Eremitkräftorna av Anne B Ragde

Åh, vad det går segt med mitt läsande för tillfället! Det var så länge sedan jag läste något jag riktigt tyckte om. Dessutom passar inte en långsam ljudbok till mitt nuvarande promenadtempo, vilket gjort att Madonna istället får hålla mig sällskap under mina powerwalks. Nåväl. Bokcirkelbok nummer 1 är nu i allafall utlyssnad. Nu ska jag bara ta mig igenom den andra också. Tills på måndag.

Varning! Om du inte läst "Berlinerpopplarna" och har för avsikt att göra det ska du inte läsa mer nu! Det finns nämligen en risk att jag kommer att förstöra din läsupplevelse då!

"Eremitkräftorna" av Anne B Ragde är fortsättningen på "Berlinerpopplarna" och den andra boken i trilogin om bröderna Neshovs liv och leverne. Den tredje boken, "Vila på gröna ängar", har nyligen utkommit på svenska.

Tor fortsätter att driva svinskötsel på släktgården och blir inte överförtjust när det lurar förändningar involverade fruntimmer bakom knuten. Och hur i hela fridens dagar har råttorna lyckats invadera hela ladugården?

Margido stretar på med sitt arbete på begravningsbyrån och ger till slut upp med försöken att avstyra uppvaktandet från den enträgna änkan. Dessutom smider han flyttplaner eftersom han har en dröm han vill förverkliga.

Erlend i Köpenhamn, fortsätter att arbeta som framgångsrik dekoratör av skyltfönster på arbetstid och stor njutare av "Bollinger" på sin fritid. Men var det inte typiskt att Krumme skulle vara med om den där olyckan som sedan satte griller i hans huvud?

Torunn, Tors dotter, finner äntligen den hett efterlängtade kärleken! Men som den blivande arvtagaren till gården ställs hon inför svåra val. Hur mycket är hon beredd att offra av sitt storstadsliv?

"Eremitkräftorna" håller inte samma klass som "Berlinerpopplarna". Bitvis haltar historien lite och jag tycker att upprepningarna börjar bli för många. Boken är dessutom förutsägbar på några punkter och får det faktiskt att susa lite i öronen på mig och irritationen att stiga i kroppen. Man måste inte dra lyckan över alla gränser, Ragde! Men boken är trots det ändå väl värd att läsas. För vem vill inte veta hur det ska gå för bokens huvudkaraktärer? Men jag förväntar mig mer av den sista boken och hoppas innerligt att Ragde inte gör mig besviken!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0