Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge
"Boven i mitt drama kallas kärlek" är en självbiografisk bok om Unnis förhållande och liv tillsammans med Niclas. När Niclas kommer in i hennes liv som en, till synes, frisk virvelvind lever Unni ensam med sina fem barn. Hon har ett väl fungerande yrkesliv som författare och föreläsare och hon har ett rikt socialt liv. Niclas är många år yngre än Unni och de blir djupt förälskade i varandra. Men kärleken är av destruktiv art med inslag av svartsjuka och våld och allt eftersom Niclas inskränker Unnis liv får han total kontroll över hennes liv. Han lyckas få Unni att ge upp allt som är av värde i hennes liv: skrivandet, vännerna och barnen.
Det här är en viktig bok att läsa. Man talar ofta om att det "kan hända vem som helst". Men med denna boken blev det glasklart. Kan detta hända Unni Drougge (som hade kunskapen och tidigare erfarenheter) så kan det banne mig hända VEM SOM HELST. Unni har lyckats med det svårslagna konststycket att under bokens gång få läsaren att känna hur förtrycket och kontrollen ökar. Jag kan fysiskt känna hur hennes liv inskränks och bitvis kan jag nästan inte andas. Jag beundrar Unni som har modet att så naket och osminkat berätta sin historia. Och för att hon inte berättar den för att läsaren ska tycka synd om henne. Jag tror att hennes avsikt är att medvetandegöra den vardag många kvinnor fortfarande lever i. Kanske i en lägenhet eller ett hus nära dig?
Du som är Unni Drougge fan.. Tänkte bara uppmärksamma dig på en sak:
När Jan Guillou uttalade sig och sa att han inte trodde på någon misshandel fick han utstå massiv kritik. Vad visste han om det? Var han på plats så att säga? Och framför allt var ju detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln som enligt Unni själv var den allra värsta och lämnade efter sig de värsta skadorna.
18. mars skriver Unni på sin blogg angående Katerina Janouchs misshandel av sin man: ?I fallet Katerina kan jag bara säga att de eventuella skador hon tillfogade sin man inte går att jämföra med skadorna jag fick av N:s upprepade övergrepp (som f ö är dokumenterade i olika rättsintyg och journaler).?
Och nu frågar jag: vad vet hon om det? Var hon på plats så att säga? Framför är detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln.
Unni gör alltså en regelrätt Jan Guillou. Hon uttalar sig om saker som hon rimligtvis inte har en aning om eftersom hon inte kan veta vad som händer hemma hos folk när hon inte har varit där och inte har kunnat lyssna på vad som sades.
Men ingen kritiserar Unni för detta.
Är detta för att Unni är en kvinna ? månne?
