litteraturum

I början av året, då jag fortfarande var förkyld, snorig och eländig, läste jag "Gravidchock" av Belinda Olsson. Jag tycker mig vara en mästare på att blanda tyngden i den litteratur jag läser. Här en lättsam och humoristisk bok. En total motsats till den jag kommer att blogga om nästa gång...

Men när jag var färdig funderade jag på om jag kunde sprita av den på något sätt. Dvs avlägsna alla förkylningsbaskelusker från den. Jag fattar inte. Men sjuksköterskan i mig har helt plötsligt blivit mycket varse alla bakteriehärdar i min direkta närhet. Alltså. Ärligt talat. Finns det människor som läser låneböcker på toaletten?

Nåja. "Gravidchock" handlar om Agata. Hon arbetar som journalist på en kvällstidning. Hon är ung och kaxig och i samma veva som hon bestämmer sig för att hon ska ha den lediga jobbet som nyhetschef får hon reda på att hon väntar barn. Hon är inte odelat positiv till sin graviditet och till moderskapet, men hur länge måste man egentligen vara hemma med ungen innan man kan börja arbeta igen? 

"Gravidchock" är en underhållande bok. Jag skrattar gott och hjärtligt och njuter av att Agata inte alltid är så "rumsren" utan istället totalt hänsynslös. Historien är ingalunda rafflande och boken inte alls i världsklass, men Olsson lyckas ändå fånga mig. Kanske är det för att Agata inte är den ofta beskrivna väntande modern med det ljuva leendet på läpparna...Och javisst! Jag kommer att läsa uppföljaren också!

Jo förresten. Eftersom biblioteksböcker oftast (alltid?) är inplastade gick det alldeles utmärkt att rengöra boken med sprit!  =)

Vänner! Nu börjar jag komma ifatt med bloggandet! "Brunstkalendern" är den sista boken jag läste 2007 då jag låg sjuk mellan jul och nyår. Men jag har inlett 2008 starkt så än finns det lästa böcker att blogga på. =)

"Brunstkalendern" av Emma Hamberg handlar om de tre systrarna Marie, Åsa och Lena. Marie är strax över 40, singel, arbetar som barchef och bor i storstan. Åsa är 37, sambo, datafreak, har gott om pengar men längtar efter barn. Lena är 34, fyrbarnsmamma, halvtidsarbetande boende på landet. Lena är också den som bor närmast föräldrahemmet, den stora bondgården de alla är uppvuxna på. Ingen av de tre systrarna är helt nöjda med sina liv och när livet plötsligt tar en oväntad vändning blir de alla tvungna att omvärdera sina liv och göra nya val.

"Brunstkalendern" är lättläst och så där skönt underhållande för stunden. Hamberg skriver rakt och ärligt. Personporträtten är genomtänkta och välbeskrivna. "Brunstkalendern" är ingen bok jag behöver fundera på eller reflekterna kring. Visst innehåller den ett par etiska dilemman, men inget nytt under solen som inte redan diskuterats. Eller?   

När jag tittar tillbaka på de böcker jag läst under 2007 är det en salig blandning av allt möjligt. Så blir det när jag väljer att läsa det som för stunden känns rätt och som tilltalar min läslusta för ögonblicket. Jag har aldrig i vuxen ålder valt att läsa en bok för att"jag borde" eller "måste". Lusten är det som styr mina bokval. Alltid.

Om livets slutskede och den stundande döden handlar Augustpristagaren C-H Wijkmarks bok. Boken handlar om Hasse och om den inskränkta värld han som dödssjuk människa befinner sig i. Världen ter sig rätt liten när man stundom är utelämnad till ett tiotal personer i sin omgivning eller till sina egna tankar. Tiotalet består av  herrarna han delar sal med, de två sjuksköterskorna, läkaren, sjukhusprästen, mannen med bokvagnen och städaren.

I ärlighetens namn är jag inte så imponerad. Jag är kanske framför allt besviken. Jag hade hoppats på ett större utbyte männen emellan, en större sanning om döendet, men istället övergår handlingen delvis i rena absurbiditeter. Det har naturligtvis med mina egna referenser att göra, mitt yrkes etiska kod och min egen personliga moraliska övertygelse. Men med inga eller få referenser kring döendet kanske boken kan tillföra något. Men bara kanske. 

Karin Alvtegen är en lysande författare och om möjligt en ännu bättre uppläsare. Det är nära en religiös upplevelse att höra en författare betona orden på det sätt som de från början avsett. Och hennes röst, hennes dialekt, tilltalar mig å det varmaste.

"Skugga" handlar om människorna närmast den hyllade, berömde och prisade författaren Axel Ragnerfeldt. Och om honom själv vars framgång haft ett högt pris. Den handlar om sonen som åker runt i Sverige och livnär sig på att berätta om sin fars författarskap, om hustrun som också närde författardrömmar som ung och om den nyligen avlidna hushållerskan Gerda.

Jag gillar Alvetegens böcker eftersom personporträtten är så välarbetade. Boken byggs upp genom att man successivt får lära känna alla personer (och du vet att ingen upplysning är mindre än att den till slut får betydelse). Historien vävs samman, personerna vävs samman och till slut passar alla pusselbitar med varandra. Jag gillar också hennes språk och på det sätt hon beskriver saker och ting på.

I mina ögon inte den bästa boken Alvtegen skrivit, men när det gäller psykologin i romanform finns det ingen som slår Alvtegen på fingrarna. 

"Mera självkänsla" är ännu en av de ljudböcker jag lyssnade på under senhösten. Boken är en uppföljare till Törnbloms tidigare boksuccé "Självkänsla nu". Uppläsare är Törnblom själv.

"Självkänsla nu" redde ut begreppen självförtroende och självkänsla och skillnaden mellan de bägge. Den gav oss också redskapen till att stärka vår självkänsla genom den berömda "Bra-Tack-Hjälp-boken". Och i "Mera självkänsla" utvecklar Törnblom metoden ytterligare. Dessutom fokuserar hon mer på självkänsla i arbetslivet, i föräldrarollen och vänskaps- och kärleksrelationer. Boken innehåller övningar och uppgifter att fundera och reflektera kring samt många exempel på frågor från andra läsare.

Om du, liksom jag, är intresserad av personlig utveckling kan Törnbloms bok vara något för dig. Jag tycker Törnbloms metod är lättförståelig och tydlig och att hon är entusiasmerande i sig själv.

Däremot rekommenderar jag att man läser boken istället för att lyssna på den. Detta av två skäl;
1)  Törnblom är ingen bra uppläsare. Det blir rätt monotont och de som gestaltar andra människor i boken är riktigt usla uppläsare.
2) Det kan vara bra att kunna göra markeringar eller anteckningar i marginalen när man läser en sådan här bok. Och det kan vara av värde att lätt kunna bläddra tillbaka till övningar och dyligt.

För en tid sedan gjorde man ett författarporträtt på just Lina Forss på "Läckberg och Rudberg".  Forss gav ett trivsamt, myspysigt intryck vilket gjorde att jag blev nyfiken och därefter valde att läsa hennes debutroman "Vildängel".

"Vildängel" är en delvis självbiografisk roman om Anna Maria (även kallad Timotej efter ängen hon blev till på). Hon föds in i, och växer upp i, en överklassfamilj på 70-talet. När så föräldrarna väljer att separera blir livet tudelat för Timotej och hennes bror. Och när så flyttlasset går till London förändras allt ånyo. "Vildängel" är en historia om ungdomens olika villkor och om att man inte går att köpa för pengar...

"Vildängel" är definitivt inte den bästa bok jag läst. Stundom tycker jag den upprepar sig och blir ganska långtråkig på gränsen till oförståelig. Men den har ändå någonting. Forss lyckas på något vis ändå få mig att vilja framåt, att vilja vända blad. Karaktärerna är noggrannt och ingående beskrivna och jag kan helt enkelt inte låta bli att ta reda på hur det går för Timotej i uppföljaren "Hallonbäcken"..

Lagom till jul kom "Snöstorm och mandeldoft" ut i en begränsad pocketupplaga där 10:- per bok oavkortat går till "Min stora dag". Ett behjärtansvärd organisation att stödja!

Boken är en kortroman som Läckberg till en början skrev som juldeckare till tidningen Allas 2006. Till skillnad mot Läckbergs övriga böcker är det  Martin Melin, kollega med Patrik Hedström vid Tanumshede poliskår, som blir indragen i en minst sagt obehaglig historia. När han blir inbjuden till sin flickväns släktträff på en ö börjar oförklarliga saker att hända. Och inte blir det mer lustigt av att stormen bryter telefonledningarna och att inte isbrytaren kan ta sig ut och evakuera sällskapet.

En lagom spännande och underhållande bok. Lättläst och utan onödiga kringelikrokar. Boken gav mig stundom svår huvudbry av det goda slaget; Vem är mördaren? För motiv saknandes knappast...

Har haft för vana att även "läsa med öronen" den senaste tiden. Det är skönt när man promenerar, lagar mat, åker buss eller tåg långa sträckor eller bara lat vill ligga i mörkret på sängen.

"Norrland Akvavit" är skriven av Torgny Lindgren som f ö också är den som läser ljudboken. Den handlar om fd väckelsepredikanten Olof Helmersson som återkommer till Västerbottens inland efter 50 år. Hans uppdrag är att avkristna de människor som han en gång frälste på 1950-talet. Bygden känner han knappast igen men de är många som kommer ihåg Helmersson och en (eller kanske flera?) av dom har väntat länge på hans återkomst.

Författaruppläsningar är speciella och Lindgren är fenomenal tycker jag. Norrländskt långsamt emellanåt, men dialekten tilltalar mig varmt. Han ger karaktärerna i boken sina egna röster och ett och annat skratt kom också spontant över mina läppar. Historien är intressant och annorlunda. Kanske rent av genialisk. Den tål att funderas på även efter att Lindgrens stämma slutat läsa.  

Gott nytt år kära bokvänner! Och gissa om jag ligger efter med bloggandet? =) Jag ska göra mitt bästa för att komma ikapp och ambitionen är därför att uppdatera bloggen lite oftare den närmsta tiden.

Jag har sedan 1997 skrivit upp alla böcker jag läst i en skrivbok. Det är väldigt roligt och spännande att i efterhand kunna se vilken litteratur som fångat mitt intresse ett specifikt år. Eller att konstatera att jag bara läste en enda bok 2006 och hela 51 st 2007. Toppnotering under de senaste 10 åren ska tilläggas.

"Tillsammans" är en ungdomsbok skriven av Denise Rudberg. Jag lånade den på biblioteket och läste den i första hand för att se om det var en lämplig bokklapp till min lilla lillasyster. Den handlar om de tre vännerna Theresa, Alexander och Jacob och utspelar sig under ett sommarlov i Stockholm. De lär känna varandra när de på några av sommarlovetets första dagar går en matlagningskurs som dessutom ska spelas in för att sändas på TV. De tre ungdomarna har alla olika bakgrund och hemförhållanden, men det gör trion dynamisk och vänskapen gror sig allt starkare.

En trivsam och lättläst bok. Välbeskrivna karaktärer och stundvis fladdrar fjärilarna i magen på mig som när jag var "typ 14". =) Rudberg har lyckats väl och jag skulle inte bli vare sig förvånad eller ledsen om det kom en uppföljare till "Tillsammans". 

P.S. Valet av bokklapp föll denna gång på en annan bok, men det kommer ju en födelsedag också! =) D.S.