litteraturum

Anders Nyqvist är utbildad civilingenjör och civilekonom. 2005 tog han tjäntledigt i ett halvår och gick under den tiden bl a en skrivarkurs. "Hatet" är hans debutroman som handlar om hans egen uppväxt med en alkoholiserad pappa. Till skillnad från många av de böcker jag läst den senaste tiden växer Anders upp tillsammans med både sin mamma, pappa och en bror, Håkan. Boken beskriver Anders vardag fylld av oro, misstänksamhet,maklöshet, ilska, sömnlöshet, rädsla och inte minst det hat han känner för sin pappa som accellererar med tiden. Därav titeln på boken. Och mitt uppe i denna värld försöker Anders hålla fasaden utåt att han bor i en harmonisk och lycklig familj. Som läsare följer man Nyqvist från tidiga barnaår, under hela skoltiden och därefter även som vuxen.

Där Linderborgs bok (se nedan) förmedlar kärlek i dess vackraste form för en alkoholiserad fader är Nyqvist bok av total motsatt karaktär. Och jag som läsare har inte svårt att förstå känslan som växer inom honom. Hat är ett starkt begrepp och det har kommit mig att funderar över vad det egentligen är. Och vad krävs för att man ska känna att man hatar en annan människa? Det är inte heller svårt (eller är det det?) att förstå maktlösheten som barnet känner inför det våld och de övergrepp modern utsätts för. För mig ter det sig fullkomligen absurt att I N G E N i Nyqvists omgivning skulle ha märkt något av vad som försegick bakom väggarna till radhuset. Eller var det så att  NÅ G O N valde att inte se? En läsvärd bok över vad som torde vara många barns vardag. Gud hjälpe dom så att N ÅG O N ser och förstår! Innan det är försent.