litteraturum

När jag tittar tillbaka på de böcker jag läst under 2007 är det en salig blandning av allt möjligt. Så blir det när jag väljer att läsa det som för stunden känns rätt och som tilltalar min läslusta för ögonblicket. Jag har aldrig i vuxen ålder valt att läsa en bok för att"jag borde" eller "måste". Lusten är det som styr mina bokval. Alltid.

Om livets slutskede och den stundande döden handlar Augustpristagaren C-H Wijkmarks bok. Boken handlar om Hasse och om den inskränkta värld han som dödssjuk människa befinner sig i. Världen ter sig rätt liten när man stundom är utelämnad till ett tiotal personer i sin omgivning eller till sina egna tankar. Tiotalet består av  herrarna han delar sal med, de två sjuksköterskorna, läkaren, sjukhusprästen, mannen med bokvagnen och städaren.

I ärlighetens namn är jag inte så imponerad. Jag är kanske framför allt besviken. Jag hade hoppats på ett större utbyte männen emellan, en större sanning om döendet, men istället övergår handlingen delvis i rena absurbiditeter. Det har naturligtvis med mina egna referenser att göra, mitt yrkes etiska kod och min egen personliga moraliska övertygelse. Men med inga eller få referenser kring döendet kanske boken kan tillföra något. Men bara kanske.