litteraturum

I skrivandets stund har jag 16 lästa, men obloggade böcker. Planen är att blogga dem med sådana mellanrum att min kropp orkar med att sitta vid datorn. "Bäckenuppluckning" sa min barnmorska. Det lär harmlöst och ganska fint tills jag konstaterade att det är samma sak som foglossning. Det låter ungefär lika fint som det känns kan jag berätta.

Inledningen till "En plats i solen" av Liza Marklund är dramatisk och otäck. En svensk familj hittas mördade på den spanska solkusten. Mördarna har använt sig av gas som sprutats in i huset via ventilationssystemet, och det hela verkar ha varit ett inbrott som gått snett. Annika Bengtsson får i uppgift av sin nye chef att resa till Marbella för att bevaka utvecklingen på plats. För ju mer polisen gräver i fallet, desto märkligare ter det sig.

Jag trodde jag skulle kunna avhålla mig från att läsa fler böcker om Bengtsson, men icke. Samtidigt som jag är så trött på henne, måste jag erkänna att hennes privatliv bitvis intresserar mig mer än fallet hon arbetar med. Där har hon lyckats Marklund! Inledningen är spännande och intressant, men ju längre det lider desto mer tappar historien fart. Mot slutet har jag svårt att koncentrera mig och slutbetyget blir ett suckande "jaha". Men hur blir det med Annika och Thomas nu då? Nyfikenheten över svaret på den frågan gör att inte heller denna bok blir den sista jag läser av Marklund. Tror jag.

Recensionsexemplar från Piratförlaget. Litteraturum tackar för ett gott samarbete! Recensionsdatum 19 aug 2009.

En flicka försvinner oförklarligt från ett X2000-tåg som precis rullat in på Stockholms Central. Trots att tåget var så gott som fullsatt har ingen sett flickan lämna tåget. Vare sig själv eller i sällskap av någon. Flickans pappa blir snabbt misstänkt för att ta tagit flickan och alla resurser sätts in på att finna honom.

Bara kort efter att flickan försvunnit får mamman hem ett paket innehållandes alla flickans kläder, men även allt hennes hår. Efter detta blir kommissarie Axel Recht, kriminalinspektör Peder Rydh och den civilanställda utredaren Fredrika Bergman tvugna att blicka bredare i utredningsarbetet. Och inte minst gör paketets innehåll att de känner att det brådskar...  

Kristina Ohlssons debutroman "Askungar" är en spännande och välskriven historia. Att skriva om barn som försvinner är ett bra sätt att hålla läsaren på sträckbänken. Jag fick bitvis ont i magen och läste allt fortare ju mer bråttom utredningsteamet fick. Och även om jag efter en tids läsande lyckades lista ut motivet till brotten (ja, mer än ett barn försvinner) fick jag ändå inte alla bitarna att passa med varandra förrän boken var utläst. Imponerande, Ohlsson! "Askungar" är en av de bättre kriminalromaner jag läst det senaste året och som debutroman är boken mer än godkänd. Och således mycket läsvärd!

Recensionsexemplar från Ordfront. Litteraturum tackar för ett gott samarbete!

"Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen är den andra boken i den så kallade Hammarbyserien. (Den första hette "Pepparkakshuset" och finns recenserad här!) I den här boken får polisen vid Hammarby polisstation, med kriminalkommissarie Conny Sjöberg i spetsen, bråda dagar då de inte får mindre än tre fall på sitt bord.

Under en motionsrunda hittar polis Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i ett buskage. Inte långt därifrån hittas också barnets moder mördad. Och till en början är polisen helt omedveten om att en liten flicka, Hanna, sitter inlåst ensam i en lägenhet och tror att hennes mamma tagit med sig hennes lillebror och flyttat från lägenheten...

I samma veva hittas sextonåriga Jennifer strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Vid närmare efterforskningar visar det sig att Jennifer kommer från trassliga hemförhållanden och dessutom har en syster som ägnar sig åt ett destruktivt leverne. Mordmisstankarna beträffande Jennifer riktas till en början mot pojkvännen Jocke, som i sin tur inte heller har det så lätt hemmavid.

Bra bok. Lättläst och spännande. Gerhardsen lyckas hålla spänningen fram till de sista sidorna och bitvis har jag riktigt ont i magen. Jag gillar Gerhardsens sätt att skriva, med relativt korta stycken och varvningarna hon gör mellan de parallella händelserna. Den enda jag har invändningar emot är Conny Sjöbergs privatliv, som jag tycker spårar ut i den här boken. Jag var så glad efter att ha läst "Pepparkakshuset" att han var en vanlig och hederlig familjefar. (Och inte en schabloniserad, ensam, alkoholmissbrukande och operaälskande kommisarie.) Jag tycker dock inte att boken är betjänt av hans utsvävningar. Nåväl. Jag ser med intresse fram emot Gerhardsens nästa bok, som beräknas komma ut under våren 2010.

För tillfället har jag har snöat in på kriminalare. Det är vad jag orkar med för tillfället antar jag. Tillbringar den mesta av tiden inomhus, trots solen och värmen. (Jag har tydligen snöat in på mer än ett sätt.) Men nu är tiden inne då det anses korrekt att berätta att vi väntar tillökning i familjen. Om allt går bra ökar familjemedlemmarna i vår familj med 100 % runt årsskiftet. Jo, det är alltså två små som gör sin blivande mammas tillvaro så outhärdlig. Såvida man inte tycker om att må illa dygnets ALLA timmar...De som vet säger att det KAN gå över vilken dag som helst. Det SKA gå över vilken dag som helst!  Det MÅSTE gå över! Snart...

"Kalla mig prinsessa" av Sara Blaedel är en bok jag införskaffat för länge sedan, och när jag började läsa den hade jag inga förväntningar alls. Har läst "Bara ett liv" av samma författare och då var jag allt annat än imponerad. MEN jag skriv också att hon skulle få en chans till.

Upptakten till den här boken är när Våldsroteln vid Köpenhamnspolisen får in en anmälan om grov våldtäkt från en kvinna som varit på sitt livs första date. En genomgång av andra ouppklarade våldtäkter visar att den här mannen varit i farten förut. Han charmar sina blivande offer på olika datingsajter på internet, bjuder på middag och calvados till kaffet. Alltmedan han kallt beräknande vet hur kvällen kommer att sluta. Och när ytterligare en kvinna hittas, denna gången inte bara våldtagen utan också strypt, får kriminalinspektör Louise Ricks ta till nya okonventionella metoder.

Den här gången har Blaedel lycktas bättre. Historien har ett driv som jag saknade förra gången och stundom är det riktigt spännande. Lättläst och lättsmält. Undehållande för stunden. Men Louise Ricks privatliv skulle jag kunna vara förutan. Det är bara klyschigt och ointressant och ger upphov till djupa suckar. 

Idag skickar jag min Sommarpåse Lyx till en mottagare någonstans i vårt avlånga land. Och så torde jag väl få min till veckan också. Verkligen spännande och något att se fram emot!

"Hjärtats mörker" av Jonas Moström är den tredje boken om kommissarie Johan Axberg och läkaren Erik Jensen. Liksom de tidigare böckerna utspelar boken sig i Sundsvall med omnejd. Hemlandstoner med andra ord.

Upptakten till den här boken är när två småpojkar hittar en död kvinna i ett motionsspår nära Sundsvalls sjukhus. Kvinnans kläder är sönderrivna och hennes trosor hittas en liten bit ifrån kroppen. Allt tyder på att det är ett sexmord, och det enda Axberg och hans kollegor har att gå på, är den röda Golf som setts lämna området. 

Hemma hos Erik Jensen knakar äktenskapet med Sara i fogarna. Sara bestämmer sig för att lämna familjen för några dagar och åka till Frankrike på skrivarkurs. Och det som i Frankrike kunde ha varit ett oskyldigt snedsteg från Saras sida, visar sig få ödesdigra konsekvenser även efter hemkomsten till Sverige.

Underhållande för stunden. Moström är ingen litterär mästare och storyn känns rätt förutsägbar. Ändå gillar jag dessa böcker. Kanske mest för att jag kan mitt Sundsvall utan och innan, vilket gör boken extra levande. Så säkert kommer jag inte kunna motstå från att läsa "Rymd utan stjärnor" heller. Så på sätt och vis har han ju ändå lyckats, Doktor Moström.

I födelsedagspresent av min syster fick jag i år bland annat ett signerat exemplar av Annika Sjögrens "Där ingen vind blåser". Det är alltid roligt med signerade böcker tycker jag. Jag har faktiskt ett antal i min bokhylla nu, och de kommer att få stanna där för evigt. Har du några signerade böcker i din bokhylla som du värnar om?

Boken utspelar sig i Härnösand (där jag för övrigt bott ett antal år och fortfarande har delar av min familj kvar). Tolvåriga Sandra försvinner i samband med att hon säljer kakor för att tjäna pengar till en klassresa. Sedemera visare det sig att Sandra inte bara är försvunnen utan också död. Det visar sig att den förmodade trygga småstaden bär på en del hemligheter både i nutid men även längre tillbaka i tiden.

En godkänd debut av Sjögren. Lättläst och underhållande utan några egentliga större överraskningar. (Ibland är det skönt att läsa utan att behöva tänka mer än nödvändigt.) Bitvis tycker jag att språket haltar något, men inte så att det stör berättelsen i fråga. I min bokhylla står också, ett förvisso osignerat exemplar, av uppföljaren "Som glöd blir till aska" och enligt relativt säkra källor ska den vara något bättre. Något att se fram emot i sommar alltså. 

Regn. Och sol. Kallt. Och ganska trist. Just nu. Men det ska bli roligare säger de som tror sig veta. Jo, de har nog rätt. Läsningen är en av mina livlinor. Och telefonen. Och Mariekexen förstås.

Odjuret av Roslund & Hellström tar sin början när två små flickor hittas dödade i ett källarförråd efter att ha utsatts för en rad grova övergrepp. Fyra år senare rymmer deras mördare i samband med en transport från fängelset och alla är de lika överens. Han kommer att mörda igen! När så en femårig flicka hittas våldtagen och död står polisen handfallen och flickans pappa tar saken i egna händer.

Underhållande, lättläst, och en aningen ovanlig kriminalroman då det inte bara är jakten på mördaren som står i centrum. Här ställs en rad moraliska dilemman mot varandra och det är inte utan att man som läsare får ta sig en rejäl funderare över vad man själv tycker och tänker.

Sommaren har kommit till Skåne även om det idag känns lite kyligare än tidigare i veckan. Solen skiner i allafall, men det är blåsigt.

Jag mår inte bra. Därav den dåliga uppdateingen av bloggen. Men det sägs att det finns hopp om att det ska vara övergående. Så tills vidare får jag väl tro på det. Nu fick jag i allafall ta mig i kragen om jag med gott samvete ska kunna vara med i  En bok om dagens Sommarpåse Lyx-projekt. Har du inte anmält dig är det hög tid NU!

"Kinesen" av Henning Mankell är en fristående kriminalroman som utspelar sig i Hudiksvallstrakten. I den lilla byn Hesjövallen har inte mindre än 18 personer bragts om livet på de mest bestialiska sätt. Polisen är förfärade och tror sig söka en vettvilling man inte tidigare skådat inom Sveriges gränser. 
 
När Birgitta Roslin, domare i Helsingborg, får höra om dådet förundras hon över av att hon i princip är släkt med alla de mördade offren. Och hon bestämmer sig för att ta sig en närmare titt på fallet av helt privata skäl. Något polisen i Hudiksvall inte är helt förtjust över.

En förvisso intressant och genomtänkt historia om man tycker om snabba kast mellan nutid och dåtid. (Själv har jag lite svårt med det.) Underhållning för stunden, men knappast en bok som dröjer sig kvar. Dessutom har jag också svårt för beskäftiga fruntimmer (läs Roslin), och brukar vanligtvis undvika litteratur där de nästlar sig in. Jag lyssnade på boken som ljudbok, vilket torde ha gjort läsupplevelsen mer intressant. Johan Rabaeus är en skicklig uppläsare, som dessutom hanterar de vitt skilda dialekterna på ett mycket proffsigt sätt.

Nu... Nu... Nu är jag igång igen! Håll i hatten för nu är jag på g igen! Är det månne solen som gett mig sådan energi och läslusta igen?

Ungdomarna Wilma Persson och Simon Kyrö blir mördade när de dyker efter ett störtat flygplan i Vittangijärvi. Någon ser helt enkelt till att de inte kommer upp nerifrån djupet igen. Men vem? Och varför?

Än en gång korsas vägarna för Anna-Maria Mella och Rebecka Martinsson när ännu en mordutredning tar sin början i norraste norr av Sverige. Larsson skriver som hon brukar; rakt på sak och utan krusiduller. Underhållande bok om än lite tunn intrig. Eller kanske inte? Det enda jag har svårt för är den Kallentoftska metoden att låta de döda komma till tals. Det tycker jag inte om. Inte alls. Men annars har hon hantverket Larssonskan. När kommer nästa?

Men vad var det som hände på nya året? Helt plötsligt kantrade läslusten helt överbord och ersattes av...ja vadå? Kanske var det på grund av alla mindre bra böcker jag fick med mig till Asien? Kanske. Men nu är jag på banan igen. Hoppas jag.

"Dödergök" av Katarina Wennstam tillhörde dock undantagen. Den hade jag med mig i min iPod (vars laddare jag dessvärre glömt kvar i Sverige). Så jag lyssnade av och till, livrädd för att hamna i ett särskilt spännande avsnitt då batteriet plötsligt skulle ta slut.

Maria och Tobias hittar äntligen sitt drömhus i ett stilla radhusområde. Här har de tänkt finna trygghet för sin lilla familj, som dessutom inrymmer dottern Alma. Men när sanningen uppdagas om förre ägarens liv och leverne ställs saker och ting på sin spets. Kan de verkligen bo kvar i det hus där en man skjöt ihjäl sin fru? Maria, som är journalist, börjar gräva i historien, som inte blir mer förståelig när mannen visar sig bara polis till yrket...

Välskrivet och spännande. Wennstam är en mästare på att skapa trovärdiga karaktärer, och jag gillar språket. Jag hoppas Wennstam skriver på. Jag vill läsa mer av henne!

Sommaren är bara i sin linda när Helena Hillerström hittas mördad på stranden efter en morgonpromenad med sin hund. Av förklarliga skäl blir hennes sambo anhållen för mordet då det kommer till polisens kännedom att han och Helena bråkat kvällen innan och att han dessutom givit henne en örfil. Detta inför flera av parets gemensamma vänner.

Men när ytterligare en kvinna, Frida Lindh, hittas mördad har polisen anledning att revidera sin misstanke. För visst påminner de båda morden om varandra?

"Den du inte ser" av Mari Jungstedt är den första boken Jungstedt skrev om Anders Knutas och hans kollegor vid polisen på Gotland. Och eftersom jag har en stark vilja att läsa böcker i rätt ordning, och önskade mig något lättsmält, valde jag därför att ta med mig denna på semestern till Thailand.
 
Men gud så tråkig den var! Jag suckade och jag stönade och jag fick verkligen kämpa mig igenom den. Och nej! Jag är inte imponerad och jag är så ledsen att jag valde Jungstedts första bok. Kanske är de påföljande böckerna bättre? Men tyvärr så har jag läst färdigt Jungstedt. För alltid.  

Bokmässan är över för den här gången. Amen. Och för mig personligen blev det succé! Bildgalleriet är över förväntan och den som ser fram emot mitt repotage kommer inte att bli besviken. Men som sagt. Räkna med att det blir i slutet av nästa vecka.
 
"Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus är det andra boken i Stockholm Noir-serien, och uppföljaren till "Snabba cash". Här får vi möta de tre huvudkaraktärerna, Mahmud, Thomas och Niklas. Mahmud är en förortskille med kriminellt föflutet, som efter ett kortare fängelsestraff försöker att få ordning på sitt liv. Thomas, den korrumperade polisen som inte tar skitjobben och helst inte tjänstgör tillsammans med "flickor". Och Niklas, fd legosoldat vars traumatiska uppväxt gör att han tar lagen i egna händer. Och på ett eller annat sätt korsar de till sist varandras vägar.

Jag tyckte mycket om "Snabba cash" och jag tycker att "Aldrig fucka upp" håller gott som dess uppföljare. (Den andra boken ska ju som sagt vara bland de svårare att skriva.) Språket känner man igen från förra boken och karaktärerna känns trovärdiga. Det enda negativa jag egentligen kan säga om boken, är att jag starkt ifrågasätter Lapidus research beträffande adoptionsproccesser. Men underhållande - det är det! Absolut! 

September och en fiskare hittar ett kvinnolik i Holbæk Fjord. En stor sten är bunden kring hennes midja på kvinnan vilket gör att mordkommissionen tillkallas. Liket visar sig  tillhöra en ung kvinna med jordanskt ursprung. Tankarna går genast till att det rör sig om ett hedersmord och Lousie Rick vid Köpenhamnspolisen tillkallas, eftersom hon besitter stor kompetens kring våld mot just unga invandrarkvinnor. När senare ytterligare ett mord begås blir plötsligt sammanhangen oklarare. Rör det sig verkligen om hedersmord trors allt? Eller är det bara polisens förutfattade mening som fått råda?

Nja du Blaedel! Du ska få en chans till, men inte mer. Tråkig, platt och utdragen historia där inte mycket händer. Historien tappar tempo och jag vill bara att det ska ta slut. I ärlighetens namn...jag minns inte längre hur boken slutade. Läs något annat - om du kan välja!

Det har varit dåligt med bloggandet en tid, men det har sin förklaring i stugbygget som pågår för fullt. Nu är stugan rest och plåttaket lagt. Och dessutom har vi hunnit grundmåla den. Så...NU kan höstrusket komma när det vill! Åtminstone vad stugan anbelangar...

I somras lyssnade jag på Jonas Moströms bok "Dödens pendel" som följetong via Aftonbladet Plus. Boken utspelar sig i min födelsestad Sundsvall och bara det skapar ju igenkänningsfaktor. Att dessutom en av karaktärerna är läkare och arbetar på Sundsvalls sjukhus gör igenkänningsfaktorn dubbel eftersom jag arbetat just där.

Nåväl. När Gerd Ekstedt avlider i sömnen av hjärtstillestånd är det endast hennes son som anar oråd. För var har Gerds väckarklocka tagit vägen? Kan någon ha varit inne i hennes rum, dödat henne och därefter ha stulit hennes väckarklocka? Kommissarie Johan Axberg tycker det hela låter befängt och avfärdar sonens oro. 

När sedan en nitton årig kvinna hittas död i sin säng börjar även Axberg ana att något inte står rätt till. För var har flickan armbandsur tagit vägen? Vad är det för märkligt som händer i Sundsvall där människor dör i plötslig hjärtdöd och där sedan deras klockor mystiskt försvinner? Går en seriemördare lös i staden och i så fall, vilket är dennes motiv?

Lättlyssnat och god underhållning för stunden. En kriminalgåta som inte är helt lättlöst, men inte heller på något sätt unik. Läses med större behållning (tror jag) om man känner till trakterna där den utspelas.

En man hittas mördad, fastfrusen i isen och det visar sig vara en hederlig familjefar till synes helt utan fiender. Patrik Hedström och hans kollegor vid Tanumshedepolisen står handfallna utan någon som helst ledtråd att följa vidare.

Samtidigt uppdagas det att författaren Christian Thydell under mer än ett års tid fått mottaga anonyma hotbrev. Dessa kommer till polisens kännedom efter att Thydell visat dessa för sin kollega Erica Falck, tillika hustru till Hedström. Breven tas på största allvar då någon verkar hata Thydell innerligt och djupt. Och eftersom Thydell och mannen i isen var bekanta med varandra har kanske fallen något samband?

"Sjöjungfrun" av Camilla Läckberg är en bitvis seg historia. Den får aldrig riktigt upp farten så att säga. Jag irriterar mig alltmer på Falcks beskäftighet och Hedströms flathet jämtemot hustruns egenmäktiga förfarande. Upplösningen är för mig snarare än "jaha-upplevelse" än en "aha-upplevelse". Jag förundras fortfarande över vad som gör Läckberg så populär och hoppas kommande böcker håller högre klass, om inte stjärnan snart ska dala...

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen handlar om kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen. Under kort tid sker flera bestialiska mord i mellansverige som han tillsammans med sina kollegor får till uppgift att utreda. De verkar höra ihop och motivet verkar vara väldigt personligt, eftersom tillvägagångssätten är utstuderat råa.

En mycket bra kriminalare och jag längtar redan efter Gerhardsens efterföljande böcker. Boken är välskriven och spännande och håller läsaren i ett fast grepp fram till de sista raderna. Det är nöjsamt att läsa om en kriminalkommissarie som inte har alkolholproblem och som lever i ett lyckligt äktenskap med massor av barn. Och för att titeln ska förstås måste läsaren vara uppmärksam redan från början. Läs den! Eller lyssna på den! Rachel Molin läser den utomordentligt bra!

Inser att jag läst en hel del krim i sommar. Ambitionen är dock att varva med annan litteratur. Men när det är soligt och varmt är det skönt att slappna av medan en massa poliser jobbar med att lösa brott. =)

"Konsten att dö" är Bodil Mårtenssons fjärde bok om Joakim Hill vid Helsingborgspolisen. En stuga på Söderåsen brinner ner till grunden och i brandresterna finner man en förkolnad kropp. Den döde identifieras som Per Vagnman, en välkänd konstnär. Problemet är bara att Vagnman är dödföklarad sedan ett par år tilbaka efter en drunkningsolycka i Öresund. Kroppen har förvisso aldrig återfunnits, men både Vagnmans hustru Lise och hans näre vän, Carl, har vittnat om hur Vagnman föll över bord i vattnet...

Boken är inte den bästa Mårtensson skrivit, men inledningen är rent briljant. Underhållningsvärde har den dock. Inte minst för att den (som vanligt) utspelar sig i Helsingborgsmiljö. Dessutom är Mårtensson skicklig att väva ihop sina historier, vilket många andra mer uppmärksammade krimförfattare inte är. Tycker du om krim ska du prova Mårtensson. "Torpeden" är min favorit hitintills!

Nu börjar vardagen så sakta infinna sig efter några intensiva men mycket roliga veckor. Livet har vänt från "Tråkigt och trassel" till "Tissel och tassel" och jag tror att den här hösten kommer att bli den mest spännande på länge.

Trots att huset varit fullt av folk har jag hunnit läsa mellan varven. De obloggade böckerna är ånyo många och jag tänkte försöka göra ett race de närmsta veckorna.

"I de lugnaste vatten" av Viveca Sten är en kriminalroman som utspelar sig i Sandhamn. Mitt under sommarsäsongen flyter kroppen av en man inlindad i ett fiskenät iland på ön. Och bara en vecka efteråt hittas en kvinna brutalt mördad på ett av öns pensionat. Har de bägge dödsfallen något samband? Och har de bägge offren någon anknytning till ön? Polis Thomas Andreasson vid Nackapolisen tar sig an fallet och till sin hjälp har han barndomskamraten Nora Linde, som är sommarboende på ön.

Med denna bok gör Sten sin skönlitterära debut och det gör hon bra tycker jag. En lättläst och lättsmält historia, som utspelar sig i en sommaridyll. Huvudpersonerna är sympatiska människor och miljöbeskrivningarna vittnar om Stens lokalkännedom. Boken är inte på något sätt olik andra kriminalromaner, men är läsvärd med tanke på den myspysiga känslan av närheten till sol, strand och hav.

Här har jag bråda städ- och tvättdagar innan nästa Norrlandsgäng kommer till södern. Tack gode gud för disk- och tvättmaskinen! Idag vilar jag bara. Strosar runt i sköna kläder och lyssnar på ljudbok och knaprar "Pocket och Prassel-karameller". Har bestämt mig för att bojkotta middag och leva på hårdbrödmackor med gravad lax och jordgubbar med vispgrädde istället. Imorgon får det bli ordning på torpet igen!

"Rymmaren" av Thomas Bodström lyssnade jag på för en tid sedan medan jag rensade rabatterna ifrån ogräs. Tänk vad mycket lättare det gick med en bok i öronen. 

"Rymmaren" handlar om Miro, vars kusin Vlado blir brutalt mördad på Österåkeranstalten. Efter mordet blir han helt besatt av tanken på att rymma och hämnas sin kusins död. Miro tar till sin hjälp Douglas, en framgångsrik, men uppenbart mutbar advokat. På samma advokatbyrå som Douglas arbetar också Mattias, vars moral är aningen högre än Douglas, och spänningen dem emellan blir riktigt svår när de kopplas in på samma fall, men på var sin sida. Christian är polisen som utreder mordet på Vlado och som inte skyr några medel att få en mördare fälld. Allt medan hans arbetskollega Susanne har desto svårare att acceptera Christians arbetsmetoder. Dessutom får vi följa maktspelet som utspelas på den politiska arenan.

En lättlyssnad och intressant roman. Boken är inte olik andra inom genren, men tilltalar mig. Inte minst för smygtittarna i de politiska finrummen Bodström bjuder läsaren på  Jag är helt nöjd med Bodströms debut och tycker att Ola Rapace gör en briljant uppläsning av boken. En läsvärd kriminalare i sommarvärmen med andra ord.