmet kommer att invaderas av släkt och vänner i flera omgångar. Och jag klagar inte! Det ska bli såååå kul! Men det kommer att vara förklaringen till att bloggen kommer att uppdateras högst sporadiskt en tid framöver.
 
"Kalak" av Kim Leine handlar om just om Kim själv. Han växer upp i Nordnorge i kretsen av den lokala Jehovas vittneförsamlingen. Hans pappa lämnar efter en tid Norge och bosätter sig i Köpenhamn där han lever i ett homosexuellt förhållande. När Kim är 17 år bestämmer sig för att åka till pappan som han beundrar högt. Men efter bara några dagar förför pappan Kim. Kim väljer dock att stanna i Danmark och utbildar sig till sjuksköterska. Han träffar också en kvinna och får två barn. För att komma ifrån fadern flyttar Kim med familjen till Grönland för att arbeta som sjuksköterska. Och allt eftersom tiden går utvecklar Kim ett missbruk av såväl sex, alkohol och andra droger för att döva smärtan, skulden och skammen.

"Kalak" är en läsvärd roman. Den är mörk, men andas ändå livsglädje och hopp. Språket är spännande och miljöbeskrivningarna detaljerade. Jag får flera gånger känslan av att befinna mig på Grönland (som säkert är väldigt vackert men ack så instängt). Eftersom även jag är sjuksköterska tycker jag att det är intressant att läsa om det arbete Leine utför på Grönland. 

Min enda egentliga kritik är obalansen mellan traumat och konsekvensen det får. Jag har förståelse för att Leine inte vill gräva djupare i det incestuösa förhållandet till sin far, men... och i samma stund jag skriver detta förstår jag att det naturligtvis finns en poäng i detta också. Dvs vilka ofantliga konsekvenser man kan ägna ex 250 sidor på, orsakade av ett trauma beskrivet på  ex 10 sidor.

Jag hoppas att Leine kommer att skriva fler romaner - de ska jag i såfall läsa!

Undertiteln på denna bok är "hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige" och det är väl vad det handlar om. Hammar och Wikingsson delar generöst med sig av sina egna upplevelser och  erfarenheter av att vara född på 70-talet och uppvuxen i ett Sverige som idag känns uråldrigt. Trots att de är uppvuxna på helt olika platser i Sverige är deras upplevelser till stor del ofantligt lika. Och vem minns inte "Rör inte min kompis"-knapparna?  Tv-programmet "Razzel"? Resecheckarna från Thomas Cook? Första fyllan på vinet "Lagaronne"? (Som f ö är HELT odrickbart idag!)

Jag njuter mig igenom denna nostalgitripp och ler ofta igenkännande. Jag tycker Hammar och Wikingsson lyckas slå huvudet på spiken i flera avseenden och jag gillar deras teorier om varför sjuttiotalisterna blev som de är. Boken ger också en svindlande bild av hur mycket Sverige utvecklats genom mina egna levnadsår. Boken är bitvis mycket "grabbig", men vad vore annat att vänta när de här herrarna är i farten. Läs och minns!

Prag var fantastiskt! Staden är vacker och trivsam. Tempot lugnt för att vara en storstad och det tilltalar min annars rätt stressade själ. Och dessutom har jag hunnit läsa. Ja, till och med mer än jag hade trott att jag skulle göra.

"Hey Dolly" av Amanda Svensson läste jag för en tid sedan. Detta är den blott 20 år gamla Svenssons debutroman. Den handlar om Dolly, som bor i Malmö och som tycker knark är sexigt. Hennes pojkvän heter Mårten och irriterar henne. Hennes bäste vän heter Marwin. Marvins största utmaning är att få Dolly att leva i verkligheten. Väninnorna till Dolly verkar ha en inbördes tävling om vem som har skevast självbild. Och rockstjärnan. Är det bara Dolly som ser honom? 

En lättläst och för stunden trivsam roman att drömma sig bort i. Språket svänger och mitt älsklingscitat är "Min förkärlek för fula ord orsakar ibland dålig stämning på släktkalas." Spännande att läsa en roman skriven om och av en ung tjej. Och det lär inte bli den sista om jag får gissa.

Har precis plockat ut en paj ur ugnen och det doftar sommar i mitt kök. Rabarber och jordgubbar.

Solen skiner igen efter ett kort sommarregn, och på onsdag åkar jag på semester i några dagar. Prag väntar med all sin vackra arkitektur och sin kalla öl. Det ska bli skönt med miljöombyte.

"Innan jag dör" av Jenny Downham, är en bok som skulle kunna passa in i flera av kategorierna. Är det ungdomsbok? Jag har valt att kategoriserad den som en utländsk roman eftersom jag tycker att även vuxna kan/ska/bör läsa den.

Boken handlar om Tessa, som är 16 år och döende i leukemi. I stället för att ligga i sin säng och vänta på att döden ska infinna sig, gör hon en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Högt uppe på listan står att bli av med oskulden. Men där finns också ex att prova droger.

En fin och tänkvärd bok om att vara ung och inte ha långt kvar att leva. En bok som andas livslust trots dödens ständiga närvaro. En snabbläst bok, som dessbättre behöver lite längre eftertanke. Läs den!

"Honungsfällan" av Unni Lindell handlar om en liten pojke som försvinner på väg hem från skolan. Vera Mattsson är den sista som sett den lille pojken i livet då han genat genom hennes trädgård. Något som Vera för övrigt riktigt avskyr.

Några dagar senare blir en lettisk kvinna påkörd av en bil efter att ha lämnat sin arbetsplats. Hon avlider omedelbart. Men skadorna hon har på halsen måste ha uppkommit tidigare.

Cato Isaksen och hans kollegor vid Oslopolisen får en gedigen arbetsbörda för att ta reda på vad som hänt de bägge människorna, och varför. Och vilket är sambandet mellan de bägge fallen? Finns där ett samband? 

Underhållning för stunden, ja visst! En lättsmält och lättlyssnad bok utan större överrraskningar. Åtminstone till en början. En helt OK bok att lyssna på under lata sommardagar i hängmattan eller varför inte i bilen?

Åh, idag ska jag hämta fyra böcker på biblioteket som jag har reserverat. Och jag har redan bestämt vilken jag ska börja att läsa. Det är som att få en fin present att hämta ut de där böckerna tycker jag. 

"Mitt rätta jag" av Pernilla Glaser är historien om Nicke. Historien tar sin början när hustrun kommit på ytterligare en av Nickes otroghetsaffärer och därför slagit sönder hans ovärderliga leksakssamling. Därefter kommer de personliga katastroferna slag i slag och Nickes liv kommer aldrig att bli sig likt igen. Men någon gång måste det väl vända. Eller?

Hm, nja, ingen bok som jag kommer att minnas något längre tag. Den beskrivs ibland vara "rolig", men jag tycker bara att den är tragisk och jag bara undrar när "karljäveln" tänker växa upp. Den är lättläst, men dessvärre knappt underhållande för stunden. Och jag undrar om någon annan än just Pernilla Glaser skulle ha fått den utgiven över huvudtaget.

Tack för alla trevliga kommentarer från mina nya besökare och nyfunna bokvänner i "Pocket och Prassel-projektet"!

Jag klämmer och känner lite på den bok jag fått av min hemliga bokvän och sneglar lite på chokladkakan också måste erkännas. Men den som spar hon har -  både bok och choklad när till Prag jag far!  =)  (Fruktpastillerna har jag ätit upp och guuud så goda de var!)

Ibland dyker man på en bok som bara går direkt in i ens hjärta och stannar där länge. "När vi spelade Afrikas stjärna" av Merete Mazzarella är en sådan bok. Här skriver Mazzarella uppriktigt och ärligt om hur det är att vara farmor - om dess vedermödor och dess glädjeämnen. Hon skriver utlämnande om de egna barnbarnen Amelia och Jacob, och hur det är att vara "långdistansfarmor". Mazzarella funderar kring mormödrar, farmödrar och svärmödrar och undrar om "barnbarnsfrågan" är viktigare nu är i tidigare generationer. Och i så fall varför?

Jag gillar resonerande böcker. Jag tycker om när allvar blandas med humor och när jag känner igen och håller med om saker hon beskriver. Boken är lättläst och underhållande, självutlämnande och trovärdig. Mazzarella blottar både sina bra och dåliga sidor, men hon gör det med stolthet och rak rygg. Det tycker jag om.

Idag är det molnigt i Skåneland och frågan är om det inte kommer att börja regna också. Med risk för att låta som "gammfolket", så skulle det behöva komma lite regn nu. Våra blomrabatter är snustorra och det är ett evigt maratonlopp med vattenkannan för att tillgodose alla rosorna med vatten. Men så de blommar! Fantastiskt rikligt och vackert!

Nåväl med detta ostadiga väder känns det lockande att bara ligga på sängen och läsa. Eller kanske sitta i mysfåtöljen med benen uppe på fotpallen. Eller kanske baka något gott med boken i öronen istället? Hur som helst ska jag först blogga färdigt.

"Ur vulkanens mun" av Helena von Zweigbergk handlar om Anna och Mats, som tillsammans med sina två barn åker på en veckas semester till Sicilien. Deras relation är fylld av sur- och bitterhet, som håller på att förgifta hela familjen. Semesterveckan är ett försök att bryta trenden, men utgången är oviss. Allt eftersom veckan framskrider ökar spänningen i relationen, allt medan barnen ser framemot fredagsutflykten till Etna.
 
En lättläst, men ångestfylld bok att läsa. Jag får fysiskt ont i magen av att läsa om dessa två människor, som strävar efter att vara någon som den andre förväntar sig att man ska vara. Jag mår dåligt över hur illa barnen far. Jag får än en gång vatten på min kvarn hur bitterhet kan förgifta relationer, och hur viktigt det är att försöka kommunicera på ett moget sätt. Jag tycker också att Anna och Mats skulle ha lagt pengarna på familjeterapi istället för en veckas charterresa till "helvetet". En perfekt bok att bokcirkla om! 

Ibland är det seeeegt , seeeegt, seeeegt att läsa ut en bok. Men det händer inte så ofta som tur är. Mina förväntningar var höga och därför gav jag inte upp. I efterhand önskar jag att jag hade gjort det.

"Myrrha" av Ulrika Kärnborg handlar om Hannah, som arbetar som piga i det viktorianska England. Där möter hon Arthur, som är av högre klass, men som har ett avvikande intresse för arbetarkvinnor och smuts. Deras möte är början på en livslång relation mellan "slaven" och "härskaren" kantat av dominans och underkastelse.

"Myrrha" (går numera under namnet "pissmyrrha") är det i särklass tråkigaste och ointressantaste bok jag läst på åratal. Jag kan i efterhand inte komma på en enda sak som var bra med den. Möjligen då att den till slut faktiskt tog slut.  

Idag kom det! Det första paketet från min hemliga bokvän! Det innehöll finfin bok "Ut ur skuggan" av Jessica Kolterjahn, mumsig choklad, fruktpastiller och en liten påse te. Och dessutom ett fint brev. Jag säger TACK till min hemlige bokvän och kan också glädja dig med att jag inte läst boken, och att den nu får följa med som hedersvärd reselektyr när jag reser till Prag i nästa vecka.

Eftersom jag ofta parallelläser böcker är det bra om en är lättsam, om den andra är desto tyngre. (Nästa gång jag bloggar är det den tråkigaste boken jag läst på mycket länge!) Därför var Mark Levengood ett gott sällskap på mina promenader i våras och fyllde väl sin funktion.

Här läser han själv ett urval av  sina egna texter. Han blandar vant gammalt med nytt, humor med allvar och personligt och allmänt, till en angenäm soppa att slurpa i sig av. Det hände under dessa promenade att jag ibland fick stanna för att skratta klart. Och en och annan avundsjuk blick fick jag också av förbipasserande, som säkert velat ta del av det jag skrattade så gott åt.

Läs inte boken! Lyssna på den! Levengood är en underbar uppläsare och några av episoderna kommer jag att bära med mig länge. 

I dagsläget har jag fortfarande 15 lästa, obloggade böcker. För att beta av listan något blir det två blogginlägg idag.

"Bitterfittan" av Maria Sveland är en omdebatterad bok som handlar om Sara som drömmer om kärlek, men istället blivit en bitterfitta. Hon känner sig inlåst i "familjefängelset" efter att ha fått sitt första barn. Hon lämnar därför man och barn, för en veckas charterresa till Teneriffa. Hon behöver en tankepaus. Hon behöver ta reda på hur det kunde bli så här. För det var ju inte meningen att hon skulle bli som sin mamma! Eller är det helt enkelt ofrånkomligt att det blir så och vems fel är i så fall det?

En viktig bok att läsa och diskutera i jämställdhetsdebatten. Lättläst och intressant. Jag upplever den inte som "gnällig" utan snarare som en bra beskrivning av den vardag många befinner sig i. En utmärkt bok att bokcirkla om! 

Nu går läsandet i en rasande fart. Det här soliga och varma vädret inbjuder till lata dagar på filten med en bok. Och orkar man inte ens hålla i den, kan man ju som sagt lyssna på den.

Jag läste "Musselstranden" av Marie Hermanson för en massa år sedan. (Det är fortfarande en av de bästa böcker jag läst faktiskt!) Jag har efter det försökt beta av hennes böcker med jämna mellanrum. Nu senast blev det "Hembiträdet", som jag lyssnade som ljudbok. Inläsare Katarina Ewerlöf.

Boken handlar om organisationskonsulten Yvonne Gärstrand, som känner sig uttråkad i såväl sitt yrkesliv som i sitt privatliv. Som "hobby" börjar hon därför gå runt i ett villakvarter om kvällarna och iaktta och fantisera om människorna som bor i de olika husen. Mest intresse väcker Makarna Ekbergs hus. Och när hon efter en tid får reda på att de söker ett hembiträde, går hon dit på anställningsintervju och får jobbet. Med det följer också att bli invigd i Bernardh Ekbergs mörka hemligheter. Men talar han alltid sanning?

Jag tycker att den här boken håller måttet. Historien är genomtänkt och Hermanson lyckas bygga upp en obehagskänsla i min mage. Miljö- och personbeskrivningarna är tydliga och ingående vilket jag gillar. Ewerlöv tillhör ju dessutom veteranerna bland ljudboksinläsare, vilket jag också tror förstärker läsupplevelsen.

Ibland undrar jag om läsupplevelsen av en bok blir större eller mindre av att lyssna på den som ljudbok kontra läsa den i pappersform? Vissa böcker tror jag tjänar på att "lyssnas", andra av att "läsas". Därför väljer jag noggrant vilka böcker jag lyssnar på som ljudbok. "Lyckan hjul" valde jag att lyssna på, eftersom Ingemarsson själv läst in den som ljudbok.

 Boken handlar om de tre kvinnorna, tillika grannarna, Miriam, Nina och Ellinor, bosatta i Sävesta. De är inte särskilt lika på något sätt egentligen. De är i olika åldrar och deras liv ser helt olika ut. Men en dag flyttar en ny granne in. Det är en mystisk kvinna som dessutom verkar bedriva någon slags ljusskygg verksamhet. Detta gör att kvinnornas liv flätas samman.

Kajsa Ingemarsson gör en mycket bra inläsning och det är rent njutbart. Historien är myspysig och lättsam om än något förutsägbar. En skön roman att luta sig tillbaka med i hängmattan eller på standen. Och trots att de är ett tag sedan jag lyssnade på den nu, minns jag den med ett leende på läpparna.   

P.S. Kommer i pocket lagom till midsommar! D.S.