När vi spelade Afrikas stjärna av Merete Mazzarella

Tack för alla trevliga kommentarer från mina nya besökare och nyfunna bokvänner i "Pocket och Prassel-projektet"!

Jag klämmer och känner lite på den bok jag fått av min hemliga bokvän och sneglar lite på chokladkakan också måste erkännas. Men den som spar hon har -  både bok och choklad när till Prag jag far!  =)  (Fruktpastillerna har jag ätit upp och guuud så goda de var!)

Ibland dyker man på en bok som bara går direkt in i ens hjärta och stannar där länge. "När vi spelade Afrikas stjärna" av Merete Mazzarella är en sådan bok. Här skriver Mazzarella uppriktigt och ärligt om hur det är att vara farmor - om dess vedermödor och dess glädjeämnen. Hon skriver utlämnande om de egna barnbarnen Amelia och Jacob, och hur det är att vara "långdistansfarmor". Mazzarella funderar kring mormödrar, farmödrar och svärmödrar och undrar om "barnbarnsfrågan" är viktigare nu är i tidigare generationer. Och i så fall varför?

Jag gillar resonerande böcker. Jag tycker om när allvar blandas med humor och när jag känner igen och håller med om saker hon beskriver. Boken är lättläst och underhållande, självutlämnande och trovärdig. Mazzarella blottar både sina bra och dåliga sidor, men hon gör det med stolthet och rak rygg. Det tycker jag om.


RSS 2.0