ABC av Ida Jessen

"ABC" av Ida Jessen handlar om Joachim, 40 år, ensamstående, framgångsrik och boende i en tjusig modern lägenhet. När han träffar Susan vänds hans tillvaro upp och ner och till en början älskar han det! Men då Susan efter bara en kort tid blir gravid börjar relationen att förändras. Den redan från början nyckfulla Susan, börjar allt mer manipulera Joachim, och så sakteliga börjar Joachims liv att falla ihop i spillror.

En spännande och kuslig bok om makt. Jessen har lyckats väl med att bygga upp berättelsen, vilket gör att man drivs framåt i boken. En fascinerande bok, som mycket väl passar att diskutera i cirkel. Läs den om du vågar!


Eremitkräftorna av Anne B Ragde

Åh, vad det går segt med mitt läsande för tillfället! Det var så länge sedan jag läste något jag riktigt tyckte om. Dessutom passar inte en långsam ljudbok till mitt nuvarande promenadtempo, vilket gjort att Madonna istället får hålla mig sällskap under mina powerwalks. Nåväl. Bokcirkelbok nummer 1 är nu i allafall utlyssnad. Nu ska jag bara ta mig igenom den andra också. Tills på måndag.

Varning! Om du inte läst "Berlinerpopplarna" och har för avsikt att göra det ska du inte läsa mer nu! Det finns nämligen en risk att jag kommer att förstöra din läsupplevelse då!

"Eremitkräftorna" av Anne B Ragde är fortsättningen på "Berlinerpopplarna" och den andra boken i trilogin om bröderna Neshovs liv och leverne. Den tredje boken, "Vila på gröna ängar", har nyligen utkommit på svenska.

Tor fortsätter att driva svinskötsel på släktgården och blir inte överförtjust när det lurar förändningar involverade fruntimmer bakom knuten. Och hur i hela fridens dagar har råttorna lyckats invadera hela ladugården?

Margido stretar på med sitt arbete på begravningsbyrån och ger till slut upp med försöken att avstyra uppvaktandet från den enträgna änkan. Dessutom smider han flyttplaner eftersom han har en dröm han vill förverkliga.

Erlend i Köpenhamn, fortsätter att arbeta som framgångsrik dekoratör av skyltfönster på arbetstid och stor njutare av "Bollinger" på sin fritid. Men var det inte typiskt att Krumme skulle vara med om den där olyckan som sedan satte griller i hans huvud?

Torunn, Tors dotter, finner äntligen den hett efterlängtade kärleken! Men som den blivande arvtagaren till gården ställs hon inför svåra val. Hur mycket är hon beredd att offra av sitt storstadsliv?

"Eremitkräftorna" håller inte samma klass som "Berlinerpopplarna". Bitvis haltar historien lite och jag tycker att upprepningarna börjar bli för många. Boken är dessutom förutsägbar på några punkter och får det faktiskt att susa lite i öronen på mig och irritationen att stiga i kroppen. Man måste inte dra lyckan över alla gränser, Ragde! Men boken är trots det ändå väl värd att läsas. För vem vill inte veta hur det ska gå för bokens huvudkaraktärer? Men jag förväntar mig mer av den sista boken och hoppas innerligt att Ragde inte gör mig besviken!


Ett glas mjölk, tack av Herbjörg Wassmo

Men hur svårt kan det vara? Hur i hela fridens dagar skriver man ett norskt ö med det här tangentbordet? Tålamod är inte mitt signum så håll till godo med ett vanligt svenskt gammalt hederligt "ö".

"Ett glas mjölk, tack" av Herbjörg Wassmo handlar om Dorte, som är 15 år och bor ute på landet i Litauen. Hon bor med sin mamma och sin storasyster. Hennes pappa är död. Dorte drömmer om bagarens son, Nikola, och om att vara lite mindre fattig. Och visst tvekar hon först när hon får ett erbjudande om att flytta till Sverige för att arbeta som servitris en tid. Men det vore ju fint att kunna förse familjen med lite extra pengar...

Trafficking är ett ämne som är tungt att läsa om. Jag får ideligen ont i magen av den behandling dessa flickor utsätts för.  Vi får dock inte väja för att läsa om det som är tungt och svårt. Detta är en roman, men dessvärre är det också många många kvinnors vardag. 

Wassmos bok är bra och välskriven, men kanske aningen för lång. Jag upplever att historien bitvis går i cirklar vilket gör att det ibland blir trögt. Men läs, och förfäras!


Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Idag har det åskat och regnat i södern och det har passat mig bra eftersom jag sprungit i tvättstugan. Sommarregn är härligt, men visst blir man betänksam när det börjar regna ner stora hagel i juli månad.

Idag har jag också fått en inbjudan till en sommarfest i slutet av juli som jag ser fram emot.  

"Ett år av magiskt tänkande" av Joan Didion är min nästa bok att blogga om. Tänk vad tokigt det kan bli när man redan innan man läst boken skapar sig en mening om den. Jag ville att den här boken skulle vara bra... Boken är rent självbiografisk och handlar om ett år i Didions liv.

Det är strax före nyåret 2003 och Didions dotter är svårt sjuk och ligger i koma efter en influensa som utvecklats till lunginflammation och blodförgiftning. Nyss hemkommen från sjukhuset får hennes man en massiv hjärtinfarkt i hemmet och avlider omedelbart. Boken är Didions sätt att bringa reda i den tid som följer.

Boken var inte lika bra som jag ville att den skulle vara. Men på något sätt tilltalar den mig. Jag känner bitvis igen mig i hennes tankegångar och jag förundras som vanligt över två saker. Det första är hur snabbt livet kan förändras och aldrig mer bli sig likt. Det andra är hur mycket sorg en människa kan drabbas av, men till slut ändå lära sig att leva med den. Boken bör följas av tid till eftertanke.


Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel av Virginia Ironside

Marie Sharp är ensamstående, ska snart fylla sextio och ser med tillförsikt fram emot att åldras. Hon har ingen lust att gå med i en bokcirkel och funderar skarpt på att ge upp sexlivet helt. Hon har ett rikt socialt liv och hon behöver inte utge sig inte för att vara yngre än hon är. Hon är nöjd med livet och ser bara fördelarna med att bli äldre. Och när hon äntligen får ett barnbarn att lägga tid på är lyckan total.

Nja.Nej. Jag blev besviken på den här boken. Enligt utsago skarpsinnig, men jag håller inte med. Vresig?  Ja visst! Rolig? Nej, inte det minsta. Läs något annat om du inte själv närmar dig 60 och kan ha viss behållning av eventuell igenkänninsfaktor.


Innan jag dör av Jenny Downham

Har precis plockat ut en paj ur ugnen och det doftar sommar i mitt kök. Rabarber och jordgubbar.

Solen skiner igen efter ett kort sommarregn, och på onsdag åkar jag på semester i några dagar. Prag väntar med all sin vackra arkitektur och sin kalla öl. Det ska bli skönt med miljöombyte.

"Innan jag dör" av Jenny Downham, är en bok som skulle kunna passa in i flera av kategorierna. Är det ungdomsbok? Jag har valt att kategoriserad den som en utländsk roman eftersom jag tycker att även vuxna kan/ska/bör läsa den.

Boken handlar om Tessa, som är 16 år och döende i leukemi. I stället för att ligga i sin säng och vänta på att döden ska infinna sig, gör hon en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Högt uppe på listan står att bli av med oskulden. Men där finns också ex att prova droger.

En fin och tänkvärd bok om att vara ung och inte ha långt kvar att leva. En bok som andas livslust trots dödens ständiga närvaro. En snabbläst bok, som dessbättre behöver lite längre eftertanke. Läs den!


Ben, ute i världen av Doris Lessing

Först vill jag säga "Välkommen" till alla nya bok- och läsvänner som hittat hit via "Pocket och Prassel". Det verkar som om alla är lika förväntansfulla och entusiastiska. Kul!

Efter att ha läst Lessings "Det femte barnet" kändes det naturligt för mig att även läsa fortsättningen om det svåranpassade barnet, Ben. I den här boken får vi följa Ben i vuxen ålder och hans relation till omvärlden och medmänniskorna. Det blir en resa mellan flera länder, ja till och med, världsdelar. Här får vi bl a möta den omtänksamma gamla damen, som tar hand om Ben. Men även de hänsynslösa människor som försöker lura honom för att tjäna pengar på hans originalitet. En resa mellan hopp och förtvivlan helt enkelt.

Nja, Lessing får godkänt, men inte mer. Jag tycker inte den håller samma kvalitet som "Det femte barnet" vare sig till språk eller innehåll. Men visst fanns det en viss behållning att få läsa hur det gick för Ben i det vuxna livet. (Även om jag hade önskat att det hela tett sig på ett annat vis.) En del av karaktärerna i boken känns inte helt trovärdiga och slutet känns lite akut och trots det känns historien inte helt avslutad.

Hela boken andas därmed en känsla av att få slut på de eviga frågorna från läsarna av "Det femte barnet. "Vad hände sedan?"


Färden genom mangroven av Maryse Condé

Jag har en idé sedan många år tillbaka att jag ska läsa klart alla böcker jag börjar läsa. För även om den inte är intressant och fängslande just nu kan den ju vara det på nästa sida. Eller kanske i nästa kapitel. Eller kanske inte. Och ibland blir det en kamp som är mödan värd. Och ibland inte.

"Färden genom Mangroven" blev en bok att kämpa sig igenom. Inte minst för att första meningen var på 117 ord om jag minns rätt. Ja, jag höll på att ge upp redan då, men då hade jag ju redan börjat läsa i den! (Ja, jag vet att det är ett dumt påhitt!)

Boken handlar i allafall om Francis Sancher en utböling som en dag finns död i leran i den lilla by han är bosatt. i. Och under likvakan efter Sancher berättar var och en av byns invånare sin livshistoria och om sin relation till den döde mannen.

Boken är inte dålig och när den är slut ångrar jag inte att jag läste den. Men jag har svårt att hålla isär alla namn och rör till det mer än nödvändigt ibland. Språket är poetiskt, men tyvärr har jag alldeles för mycket att tänka på för att jag ska kunna njuta av det. Ingen större läsupplevelse för mig personligen, men kanske för dig?

image49

Naiv. Super av Erlend Loe

Igår läste jag en recension på en blogg som fascinerade mig. Där stod att läsa: " Boken ger ett svalt intryck, men var faktiskt lite bättre än jag hade väntat mig". Betyg: 2".

För mig var det så oväntat att välja att läsa en bok som jag redan från början inte skulle tro var bra. Och det fick mig verkligen att börja fundera varför jag väljer att läsa de böcker jag läser. Jag tror inte att jag har något glasklart svar på den frågan. Jag måste helt enkelt fundera mer över det.

Men ibland kan min nyfikenhet väckas av att någon annan säger att de tycker en viss bok är bra. Varför tycker dom det? Som den här nedan. Den rekommenderades av Daniel Breitholz, ("Idol"-juryns yngste deltagare) i TV-programmet "Rudberg och Läckberg". Och jag minns att han sa att han önskade att han hade skrivit den själv!

"Naiv.Super" av Erlend Loe, är en historia innehållande humor, ironi och naivitet om man får tro beskrivningen av boken på Bokus hemsida. Den handlar om en ung man vars liv fullkomligt rasar ihop efter ett förlorat krocketparti mot brodern. Han hoppas av sina studier och bosätter sig i sin bortresta brors lägenhet. Där sitter han och funderar över livets stora frågor, huruvida tillvaron hänger samman och eventuell meningsfullhet med livet.

När jag nu sitter här och skriver om boken minns jag att Breitholz också nämnde att han själv befunnit sig "i kris" när boken hamnade i hans hand. DET tror jag kan ha varit avgörande för att han tycker den är så bra. För personligen gav den mig ingenting. Kanske en och annan "jaha-upplevlese" men mest tyckte jag den bara var tramsig. Men som jag under årens gång konstaterat är det oftast inte de bästa böckerna man minns längst...

image43

Djävulen och fröken Prym av Paulo Coelho

Söndagen var en vårdag utan dess like! + 18 grader mot husväggen på balkongen och där lapade jag såväl sol som kaffe. Passade också på att läsa lite. Grannarna hade fullt med krokus och snödroppar i rabatterna och tidigare på dagen hade jag sett små gula solar vid vägkanten. 

Idag. En decimeter nysnö men också sol. Av blommorna syns inte ett skvatt och jag fick plocka fram skidbyxorna för att kunna gå en promenad. Skottning är det ju knappt budgeterat för i Skåne om vintrarna och NU hade de väl knappast räknat med att det skulle komma någon snö. Men med en bok i öronen går det alldeles utmärkt att hoppa mellan oskottade trottoarer och vattenpölar.

Jag ligger efter med bloggandet igen. Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera här, men jag ska verkligen försöka att bättra mig.

För en tid sedan lyssnade jag i allafall på "Djävulen och fröken Prym" av Paulo Coelho. Den handlar om den lilla bortglömda byn Viscos och dess invånare som plötsligt en dag får besök av en främmande man som har med sig 11 guldtackor. Främlingen söker svaret på frågan om människan är ond eller god och ställer invånarna i byn inför ett svårt dilemma. Vad är egentligen beredda att göra för att få dela på guldtackorna?

Paulo Coelhos böcker är inte några man läser igenom med en axelryckning. Nej här behövs total koncentration och tid till eftertanke. Och trots att Mikael Persbrandt är en bra uppläsare kände jag att koncentrationen svek ibland. Då hade varit skönt att lätt kunnat bläddra tillbaka några sidor. Jag tycker dock att historien är spännande för att inte tala om hur spännande det är att läsa om ur vi människor fungerar.

image41

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg

Jag har inte gjort några större inköp på årets bokrea. Efter en del velande blev det till slut tre romaner. Två normallånga och en tegelsten. Tegelstenen köpte jag eftersom jag hört så många tala om hur bra den är. Och det kan man ju verkligen hoppas eftersom den är på nära nog 1000 sidor. Hur som helst kommer den också att fylla ut bokhyllan lite nu när vi tänkt organisera om.

Jag är ju som sagt numera en flitig biblioteksbesökare. (Köper jag böcker blir det oftast pockets.) Den här lilla, rara boken lånade jag på rekomendation av min nyfunne bokväninna Anna. Den finns faktiskt på bokrean (åtminstone på nätet) och har också ganska nyligen kommit ut i pocket.

"En röd liten fågel i juletid" handlar om Oswald Campbell, en ensamboende man i Chicago, som lever ett anspråklöst och ganska torftigt liv. En dag dag får veta av sin läkare att han inte har lång tid kvar att leva. Läkaren föreslår att han ska söka sig till lite varmare klimat och sköta om sig. Efter att av en slump ha fått kontakt med en dam i Lost River, Alabama, som har ett rum att hyra ut, reser Oswald dit. Och den annars så sömniga staden får en välbehövlig vitamininjektion i o m Oswalds entré.

En liten, lättläst, mysig roman. En bok att läsa och må bra i. Som läsare får man följa med på den amerikanska småstadens öden och äventyr. Vänskap och kärlek står i centrum och även om slutet inte är helt oväntat är den klart läsvärd. Låt dig inte förvillas av titeln. Boken går att läsa året om.

image40

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde

Är det någon bok du ska fynda på bokrean i år? Jag rekommenderar varmt denna! Jag såg nämligen av en händelse att Bokus har den på sin kommande bokrea.

"Berlinerpopplarna" är den första boken i en triologi av Anne B Ragde. Boken handlar om de tre bröderna Tor, Margido och Erlend. Tor är den äldste brodern som tagit över jordbruket på den gamla släktgården. Margido är mellanbrodern med en yrkeskarriär som begravningsentreprenör. Och Erlend är dekoratör och familjens svarta får som lever i en homosexuell relation i Köpenhamn. När modern blir akut sjuk samlas de tre bröderna kring hennes dödsbädd igen efter många års bortavaro. Och dessutom blir ytterligare en familjemedlem introducerad i familjen, Torunn, Tors vuxna dotter som ingen tidigare känt till att hon ens existerat.

En varm, kärleksfull och härlig historia. En bok som bet sig fast och gav mig en skön känsla i bröstet i flera dagar. Boken är välskriven och en riktig bladvändare. Bok nummer två är utkommen på svenska och heter "Eremitkräftorna" och det är inte utan att jag spar lite på den. Bok nummer tre är inte ännu utkommen på svenska, men väl på norska. Om någon känner sig hågad? 

image30



Det femte barnet av Doris Lessing

"Det femte barnet" började jag lyssna på under hemresan från Norrland efter nyår. Skaffade mig en underbar liten "turkos vän" strax före jul som är mitt stora sällskap i stort och smått. Den är oumbärlig vid mina långpromenader och under tågresor förståss. Uppläsare till "Det femte barnet" är Mona Malm. Hon var OK, men jag hade faktiskt väntat mig mer av henne. Å andra sidan hade jag kanske inte orkat (vågat?) läsa boken färdig på egen hand.

Boken handlar om Harriet och David. De lever i ett stort vackert hus tillsammans med sina fyra barn. De har stora släktkalas flera gånger om året och deras liv är en idyll. När så Harriet väntar "det femte barnet" ter sig graviditeten helt annorlunda. Och när så Ben kommer till världen visar det sig att han bär på en mörk ondskefull kraft som förändrar familjens tillvaro totalt.

Romanen är fascinerande på sitt sätt, men framförallt tycker jag att den är otäck. Den tar ju upp ett tabubelagt ämne; att inte kunna älska sitt barn. Men det innebär ju andra sidan inte att man inte bör ta hand om det på bästa sätt. Men om så är fallet. Till vilket pris? Jag har hört att många läst denna bok under sina graviditeter. Hujedamej! Gör inte det om du inte vill ligga sömnlös om nätterna alternativt drömma mardrömmar. 

image28

En sorts kärlek av Ray Kluun

En av höstens mest omtalade romaner är just "En sorts kärlek" av Ray Kluun. På omslaget står att läsa "en av de ärligaste och sorgligaste böcker som har skrivits". Kluun är själv huvudperson i denna roman baserad på hans eget liv.

Boken handlar om Sten och Carmen, det perfekta paret med en liten dotter och det till synes lyckliga äktenskapet. Paret med de glassiga reklamjobben tjänandes de stora pengarna. Paret tillhörandes Amsterdams innekretsar. Och så bomben som slår ner och i ett slag förändrar tillvaron när Carmen drabbas av bröstcancer. Så tar historien sin början i den aldrig sinande ström av sjukhusbesök, cellgiftsbehandlingar, smärta, gråt- och ångestattacker och till sist den självvalda tiden för döden. Alltjämt som Sten kroniskt lever playboy-liv med alkohol, droger och diverse kvinnor vid sidan av sitt äktenskap. 

"En sorts kärlek" är en sorglig bok på många sätt. Dels att en ung kvinna måste dö så ung i en så fasansfull sjukdom, att en liten flicka måste förlora sin mamma, men kanske ännu mer över hennes utomordentligt sorglige man. Men om man bortser från den otrogne maken (går det?) tycker jag att boken bitvis är både kärleksfull, vacker och humoristisk. Språket är enkelt, boken lättläst och när uppföljaren utkommer på svenska kan jag nog inte stå emot. Då heller.  

image14

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Nu är jag inne i ett riktigt stim av goda läsupplevelser. Och fort går det också. =)

"Tusen strålande solar" är en berättelse om Mariam som efter en rad omständigheter tvingas gifta sig med en trettio år äldre man. Mariam är fattig och utan utbildning och i princip rättslös. Efter att inte ha lyckats nedkomma med den efterlängtade (läs obligatoriska) son hennes man önskar sig tilltar våldet i hemmet. Efter tjugo års kärlekslöst och våldsamt äktenskap bestämmer sig hennes man att ta sig ännu en hustru, unga Laila. I början blir det en bitter kamp om mannens uppmärksamhet, men med tiden blir de bägge kvinnorna mycket goda vänner. Samtidigt håller Afghanistan på att förändras genom en rad maktskiften och politiska strukturer.

Hosseini har ännu en gång lyckats skriva en stark och gripande roman om Afghanistans verklighet. Det är fascinerande att tas med till en värld, så olik den man själv lever i. Boken beskriver väl kvinnors utsatthet och rättslöshet vilket ibland ter sig helt horribelt. Jag tycker om Hosseinis språk, de detaljerande beskrivningarna även om jag kan tycka att det bitvis blir traggigt med alla namnen på krigsherrarna. Men jag tror att de behövs för att förtydliga den politiska situation landet befinner sig i.
 
En bok jag kan rekommendera med varm hand även om jag personligen tycker att debutromanen "Flyga drake" var snäppet bättre!

image8

RSS 2.0