Djävulen och fröken Prym av Paulo Coelho

Söndagen var en vårdag utan dess like! + 18 grader mot husväggen på balkongen och där lapade jag såväl sol som kaffe. Passade också på att läsa lite. Grannarna hade fullt med krokus och snödroppar i rabatterna och tidigare på dagen hade jag sett små gula solar vid vägkanten. 

Idag. En decimeter nysnö men också sol. Av blommorna syns inte ett skvatt och jag fick plocka fram skidbyxorna för att kunna gå en promenad. Skottning är det ju knappt budgeterat för i Skåne om vintrarna och NU hade de väl knappast räknat med att det skulle komma någon snö. Men med en bok i öronen går det alldeles utmärkt att hoppa mellan oskottade trottoarer och vattenpölar.

Jag ligger efter med bloggandet igen. Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera här, men jag ska verkligen försöka att bättra mig.

För en tid sedan lyssnade jag i allafall på "Djävulen och fröken Prym" av Paulo Coelho. Den handlar om den lilla bortglömda byn Viscos och dess invånare som plötsligt en dag får besök av en främmande man som har med sig 11 guldtackor. Främlingen söker svaret på frågan om människan är ond eller god och ställer invånarna i byn inför ett svårt dilemma. Vad är egentligen beredda att göra för att få dela på guldtackorna?

Paulo Coelhos böcker är inte några man läser igenom med en axelryckning. Nej här behövs total koncentration och tid till eftertanke. Och trots att Mikael Persbrandt är en bra uppläsare kände jag att koncentrationen svek ibland. Då hade varit skönt att lätt kunnat bläddra tillbaka några sidor. Jag tycker dock att historien är spännande för att inte tala om hur spännande det är att läsa om ur vi människor fungerar.

image41

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg

Jag har inte gjort några större inköp på årets bokrea. Efter en del velande blev det till slut tre romaner. Två normallånga och en tegelsten. Tegelstenen köpte jag eftersom jag hört så många tala om hur bra den är. Och det kan man ju verkligen hoppas eftersom den är på nära nog 1000 sidor. Hur som helst kommer den också att fylla ut bokhyllan lite nu när vi tänkt organisera om.

Jag är ju som sagt numera en flitig biblioteksbesökare. (Köper jag böcker blir det oftast pockets.) Den här lilla, rara boken lånade jag på rekomendation av min nyfunne bokväninna Anna. Den finns faktiskt på bokrean (åtminstone på nätet) och har också ganska nyligen kommit ut i pocket.

"En röd liten fågel i juletid" handlar om Oswald Campbell, en ensamboende man i Chicago, som lever ett anspråklöst och ganska torftigt liv. En dag dag får veta av sin läkare att han inte har lång tid kvar att leva. Läkaren föreslår att han ska söka sig till lite varmare klimat och sköta om sig. Efter att av en slump ha fått kontakt med en dam i Lost River, Alabama, som har ett rum att hyra ut, reser Oswald dit. Och den annars så sömniga staden får en välbehövlig vitamininjektion i o m Oswalds entré.

En liten, lättläst, mysig roman. En bok att läsa och må bra i. Som läsare får man följa med på den amerikanska småstadens öden och äventyr. Vänskap och kärlek står i centrum och även om slutet inte är helt oväntat är den klart läsvärd. Låt dig inte förvillas av titeln. Boken går att läsa året om.

image40

Kicki & Lasse av Peter Kihlgård

Inför min egen stundande skrivarkurs har jag funderat mycket på vad som driver en författare. Var i ligger motivationen och själva drivkraften till skrivandet? Är det att man har en historia att berätta? Som man hoppas att någon ska vilja läsa? Pengar? Uppmärksamhet och berömmelse? Att lämna något kvar till eftervärlden? Skälen är säkert lika många som antalet författare, men jag tror att de har ett par sak gemensamt. Kärleken till språket och viljan att göra sin röst hörd. Eller vad tror du?  

Peter Kihlgård hade skrivit flera böcker innan han under 2007 fick stor uppmärksamhet och överväldigande fin kritik för sin "Kicki & Lasse". Romanen handlar om det älskande paret under deras nära 30 år långa relation. I boken får man göra nedslag i deras gemensamma historia. Och deras liv, är liksom de allra flestas, ömsom vin ömsom vatten. Kihlgård har också valt att skriva boken baklänges eftersom han ville ha ett lyckligt slut.

Boken har många bottnar och lämpar sig utmärkt att diksutera i en bokcirkel. Jag tycker att boken är läsvärd och unik i sitt slag. Jag kan dock känna att det blir lite hattigt mellan varven. Jag har hört att många valt att läsa boken mer än en gång och det tror jag kan vara att rekommendera. Kanske t o m att välja att läsa den från slutet och framåt...

image38

RSS 2.0