Aldrig fucka upp av Jens Lapidus
Bokmässan är över för den här gången. Amen. Och för mig personligen blev det succé! Bildgalleriet är över förväntan och den som ser fram emot mitt repotage kommer inte att bli besviken. Men som sagt. Räkna med att det blir i slutet av nästa vecka.
"Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus är det andra boken i Stockholm Noir-serien, och uppföljaren till "Snabba cash". Här får vi möta de tre huvudkaraktärerna, Mahmud, Thomas och Niklas. Mahmud är en förortskille med kriminellt föflutet, som efter ett kortare fängelsestraff försöker att få ordning på sitt liv. Thomas, den korrumperade polisen som inte tar skitjobben och helst inte tjänstgör tillsammans med "flickor". Och Niklas, fd legosoldat vars traumatiska uppväxt gör att han tar lagen i egna händer. Och på ett eller annat sätt korsar de till sist varandras vägar.
Jag tyckte mycket om "Snabba cash" och jag tycker att "Aldrig fucka upp" håller gott som dess uppföljare. (Den andra boken ska ju som sagt vara bland de svårare att skriva.) Språket känner man igen från förra boken och karaktärerna känns trovärdiga. Det enda negativa jag egentligen kan säga om boken, är att jag starkt ifrågasätter Lapidus research beträffande adoptionsproccesser. Men underhållande - det är det! Absolut!
"Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus är det andra boken i Stockholm Noir-serien, och uppföljaren till "Snabba cash". Här får vi möta de tre huvudkaraktärerna, Mahmud, Thomas och Niklas. Mahmud är en förortskille med kriminellt föflutet, som efter ett kortare fängelsestraff försöker att få ordning på sitt liv. Thomas, den korrumperade polisen som inte tar skitjobben och helst inte tjänstgör tillsammans med "flickor". Och Niklas, fd legosoldat vars traumatiska uppväxt gör att han tar lagen i egna händer. Och på ett eller annat sätt korsar de till sist varandras vägar.
Jag tyckte mycket om "Snabba cash" och jag tycker att "Aldrig fucka upp" håller gott som dess uppföljare. (Den andra boken ska ju som sagt vara bland de svårare att skriva.) Språket känner man igen från förra boken och karaktärerna känns trovärdiga. Det enda negativa jag egentligen kan säga om boken, är att jag starkt ifrågasätter Lapidus research beträffande adoptionsproccesser. Men underhållande - det är det! Absolut!
Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn
Man skulle kunna tro att jag dött...Det har jag också. I allafall litegranna. Hösten återfinns inte på min tio-i-topplista! OCH det spelar ingen roll om ni börjar argumentera med lövens skiftande färger i guld och rött, mustiga grytor och fylliga rödviner, äppelkakor med hemlagad vaniljsås eller tända stearinljus och att kura skymning under en varm filt. Hösten är, och förblir, tiden då mitt liv går i moll.
Nåväl. I eftermiddag åker vi till Göteborg och det tilldragande spektaklet kallat Bokmässan. DET ska bli kul, missförstå mig inte. Men jag hade i min fantasi bara trott att det var jag som skulle dit....Lovar att försöka ta bilder och skriva ett litet reserepotage när jag är hemmavid igen. (Men snälla ha tålamod! Nästa vecka innebär nya resor och innan dess lär jag inte hinna.)
Om jag läser något då? Jodå, men just nu återfinns jag allt som oftast bland papper och foton vid scrapbooking-bordets kreativa sida.
"Picasso valde också Kristinehamn" är en debutroman skriven av Marcus Grahn. Det är en lågmäld historia om Emanuel Götstedt som tappar bort sin fru Louise Born efter en "apelsinincident" på ett tåg. Det är upptakten till en historia som tar oss med genom de värmländska skogarna på jakt efter såväl Louise Born som Emanel Götstedt själv. Resan är också jakten på ett lugnt och skönt liv på en anspråklös plats. Typ Kristinehamn.
Jag läser ganska fort och den här boken bör inte läsas fort. Läsaren bör ha tid till eftertanke, och i ärlighetens namn tror jag att jag missade det. Det är ingen omvälvande historia, men den är fin på sitt enkla sätt och jag gillar den. Kanske för att den är så realistisk och okonstlad. Och speciellt intressant blir det ju när en relationsroman är skriven av en ung man. Eller hur?
Nåväl. I eftermiddag åker vi till Göteborg och det tilldragande spektaklet kallat Bokmässan. DET ska bli kul, missförstå mig inte. Men jag hade i min fantasi bara trott att det var jag som skulle dit....Lovar att försöka ta bilder och skriva ett litet reserepotage när jag är hemmavid igen. (Men snälla ha tålamod! Nästa vecka innebär nya resor och innan dess lär jag inte hinna.)
Om jag läser något då? Jodå, men just nu återfinns jag allt som oftast bland papper och foton vid scrapbooking-bordets kreativa sida.
"Picasso valde också Kristinehamn" är en debutroman skriven av Marcus Grahn. Det är en lågmäld historia om Emanuel Götstedt som tappar bort sin fru Louise Born efter en "apelsinincident" på ett tåg. Det är upptakten till en historia som tar oss med genom de värmländska skogarna på jakt efter såväl Louise Born som Emanel Götstedt själv. Resan är också jakten på ett lugnt och skönt liv på en anspråklös plats. Typ Kristinehamn.
Jag läser ganska fort och den här boken bör inte läsas fort. Läsaren bör ha tid till eftertanke, och i ärlighetens namn tror jag att jag missade det. Det är ingen omvälvande historia, men den är fin på sitt enkla sätt och jag gillar den. Kanske för att den är så realistisk och okonstlad. Och speciellt intressant blir det ju när en relationsroman är skriven av en ung man. Eller hur?
Eremitkräftorna av Anne B Ragde
Åh, vad det går segt med mitt läsande för tillfället! Det var så länge sedan jag läste något jag riktigt tyckte om. Dessutom passar inte en långsam ljudbok till mitt nuvarande promenadtempo, vilket gjort att Madonna istället får hålla mig sällskap under mina powerwalks. Nåväl. Bokcirkelbok nummer 1 är nu i allafall utlyssnad. Nu ska jag bara ta mig igenom den andra också. Tills på måndag.
Varning! Om du inte läst "Berlinerpopplarna" och har för avsikt att göra det ska du inte läsa mer nu! Det finns nämligen en risk att jag kommer att förstöra din läsupplevelse då!
"Eremitkräftorna" av Anne B Ragde är fortsättningen på "Berlinerpopplarna" och den andra boken i trilogin om bröderna Neshovs liv och leverne. Den tredje boken, "Vila på gröna ängar", har nyligen utkommit på svenska.
Tor fortsätter att driva svinskötsel på släktgården och blir inte överförtjust när det lurar förändningar involverade fruntimmer bakom knuten. Och hur i hela fridens dagar har råttorna lyckats invadera hela ladugården?
Margido stretar på med sitt arbete på begravningsbyrån och ger till slut upp med försöken att avstyra uppvaktandet från den enträgna änkan. Dessutom smider han flyttplaner eftersom han har en dröm han vill förverkliga.
Erlend i Köpenhamn, fortsätter att arbeta som framgångsrik dekoratör av skyltfönster på arbetstid och stor njutare av "Bollinger" på sin fritid. Men var det inte typiskt att Krumme skulle vara med om den där olyckan som sedan satte griller i hans huvud?
Torunn, Tors dotter, finner äntligen den hett efterlängtade kärleken! Men som den blivande arvtagaren till gården ställs hon inför svåra val. Hur mycket är hon beredd att offra av sitt storstadsliv?
"Eremitkräftorna" håller inte samma klass som "Berlinerpopplarna". Bitvis haltar historien lite och jag tycker att upprepningarna börjar bli för många. Boken är dessutom förutsägbar på några punkter och får det faktiskt att susa lite i öronen på mig och irritationen att stiga i kroppen. Man måste inte dra lyckan över alla gränser, Ragde! Men boken är trots det ändå väl värd att läsas. För vem vill inte veta hur det ska gå för bokens huvudkaraktärer? Men jag förväntar mig mer av den sista boken och hoppas innerligt att Ragde inte gör mig besviken!
Varning! Om du inte läst "Berlinerpopplarna" och har för avsikt att göra det ska du inte läsa mer nu! Det finns nämligen en risk att jag kommer att förstöra din läsupplevelse då!
"Eremitkräftorna" av Anne B Ragde är fortsättningen på "Berlinerpopplarna" och den andra boken i trilogin om bröderna Neshovs liv och leverne. Den tredje boken, "Vila på gröna ängar", har nyligen utkommit på svenska.
Tor fortsätter att driva svinskötsel på släktgården och blir inte överförtjust när det lurar förändningar involverade fruntimmer bakom knuten. Och hur i hela fridens dagar har råttorna lyckats invadera hela ladugården?
Margido stretar på med sitt arbete på begravningsbyrån och ger till slut upp med försöken att avstyra uppvaktandet från den enträgna änkan. Dessutom smider han flyttplaner eftersom han har en dröm han vill förverkliga.
Erlend i Köpenhamn, fortsätter att arbeta som framgångsrik dekoratör av skyltfönster på arbetstid och stor njutare av "Bollinger" på sin fritid. Men var det inte typiskt att Krumme skulle vara med om den där olyckan som sedan satte griller i hans huvud?
Torunn, Tors dotter, finner äntligen den hett efterlängtade kärleken! Men som den blivande arvtagaren till gården ställs hon inför svåra val. Hur mycket är hon beredd att offra av sitt storstadsliv?
"Eremitkräftorna" håller inte samma klass som "Berlinerpopplarna". Bitvis haltar historien lite och jag tycker att upprepningarna börjar bli för många. Boken är dessutom förutsägbar på några punkter och får det faktiskt att susa lite i öronen på mig och irritationen att stiga i kroppen. Man måste inte dra lyckan över alla gränser, Ragde! Men boken är trots det ändå väl värd att läsas. För vem vill inte veta hur det ska gå för bokens huvudkaraktärer? Men jag förväntar mig mer av den sista boken och hoppas innerligt att Ragde inte gör mig besviken!
Bara ett liv av Sara Blaedel
September och en fiskare hittar ett kvinnolik i Holbæk Fjord. En stor sten är bunden kring hennes midja på kvinnan vilket gör att mordkommissionen tillkallas. Liket visar sig tillhöra en ung kvinna med jordanskt ursprung. Tankarna går genast till att det rör sig om ett hedersmord och Lousie Rick vid Köpenhamnspolisen tillkallas, eftersom hon besitter stor kompetens kring våld mot just unga invandrarkvinnor. När senare ytterligare ett mord begås blir plötsligt sammanhangen oklarare. Rör det sig verkligen om hedersmord trors allt? Eller är det bara polisens förutfattade mening som fått råda?
Nja du Blaedel! Du ska få en chans till, men inte mer. Tråkig, platt och utdragen historia där inte mycket händer. Historien tappar tempo och jag vill bara att det ska ta slut. I ärlighetens namn...jag minns inte längre hur boken slutade. Läs något annat - om du kan välja!
Nja du Blaedel! Du ska få en chans till, men inte mer. Tråkig, platt och utdragen historia där inte mycket händer. Historien tappar tempo och jag vill bara att det ska ta slut. I ärlighetens namn...jag minns inte längre hur boken slutade. Läs något annat - om du kan välja!
Pocket och Prassel 2.0 - Första paketet
Men hur spännande och roligt är det inte att få ett bokpaket från en hemlig bokvän någonstans ute i landet? Det här är vardagslyx och guldkant i massor för mig!
Paketet är ett temapaket, och bara det gör ju att jag vet att min bokvän ansträngt sig extra mycket bara för min skull. Boken "Svampkungens son" av Marie Hermanson, en påse med torkad svamp och så skumsvampar av olika sorter. Dessutom ett trevligt kort med svampar på, skrivet med en mycket vacker handstil. Det var nästan så jag redan på handstilen kunde gissa vem min bokvän är...
Men...i bästa Tony Irving anda...hade jag tyvärr redan läst boken. Men det gör ingenting! Jag byter den fräckt mot en annan bok i bokhandeln bara. TACK TACK TACK för det jättefina paketet! Min lycka är gjord!
Paketet är ett temapaket, och bara det gör ju att jag vet att min bokvän ansträngt sig extra mycket bara för min skull. Boken "Svampkungens son" av Marie Hermanson, en påse med torkad svamp och så skumsvampar av olika sorter. Dessutom ett trevligt kort med svampar på, skrivet med en mycket vacker handstil. Det var nästan så jag redan på handstilen kunde gissa vem min bokvän är...
Men...i bästa Tony Irving anda...hade jag tyvärr redan läst boken. Men det gör ingenting! Jag byter den fräckt mot en annan bok i bokhandeln bara. TACK TACK TACK för det jättefina paketet! Min lycka är gjord!
Dödens pendel av Jonas Moström
Det har varit dåligt med bloggandet en tid, men det har sin förklaring i stugbygget som pågår för fullt. Nu är stugan rest och plåttaket lagt. Och dessutom har vi hunnit grundmåla den. Så...NU kan höstrusket komma när det vill! Åtminstone vad stugan anbelangar...
I somras lyssnade jag på Jonas Moströms bok "Dödens pendel" som följetong via Aftonbladet Plus. Boken utspelar sig i min födelsestad Sundsvall och bara det skapar ju igenkänningsfaktor. Att dessutom en av karaktärerna är läkare och arbetar på Sundsvalls sjukhus gör igenkänningsfaktorn dubbel eftersom jag arbetat just där.
Nåväl. När Gerd Ekstedt avlider i sömnen av hjärtstillestånd är det endast hennes son som anar oråd. För var har Gerds väckarklocka tagit vägen? Kan någon ha varit inne i hennes rum, dödat henne och därefter ha stulit hennes väckarklocka? Kommissarie Johan Axberg tycker det hela låter befängt och avfärdar sonens oro.
När sedan en nitton årig kvinna hittas död i sin säng börjar även Axberg ana att något inte står rätt till. För var har flickan armbandsur tagit vägen? Vad är det för märkligt som händer i Sundsvall där människor dör i plötslig hjärtdöd och där sedan deras klockor mystiskt försvinner? Går en seriemördare lös i staden och i så fall, vilket är dennes motiv?
Lättlyssnat och god underhållning för stunden. En kriminalgåta som inte är helt lättlöst, men inte heller på något sätt unik. Läses med större behållning (tror jag) om man känner till trakterna där den utspelas.
I somras lyssnade jag på Jonas Moströms bok "Dödens pendel" som följetong via Aftonbladet Plus. Boken utspelar sig i min födelsestad Sundsvall och bara det skapar ju igenkänningsfaktor. Att dessutom en av karaktärerna är läkare och arbetar på Sundsvalls sjukhus gör igenkänningsfaktorn dubbel eftersom jag arbetat just där.
Nåväl. När Gerd Ekstedt avlider i sömnen av hjärtstillestånd är det endast hennes son som anar oråd. För var har Gerds väckarklocka tagit vägen? Kan någon ha varit inne i hennes rum, dödat henne och därefter ha stulit hennes väckarklocka? Kommissarie Johan Axberg tycker det hela låter befängt och avfärdar sonens oro.
När sedan en nitton årig kvinna hittas död i sin säng börjar även Axberg ana att något inte står rätt till. För var har flickan armbandsur tagit vägen? Vad är det för märkligt som händer i Sundsvall där människor dör i plötslig hjärtdöd och där sedan deras klockor mystiskt försvinner? Går en seriemördare lös i staden och i så fall, vilket är dennes motiv?
Lättlyssnat och god underhållning för stunden. En kriminalgåta som inte är helt lättlöst, men inte heller på något sätt unik. Läses med större behållning (tror jag) om man känner till trakterna där den utspelas.
