litteraturum

Här hemma är det bråda dagar. Här städas och bakas och fixas innan hemmet kommer att invaderas av släkt och vänner i flera omgångar. Och jag klagar inte! Det ska bli såååå kul! Men det kommer att vara förklaringen till att bloggen kommer att uppdateras högst sporadiskt en tid framöver.
 
"Kalak" av Kim Leine handlar om just om Kim själv. Han växer upp i Nordnorge i kretsen av den lokala Jehovas vittneförsamlingen. Hans pappa lämnar efter en tid Norge och bosätter sig i Köpenhamn där han lever i ett homosexuellt förhållande. När Kim är 17 år bestämmer sig för att åka till pappan som han beundrar högt. Men efter bara några dagar förför pappan Kim. Kim väljer dock att stanna i Danmark och utbildar sig till sjuksköterska. Han träffar också en kvinna och får två barn. För att komma ifrån fadern flyttar Kim med familjen till Grönland för att arbeta som sjuksköterska. Och allt eftersom tiden går utvecklar Kim ett missbruk av såväl sex, alkohol och andra droger för att döva smärtan, skulden och skammen.

"Kalak" är en läsvärd roman. Den är mörk, men andas ändå livsglädje och hopp. Språket är spännande och miljöbeskrivningarna detaljerade. Jag får flera gånger känslan av att befinna mig på Grönland (som säkert är väldigt vackert men ack så instängt). Eftersom även jag är sjuksköterska tycker jag att det är intressant att läsa om det arbete Leine utför på Grönland. 

Min enda egentliga kritik är obalansen mellan traumat och konsekvensen det får. Jag har förståelse för att Leine inte vill gräva djupare i det incestuösa förhållandet till sin far, men... och i samma stund jag skriver detta förstår jag att det naturligtvis finns en poäng i detta också. Dvs vilka ofantliga konsekvenser man kan ägna ex 250 sidor på, orsakade av ett trauma beskrivet på  ex 10 sidor.

Jag hoppas att Leine kommer att skriva fler romaner - de ska jag i såfall läsa!