litteraturum

I skrivandets stund har jag 16 lästa, men obloggade böcker. Planen är att blogga dem med sådana mellanrum att min kropp orkar med att sitta vid datorn. "Bäckenuppluckning" sa min barnmorska. Det lär harmlöst och ganska fint tills jag konstaterade att det är samma sak som foglossning. Det låter ungefär lika fint som det känns kan jag berätta.

Inledningen till "En plats i solen" av Liza Marklund är dramatisk och otäck. En svensk familj hittas mördade på den spanska solkusten. Mördarna har använt sig av gas som sprutats in i huset via ventilationssystemet, och det hela verkar ha varit ett inbrott som gått snett. Annika Bengtsson får i uppgift av sin nye chef att resa till Marbella för att bevaka utvecklingen på plats. För ju mer polisen gräver i fallet, desto märkligare ter det sig.

Jag trodde jag skulle kunna avhålla mig från att läsa fler böcker om Bengtsson, men icke. Samtidigt som jag är så trött på henne, måste jag erkänna att hennes privatliv bitvis intresserar mig mer än fallet hon arbetar med. Där har hon lyckats Marklund! Inledningen är spännande och intressant, men ju längre det lider desto mer tappar historien fart. Mot slutet har jag svårt att koncentrera mig och slutbetyget blir ett suckande "jaha". Men hur blir det med Annika och Thomas nu då? Nyfikenheten över svaret på den frågan gör att inte heller denna bok blir den sista jag läser av Marklund. Tror jag.