Medan segern firades av Jens Orback
Du vet väl att ditt bibliotek gärna tar emot inköpstips från dig som läsare? Eftersom Orbacks bok inte fanns på mitt bibliotek gav jag tips om den och som belöning fick jag läsa boken allra först.
Jag såg Orback berätta om sin bok i "Efter tio" och plötsligt satt där en helt annan man än den jag tidigare varit van att se i media. Här var privatpersonen, Jens, berättande om sin relation till sin mamma och hennes historia.
Katja, Orbacks mamma, kommer till Stockholm från Tyskland år 1949 för att arbeta och här träffar hon sin blivande man och här föds hennes fyra barn. Katja berättar aldrig om vad hon varit med om under och efter andra världkriget. Hennes historia tar slut när de sovjetiska soldaterna sparkar upp dörren och tar hennes pappa med sig. Orback kämpar med den ambivalenta känslan av att vilja veta, men att vara rädd för vad som ska berättas och hur han själv kommer att reagera på det. Till sist vinner dock behovet att känna till sanningen om sin mammas upplevelser.
Boken är mycket personligt skriven. Det är inte bara Katjas liv, utan en hel familjs öde man får följa. Katjas förmåga att minnas detaljer är häpnadsväckande och jag tycker Orback lyckas bra med att beskriva skulden och skammen och det liv som råder i den trasiga familjen. En ganska mörk historia, men som trots allt slutade bättre än för många andra. Än en gång fascineras jag över människans förmåga att resa sig efter svåra trauman och blicka framåt.
Jag såg Orback berätta om sin bok i "Efter tio" och plötsligt satt där en helt annan man än den jag tidigare varit van att se i media. Här var privatpersonen, Jens, berättande om sin relation till sin mamma och hennes historia.
Katja, Orbacks mamma, kommer till Stockholm från Tyskland år 1949 för att arbeta och här träffar hon sin blivande man och här föds hennes fyra barn. Katja berättar aldrig om vad hon varit med om under och efter andra världkriget. Hennes historia tar slut när de sovjetiska soldaterna sparkar upp dörren och tar hennes pappa med sig. Orback kämpar med den ambivalenta känslan av att vilja veta, men att vara rädd för vad som ska berättas och hur han själv kommer att reagera på det. Till sist vinner dock behovet att känna till sanningen om sin mammas upplevelser.
Boken är mycket personligt skriven. Det är inte bara Katjas liv, utan en hel familjs öde man får följa. Katjas förmåga att minnas detaljer är häpnadsväckande och jag tycker Orback lyckas bra med att beskriva skulden och skammen och det liv som råder i den trasiga familjen. En ganska mörk historia, men som trots allt slutade bättre än för många andra. Än en gång fascineras jag över människans förmåga att resa sig efter svåra trauman och blicka framåt.
Kommentarer
Trackback
