litteraturum

"Honungsfällan" av Unni Lindell handlar om en liten pojke som försvinner på väg hem från skolan. Vera Mattsson är den sista som sett den lille pojken i livet då han genat genom hennes trädgård. Något som Vera för övrigt riktigt avskyr.

Några dagar senare blir en lettisk kvinna påkörd av en bil efter att ha lämnat sin arbetsplats. Hon avlider omedelbart. Men skadorna hon har på halsen måste ha uppkommit tidigare.

Cato Isaksen och hans kollegor vid Oslopolisen får en gedigen arbetsbörda för att ta reda på vad som hänt de bägge människorna, och varför. Och vilket är sambandet mellan de bägge fallen? Finns där ett samband? 

Underhållning för stunden, ja visst! En lättsmält och lättlyssnad bok utan större överrraskningar. Åtminstone till en början. En helt OK bok att lyssna på under lata sommardagar i hängmattan eller varför inte i bilen?

Idag skiner solen igen efter gårdagens ihållande skyfall över Skånelandet. Är det sommar nu? Jag vill hoppas det.

Jag förmodar att bloggandet kommer att bli lidande ju varmare och soligare det blir utomhus. Bokläsningen däremot torde bara öka. Ska därför försöka beta av listan på de böcker jag läst, men inte ännu bloggat om.

"Skumtimmen" av Johan Theorin är en säregen historia i sin genre. Är det en kriminalroman eller är det en roman som handlar om ett brott? Eller är det samma sak egentligen? Nåväl. I början av 70-talet försvinner en liten pojke, Jens, spårlöst i dimman på Alvaret på Öland. Tjugo år efter det inträffade återvänder pojkens mor, Julia, till Öland för att ta reda på vad som egentligen hände med pojken. Julias far, Gerlof, har nämligen fått en liten sandal med posten, och efter det inlett privata efterforskningar kring barnbarnets försvinnande. Men kan det verkligen stämma att den för länge sedan döde, mytomspunne ölänningen Nils Kant kan ha något med detta att göra?

"Skumtimmen" är en välskriven och bitvis intressant historia. Den är riktigt bra uppbyggd, men emellanåt blir det utdraget och tjatigt och jag fänglas aldrig riktigt. Tyvärr. Jag njuter dock av den sprirande kärlekshistorien, och så  får jag en enorm lust att återse Öland med dess väl beskrivna landskap.

"Snabba cash" av Jens Lapidus väckte mitt intresse när jag såg "Babel Special". Av en händelse bestämde jag mig för att lyssna på den som ljudbok. Det var ett lyckokast! Morgan Alling är en lysande uppläsare! (Det var en stor besvikelse när jag upptäckte att det inte är han som läst in uppföljaren som snart kommer ut  i handeln.)

Boken handlar om JW, Jorge och Mrado. De rör sig alla tre i den kriminella världen men på något olika sätt. JW är "innekillen" som bor på Östermalm och säljer kokain i innekretsarna. Han drömmer om de stora pengarna, men också om respekt och gemenskap. Jorge är latinon som som sitter inne på Österåkeranstalten och som planerar att rymma därifrån. Hans kunskap om koksbranchen är stor och kommer så småningom ånyo väl till pass. Mrado är indrivare åt bossen Radovan, men tvivlar ofta på om det han håller på med är så bra. Han är rädd att det kommer att sluta illa och drömmer egentligen om att leva ett stillsamt liv med sin dotter.

Underhållningsvärdet i den här boken är stort! (Det är så skönt att slippa den alkoholbenägne frånskilde kriminalpolisen med invecklade familjerelationer, det labila humöret och intresse för opera eller kampsport!) Här är det huvudpersonerna själva som får komma till tals. Språket är som språket bör vara. Det gör boken realistisk och dynamisk. Och det råder inga tvivel om att Lapidus vet vad han skriver om. Jag ser med spänning fram emot uppföljaren "Aldrig fucka upp" som kommer ut om ett par veckor. Han har lite att leva upp till nu Lapidus!  

Har haft sådan jä**a huvudvärk idag så jag tidvis trott att huvudet skulle gå sönder på mig. Nu känns det något bättre, men det är ju en klen tröst när man snart ska gå och lägga sig igen. Jag har inte ens orkat läsa bok utan som mest bläddrat i några heminredningsmagasin. Kan vara trevligt det med ibland. Ljudböcker kan man ju kanske också lyssna på när man har ont i huvudet.  Men idag orkade jag inte. Jag kunde inte koncentrera mig.
 
"Midvinterblod" av Mons Kallentoft lyssnade jag för en tid som ljudbok. Uppläsare är Torsten Wahlund. Handlingen utspelar sig på östgötaslätten där man finner en död man hängande i ett träd. Tillvägagångssättet påminner om en gammal offerritual ur asatron. Men vem har offrat? Och varför? Det blir polis Malin Fors uppgift att ta reda på det.

Boken är helt ok underhållning för stunden, men jag tycker att denna bok fått lite väl mycket uppmärksamhet. Jag tycker inte alls att den har något jag inte läst om förut. Handlingen är bitvis seg och riktigt spännande tycker jag aldrig att det blir. Har man inget annat att läsa kan det duga. Annars - låt bli!                         

Nu läser jag i snabbare takt än jag bloggar igen. Listan på "obloggade böcker" växer, men det gör ju å andra sidan att jag har en liten källa att ösa ur. I källan finns ett och annat guldkorn och saliga är de människor som har dom olästa. Tänka sig att man kan vara avundsjuk på någon för att de inte gjort en sak man själv redan gjort? Klura på den en stund!  =)

Anne Holt, Norges okrönta deckardrottning har skrivit en ny bok, "Presidentens val". Den handlar om USAs första kvinnliga president som väljer att åka till Norge på sitt första utlandsbesök. (Det passr bra eftersom hon själv är norskättad.) Men hur lyckas hon försvinna från hotellets svit utan att någon sett något? Har hon blivit kidnappad? Och i såfall av vem?  Och varför har inte ens övervakningskamerorna registrerat bortförandet?

Till en början en trög, seg historia med mycket politik och jag kämpade mig verkligen fram. Jag funderade många gånger på att ge upp. Men det är jag glad att jag inte gjorde. Väl i hamn var behållningen desto större! När den sista pusselbiten hamnat på sin plats blev boken en genialisk historia med många bottnar och en bok att faktiskt fundera mer på. Och kanske till och med läsa om?!  

Ett smart drag för en författare är att avsluta en bok med en cliffhanger. Dvs med en spännande ouppklarad händelse. Det blir ju en bra början på en ny bok. OCH då måste man ju läsa den också.

När jag läste Marklunds "Nobels testamente" lovade jag mig själv att detta var den sista bok jag läste av henne. Men så använder hon sig av tricket ovan. Och då måste jag ju få veta vad som hände sedan och hur det gick med Annika Bengtsson och barnen. Och om sanningen ska fram är jag glad att jag gjorde det.

"Livstid" tar som sagt vid där "Nobels testamente" tar slut. Annika Bengtsson misstänks för att själv ha anlagt en brand som gör att hennes hus brinner ner. Samtidigt hittas den kände polisen Davis Lindholm mördad i sitt eget hem och allt tyder på att det är Lindholms fru, Julia,  som är mördaren. Hon hävdar dock från allra första början att mördaren är en annan kvinna och som dessutom kidnappat hennes son. Bengtsson väljer, trots all teknisk bevisning, att tro på Julia och bestämmer sig för att gräva lite djupare i Davids förflutna.

Jag tyckte "Livstid" var en bra bok. Kanske den bästa av Marklund faktiskt. Spännande och klurig och med en oväntad "knorr" på slutet. (Jag älskar sådana "knorrar".) Underhållande och lättläst. Och säkert inte det sista jag läst av Marklund. Den här gången heller. 

Efter Lessing kände jag att det var dags med en skön lättsam krminalroman och då föll valen på "Mordet på Harriet Krohn" av Karin Fossum. Och då kan man fråga sig varför? Mest för att den stod i ögonfallande höjd på biblioteket antar jag...

Boken handlar om Charlo, en frånskild, arbetslös, fd spelmissbrukare. Han har en dotter han inte har någon kontakt med längre och vänner har han inga heller. Han bestämmer sig för att genomföra det vattentäta mordet på en ensamstående änka en mörk novemberkväll. Tanken är att han ska bli kvitt sina skulder och kunna börja leva ett nytt liv. Men allt går inte riktigt som han tänkt sig. Naturligtvis.

Men sicket sömnpiller! Det tog mig en hel evighet att komma igenom boken och fascinationen jag läst andra skriva om; vari består den? Ödslar inte mer energi på att utröna besvikelsen ytterligare. Men har du möjlighet att välja någon annan bok? Gör det!

Karin Alvtegen är en lysande författare och om möjligt en ännu bättre uppläsare. Det är nära en religiös upplevelse att höra en författare betona orden på det sätt som de från början avsett. Och hennes röst, hennes dialekt, tilltalar mig å det varmaste.

"Skugga" handlar om människorna närmast den hyllade, berömde och prisade författaren Axel Ragnerfeldt. Och om honom själv vars framgång haft ett högt pris. Den handlar om sonen som åker runt i Sverige och livnär sig på att berätta om sin fars författarskap, om hustrun som också närde författardrömmar som ung och om den nyligen avlidna hushållerskan Gerda.

Jag gillar Alvetegens böcker eftersom personporträtten är så välarbetade. Boken byggs upp genom att man successivt får lära känna alla personer (och du vet att ingen upplysning är mindre än att den till slut får betydelse). Historien vävs samman, personerna vävs samman och till slut passar alla pusselbitar med varandra. Jag gillar också hennes språk och på det sätt hon beskriver saker och ting på.

I mina ögon inte den bästa boken Alvtegen skrivit, men när det gäller psykologin i romanform finns det ingen som slår Alvtegen på fingrarna. 

Lagom till jul kom "Snöstorm och mandeldoft" ut i en begränsad pocketupplaga där 10:- per bok oavkortat går till "Min stora dag". Ett behjärtansvärd organisation att stödja!

Boken är en kortroman som Läckberg till en början skrev som juldeckare till tidningen Allas 2006. Till skillnad mot Läckbergs övriga böcker är det  Martin Melin, kollega med Patrik Hedström vid Tanumshede poliskår, som blir indragen i en minst sagt obehaglig historia. När han blir inbjuden till sin flickväns släktträff på en ö börjar oförklarliga saker att hända. Och inte blir det mer lustigt av att stormen bryter telefonledningarna och att inte isbrytaren kan ta sig ut och evakuera sällskapet.

En lagom spännande och underhållande bok. Lättläst och utan onödiga kringelikrokar. Boken gav mig stundom svår huvudbry av det goda slaget; Vem är mördaren? För motiv saknandes knappast...

Den här hösten har jag mest läst böcker jag lånat på biblioteket. Jag tycker det är en fantastisk service att själv kunna gå in på nätet och leta efter, och därefter reservera böcker. När boken sedan finns inte antingen ringer dom eller skickar ett brev till mig. Därefter kan jag hämta boken. Allt till den smått generande summan av 10:-!

Men så ibland hamnar jag i ett glapp. Den önskade boken har inte hunnit komma och den föregående är utläst. Då får jag botanisera i min egen bokhylla där jag således fann denna.

"Den krossade tanghästen" har stått oläst ett flertal år i min bokhylla. (Utkom och inhandlades 1998.) Det är Turstens debutroman. Efter denna bok har hon utkommit med ytterligare ett flertal titlar, däribland "Tatuerad torso" som även filmatserats.

Huvudrollsinnehavaren är Irené Huss, kriminalinspektör i Göteborg. Hon tar sig tillsammans med sina kollegor an fallet med det förmodade självmordet av den kände och välbärgade finansmannen Richard von Knecht. Ett självmord som sedemera blir en mordutredning med både farliga och oväntade vändningar.

Sällan eller aldrig har jag läst en sådan seg kriminalare. Jag fick riktigt kämpa mig igenom den och jag har svårt att sätta fingret på varför. Det blir ingen fart i berättelsen och när det äntligen händer något är jag som läsare så oförberedd att det endast känns som ett desperat försök att "hotta upp" historien något. (Ett effektivt sätt att undvika detta vore ju att sakta driva upp spänningen steg för steg. Det hade gjort allt mer trovärdigt.) Jag som annars är en stor anhängare av detaljrika beskrivningar av miljöer och personer blir bara trött och förvirrad över planlösningar över lägenheter och hus och upprepningar över införskaffad information aktuell för utredningen.  

Nja, jag är ledsen Tursten men kanske "den krossade tanghästen" är och förblir den första och sista boken jag läser av dig.  

I somras under vår semester tipsade en av mina bästa vänner (och även hennes man) mig om Roslund & Hellströms böcker. Efter att ha sträckläst "Box 21" och varit mycket tagen över såväl researcharbetet som själva boken, var det med glädje jag "sprang på" Flickan under gatan" på biblioteket.

Eftersom böckerna handlar om samme kriminalare och hans arbetsgrupp kan det vara idé att läsa dom i kronologisk ordning. Men det har inte jag gjort och det har gått bra ändå. :)

Ewert Gren har ett flertal olösta brott på sitt skrivbord när en död kvinna hittas i en kulvert till ett av Stockholms sjukhus. Dessutom står också inom kort 43 barn i polishusets entré. De har samtliga dumpats från en buss i centrala Stockholm och de talar inte svenska utan rumänska. Två märkliga fall måste lösas varav det ena får Gren att ta sig ner till en värld han inte känner till;  tunnlarna under Stockhoms innerstad.

En lättläst och god läsupplevelse. Roslund & Hellström skriver om verkliga miljöer, men som ter sig så annorlunda och absurda att man tror de är fiktion. Slutet överraskar och berör, precis som i "Box 21" som liksom denna bok varmt kan rekommenderas.

Det händer på somrarna när vi bilar till Norrland och tillbaka att vi lyssnar på en ljudbok i bilen. Och även om milen är många och långa hinner vi sällan lyssna färdigt på hela. Därför brukar vi ha kvar den i bilen och lyssna lite då och då på den och nu i dagarna blev vi färdiga med "Tyskungen".

"Tyskungen" utspelar sig i Fjällbacka såväl i nutid som i dåtid. Erica Falk hittar en nazistmedaj bland sin avlidna mors tillhörigheter och hon bestämmer sig för att ta reda på hur den hamnat där. Hon söker svar hos en pensionerad historielärare som två dagar senare hittas ihjälslagen i sitt hem. Erica får, genom sin mors gamla dagböcker, reda på att mannen och hennes mor umgicks i samma kretsar under andra världskriget. Och Erica slås av tanken att hans död kanske har med medaljen att göra...

Läckbergs absoluta talang nummer ett är att kunna berätta två historier parallellt utan att det för den skull blir rörigt. Historien är underhållande och tar en del vändningar man inte kunnat förutse. Katarina Ewerlöf som läser boken är superduktig tycker jag. Hon har en förmåga att göra varje person till sin egen och hon är helt klart en del av behållningen av boken. Jag har inte läst alla böcker av Läckberg men några av dom. Och jag tycker att "Tyskungen" är en av dom bättre. "Tyskungen" är ingen bok jag kommer att minnas någon längre tid, men den är helt klart god underhållning för stunden.

MP3-böcker är mitt senaste påhitt! Det gör att jag har en bok i öronen som jag bara lyssnar på när jag går mina dagliga promenader i höstsolen. Och så ser jag till att ha en annan bok att läsa inomhus.

Idag har jag avslutat "Svart stig" av Åsa Larsson. Den utspelar sig, som vanligt i Åsa Larssons böcker, i Lappland. Där hittas liket av en kvinna, Inna Wattrang, en av nyckelpersonerna i Kallis Mining, ett gruvbolag med verksamhet både i Sverige och utomlands. De bägge poliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke vid polisen i Kiruna utreder och snart får de även hjälp av Rebecka Martinsson (känd från Larssons tidigare böcker). På SvD kultursidor står att läsa att "intrigen drivs av kapitalism, globalisering och moral", vilket jag tycker är en mycket bra sammafattning.

Storyn i sig är egentligen inte så komplicerad (med facit i hand vill säga). Men Larsson är skicklig på att berätta flera historier parallellt och i slutet av boken blev jag vid ett fall så överraskad att jag gapade stort. (Kom dock på mig eftersom jag som sagt befann mig utonhus bland folk! =) ) Och som vanligt skildrar Larsson den lappländska naturen på ett fenomenalt sätt med snögnistrande skoterspår och knarrande snö. Intressant också att Martinsson får inta en något mer sekundär roll till skillnad från i Larssons tidgare böcker. Ingen bok jag kommer att minnas någon längre tid, men ett sant nöje att strosa runt med i öronen.