litteraturum

För tillfället har jag har snöat in på kriminalare. Det är vad jag orkar med för tillfället antar jag. Tillbringar den mesta av tiden inomhus, trots solen och värmen. (Jag har tydligen snöat in på mer än ett sätt.) Men nu är tiden inne då det anses korrekt att berätta att vi väntar tillökning i familjen. Om allt går bra ökar familjemedlemmarna i vår familj med 100 % runt årsskiftet. Jo, det är alltså två små som gör sin blivande mammas tillvaro så outhärdlig. Såvida man inte tycker om att må illa dygnets ALLA timmar...De som vet säger att det KAN gå över vilken dag som helst. Det SKA gå över vilken dag som helst!  Det MÅSTE gå över! Snart...

"Kalla mig prinsessa" av Sara Blaedel är en bok jag införskaffat för länge sedan, och när jag började läsa den hade jag inga förväntningar alls. Har läst "Bara ett liv" av samma författare och då var jag allt annat än imponerad. MEN jag skriv också att hon skulle få en chans till.

Upptakten till den här boken är när Våldsroteln vid Köpenhamnspolisen får in en anmälan om grov våldtäkt från en kvinna som varit på sitt livs första date. En genomgång av andra ouppklarade våldtäkter visar att den här mannen varit i farten förut. Han charmar sina blivande offer på olika datingsajter på internet, bjuder på middag och calvados till kaffet. Alltmedan han kallt beräknande vet hur kvällen kommer att sluta. Och när ytterligare en kvinna hittas, denna gången inte bara våldtagen utan också strypt, får kriminalinspektör Louise Ricks ta till nya okonventionella metoder.

Den här gången har Blaedel lycktas bättre. Historien har ett driv som jag saknade förra gången och stundom är det riktigt spännande. Lättläst och lättsmält. Undehållande för stunden. Men Louise Ricks privatliv skulle jag kunna vara förutan. Det är bara klyschigt och ointressant och ger upphov till djupa suckar.