Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion
Idag har det åskat och regnat i södern och det har passat mig bra eftersom jag sprungit i tvättstugan. Sommarregn är härligt, men visst blir man betänksam när det börjar regna ner stora hagel i juli månad.
Idag har jag också fått en inbjudan till en sommarfest i slutet av juli som jag ser fram emot.
"Ett år av magiskt tänkande" av Joan Didion är min nästa bok att blogga om. Tänk vad tokigt det kan bli när man redan innan man läst boken skapar sig en mening om den. Jag ville att den här boken skulle vara bra... Boken är rent självbiografisk och handlar om ett år i Didions liv.
Det är strax före nyåret 2003 och Didions dotter är svårt sjuk och ligger i koma efter en influensa som utvecklats till lunginflammation och blodförgiftning. Nyss hemkommen från sjukhuset får hennes man en massiv hjärtinfarkt i hemmet och avlider omedelbart. Boken är Didions sätt att bringa reda i den tid som följer.
Boken var inte lika bra som jag ville att den skulle vara. Men på något sätt tilltalar den mig. Jag känner bitvis igen mig i hennes tankegångar och jag förundras som vanligt över två saker. Det första är hur snabbt livet kan förändras och aldrig mer bli sig likt. Det andra är hur mycket sorg en människa kan drabbas av, men till slut ändå lära sig att leva med den. Boken bör följas av tid till eftertanke.
Idag har jag också fått en inbjudan till en sommarfest i slutet av juli som jag ser fram emot.
"Ett år av magiskt tänkande" av Joan Didion är min nästa bok att blogga om. Tänk vad tokigt det kan bli när man redan innan man läst boken skapar sig en mening om den. Jag ville att den här boken skulle vara bra... Boken är rent självbiografisk och handlar om ett år i Didions liv.
Det är strax före nyåret 2003 och Didions dotter är svårt sjuk och ligger i koma efter en influensa som utvecklats till lunginflammation och blodförgiftning. Nyss hemkommen från sjukhuset får hennes man en massiv hjärtinfarkt i hemmet och avlider omedelbart. Boken är Didions sätt att bringa reda i den tid som följer.
Boken var inte lika bra som jag ville att den skulle vara. Men på något sätt tilltalar den mig. Jag känner bitvis igen mig i hennes tankegångar och jag förundras som vanligt över två saker. Det första är hur snabbt livet kan förändras och aldrig mer bli sig likt. Det andra är hur mycket sorg en människa kan drabbas av, men till slut ändå lära sig att leva med den. Boken bör följas av tid till eftertanke.
Kommentarer
Trackback
