litteraturum

Man skulle kunna tro att jag dött...Det har jag också. I allafall litegranna. Hösten återfinns inte på min tio-i-topplista! OCH det spelar ingen roll om ni börjar argumentera med lövens skiftande färger i guld och rött, mustiga grytor och fylliga rödviner, äppelkakor med hemlagad vaniljsås eller tända stearinljus och att kura skymning under en varm filt. Hösten är, och förblir, tiden då mitt liv går i moll.

Nåväl. I eftermiddag åker vi till Göteborg och det tilldragande spektaklet kallat Bokmässan. DET ska bli kul, missförstå mig inte. Men jag hade i min fantasi bara trott att det var jag som skulle dit....Lovar att försöka ta bilder och skriva ett litet reserepotage när jag är hemmavid igen. (Men snälla ha tålamod! Nästa vecka innebär nya resor och innan dess lär jag inte hinna.)

Om jag läser något då? Jodå, men just nu återfinns jag allt som oftast bland papper och foton vid scrapbooking-bordets kreativa sida.

"Picasso valde också Kristinehamn" är en debutroman skriven av Marcus Grahn. Det är en lågmäld historia om Emanuel Götstedt som tappar bort sin fru Louise Born efter en "apelsinincident" på ett tåg. Det är upptakten till en historia som tar oss med genom de värmländska skogarna på jakt efter såväl Louise Born som Emanel Götstedt själv. Resan är också jakten på ett lugnt och skönt liv på en anspråklös plats. Typ Kristinehamn.

Jag läser ganska fort och den här boken bör inte läsas fort. Läsaren bör ha tid till eftertanke, och i ärlighetens namn tror jag att jag missade det. Det är ingen omvälvande historia, men den är fin på sitt enkla sätt och jag gillar den. Kanske för att den är så realistisk och okonstlad. Och speciellt intressant blir det ju när en relationsroman är skriven av en ung man. Eller hur?