Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors
"Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors handlar om Karin. Karin som arbetar som gynekolog på dagarna och som volontär på en mottagning för papperslösa invandrare på fritiden. När hon i ett spontant försök att få Katerina, en ung utsatt kvinna, att lämna den familj där hon arbetar illegalt får det ödesdigra konsekvenser. Helt plötsligt har hon anställt Katerina som hemhjälp i sin egen familj vilket medför att hon kommer obehagligt nära Karins man och barn. Och strider det inte mot vad Karin egentligen står för?
Intressant och tankeväckande historia. Genomtänkt moraliskt dilemma av Kadefors som ger läsaren något att fundera och reflektera över. Något upprepande mellan varven, men trots det läsvärd. En bra bok att cirkla om.
Intressant och tankeväckande historia. Genomtänkt moraliskt dilemma av Kadefors som ger läsaren något att fundera och reflektera över. Något upprepande mellan varven, men trots det läsvärd. En bra bok att cirkla om.
Systerskap av Katerina Janouch
Recensionsexemplar från Piratförlaget. Litteraturum tackar för ett gott samarbete! Recensionsdatum 9 sept 2009.
Katerina Janouch bok "Systerskap" är den andra boken om barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj. (Den första heter "Bedragen" och om den kan du läsa här.)
Cecilia och Johan har efter makens otrohet bestämt sig för att separera och sälja huset. Plötsligt är Cecilia varannan-vecka-mamma, men singellivet känns ovant och svårt. Därför är det skönt för Cecilia att ha jobbet på förlossningen där dramatiken aldrig är långt borta. Riktigt kritiskt blir det då en nyfödd baby plötsligt försvinner från förlossningen.
I de centrala delarna av staden har dessutom flera övergrepp på unga flickor begåtts som dessutom filmats och lagts ut till beskådande på nätet. Detta medför naturligtvis en massa rykten och skvaller och får konsekvenser ingen väntat sig. Bland annat ställs begreppet systerskap på sin spets.
Nja, jag var inte så imponerad av "Bedragen" och jag är inte så imponerad av "Systerskap" heller. Det är lättläst och lättsmält, men inte något man minns. Jag har svårt för den dramatiska vändningen då babyn försvinner från förlossningen. Helt onödigt enligt min uppfattning. Boken blir varken bättre eller mer spännande av det utan gör bara att historien spretar. (Jag minns att det fanns en liknanade dramatisk händelse i "Bedragen" också.) Cecilia Lunds ältande är väl i och för sig förståeligt, men inte desto mindre tröttsamt för läsaren. När hon dessutom lägger ut frågan på sin blogg huruvida hon ska ta tillbaka John eller inte är måttet rågat för min del.
Katerina Janouch bok "Systerskap" är den andra boken om barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj. (Den första heter "Bedragen" och om den kan du läsa här.)
Cecilia och Johan har efter makens otrohet bestämt sig för att separera och sälja huset. Plötsligt är Cecilia varannan-vecka-mamma, men singellivet känns ovant och svårt. Därför är det skönt för Cecilia att ha jobbet på förlossningen där dramatiken aldrig är långt borta. Riktigt kritiskt blir det då en nyfödd baby plötsligt försvinner från förlossningen.
I de centrala delarna av staden har dessutom flera övergrepp på unga flickor begåtts som dessutom filmats och lagts ut till beskådande på nätet. Detta medför naturligtvis en massa rykten och skvaller och får konsekvenser ingen väntat sig. Bland annat ställs begreppet systerskap på sin spets.
Nja, jag var inte så imponerad av "Bedragen" och jag är inte så imponerad av "Systerskap" heller. Det är lättläst och lättsmält, men inte något man minns. Jag har svårt för den dramatiska vändningen då babyn försvinner från förlossningen. Helt onödigt enligt min uppfattning. Boken blir varken bättre eller mer spännande av det utan gör bara att historien spretar. (Jag minns att det fanns en liknanade dramatisk händelse i "Bedragen" också.) Cecilia Lunds ältande är väl i och för sig förståeligt, men inte desto mindre tröttsamt för läsaren. När hon dessutom lägger ut frågan på sin blogg huruvida hon ska ta tillbaka John eller inte är måttet rågat för min del.
Borta bäst av Sara Kadefors
Recensionsexemplar från Piratförlaget. Litteraturum tackar för ett gott samarbete! Recensionsdatum 26 aug 2009.
Utgivningen av Sara Kadefors "Borta bäst" inföll i samband med vår semesterresa därav den något sena recensionen från min sida.
Sylvia bor i sin bil intill ett IKEA-varuhus, dricker gratiskaffe i varuhusets restaurant och äter av den mat andra varuhusgäster lämnat. Ibland tar hon sig en välförtjänt tupplur på sängavdelningen och sin personliga hygien sköter hon på en av varuhusets toaletter. Gärna tidigt på morgonen då de fortfarande är rena och fräscha. Hon väcker inte någon större uppmärksamhet denna kvinna, men varför har hon hamnat här? Vilket är misstaget hon begick som ledde till att hon förlorade allt och hamnade i den här situationen?
Baksidestexten på boken är fantastiskt lockande och intressant och jag kastade mig in i boken med liv och lust. Inledningen känns lovande och Kadefors bygger upp mina förväntningar på ett skickligt sätt. Men dessvärre lyckas hon inte ända fram. Plötsligt tycker jag att det som sker med historien är orealistiskt och fiktionartat och jag har svårt att ta den till mig. När så orsaken till Sylvias förlust uppdagas är det närmast pliktskyldigast som jag läser boken färdigt. Den på baksidan av boken utlovade humorn går mig helt förbi och läsupplevelsen är närmast en "jaha-upplevelse".
I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén
Recensionsexemplar från Ordfront. Litteraturum tackar för ett gott samarbete! Recensionsdatum 25 aug 2009.
Marie lämnar sin man och sina två barn på gårdsplanen och flyr till huset hon ärvt av sin mormor. Hon är bara tvungen att lämna barnskrik och ständiga konflikter bakom sig för en stund. Hon måste kunna andas. Hon måste få ta en paus. Men när började det? Och hur kunde det bli så här? Det är ständigt återkommande frågor Marie ställer sig. Men finner hon svaren?
Hon får också av en slump sällskap i huset av Jennie, den obekymrade brittiskan, som sätter fart på Maries känsloliv på mer än ett sätt. Och som grädde på moset dyker också Maries självupptagna och manipulerande mamma upp och virvlar upp en massa gamla ovälkomna minnen från Maries barndom.
"I en familj finns inga fiender" av Viktoria Myrén är en svart historia om kärnfamiljens vedermödor och en mor som till slut ger upp. (Eller har hon egentligen något val? Vad skulle ha hänt om hon stannat kvar?)
Boken är välskriven, men den når mig aldrig på djupet. Den berör mig inte på riktigt. Men varför inte då?
Bitvis tycker jag att boken bara är ett ältande, och jag har svårt för att huvudkaraktären aldrig tittar framåt utan ständigt blickar bakåt, mot det förflutna. Vore inte det naturligaste att söka hitta lösningar för framtiden? (Åtminstone efter att ha blickat bakåt tillräckligt länge.)
Jag har också svårt att förstå relationen som uppstår mellan Marie och Jennie. Den känns inte som en naturlig del av boken utan konstruerad på något sätt. Och varför behöver Jennie vara så opålitlig? (Sökandet efter moderns "bortttappade" guldörhängen känns helt irrelevant och gör att historien tappar fart.)
Och så är det Maries komplicerade relation till sin mamma. Om hon fram till nu betett sig som en viljelös nickedocka i hennes närhet, är det väl nu det är dags att sätta ner foten ordentligt. Vad har hon att förlora på det? En rejäl urladdning hade varit befriande för såväl Marie, som för läsaren av boken.
Nåväl. Boken är trots allt modigt skriven på flera plan och Myrén får godkänt för sin debutroman, dock med ett litet rött minus i kanten. Trots det ser jag med intresse framemot nästa bok. För här finns, som de säger i idrottssammanhang, utvecklingspotetial.
Marie lämnar sin man och sina två barn på gårdsplanen och flyr till huset hon ärvt av sin mormor. Hon är bara tvungen att lämna barnskrik och ständiga konflikter bakom sig för en stund. Hon måste kunna andas. Hon måste få ta en paus. Men när började det? Och hur kunde det bli så här? Det är ständigt återkommande frågor Marie ställer sig. Men finner hon svaren?
Hon får också av en slump sällskap i huset av Jennie, den obekymrade brittiskan, som sätter fart på Maries känsloliv på mer än ett sätt. Och som grädde på moset dyker också Maries självupptagna och manipulerande mamma upp och virvlar upp en massa gamla ovälkomna minnen från Maries barndom.
"I en familj finns inga fiender" av Viktoria Myrén är en svart historia om kärnfamiljens vedermödor och en mor som till slut ger upp. (Eller har hon egentligen något val? Vad skulle ha hänt om hon stannat kvar?)
Boken är välskriven, men den når mig aldrig på djupet. Den berör mig inte på riktigt. Men varför inte då?
Bitvis tycker jag att boken bara är ett ältande, och jag har svårt för att huvudkaraktären aldrig tittar framåt utan ständigt blickar bakåt, mot det förflutna. Vore inte det naturligaste att söka hitta lösningar för framtiden? (Åtminstone efter att ha blickat bakåt tillräckligt länge.)
Jag har också svårt att förstå relationen som uppstår mellan Marie och Jennie. Den känns inte som en naturlig del av boken utan konstruerad på något sätt. Och varför behöver Jennie vara så opålitlig? (Sökandet efter moderns "bortttappade" guldörhängen känns helt irrelevant och gör att historien tappar fart.)
Och så är det Maries komplicerade relation till sin mamma. Om hon fram till nu betett sig som en viljelös nickedocka i hennes närhet, är det väl nu det är dags att sätta ner foten ordentligt. Vad har hon att förlora på det? En rejäl urladdning hade varit befriande för såväl Marie, som för läsaren av boken.
Nåväl. Boken är trots allt modigt skriven på flera plan och Myrén får godkänt för sin debutroman, dock med ett litet rött minus i kanten. Trots det ser jag med intresse framemot nästa bok. För här finns, som de säger i idrottssammanhang, utvecklingspotetial.
En plats i solen av Liza Marklund
I skrivandets stund har jag 16 lästa, men obloggade böcker. Planen är att blogga dem med sådana mellanrum att min kropp orkar med att sitta vid datorn. "Bäckenuppluckning" sa min barnmorska. Det lär harmlöst och ganska fint tills jag konstaterade att det är samma sak som foglossning. Det låter ungefär lika fint som det känns kan jag berätta.
Inledningen till "En plats i solen" av Liza Marklund är dramatisk och otäck. En svensk familj hittas mördade på den spanska solkusten. Mördarna har använt sig av gas som sprutats in i huset via ventilationssystemet, och det hela verkar ha varit ett inbrott som gått snett. Annika Bengtsson får i uppgift av sin nye chef att resa till Marbella för att bevaka utvecklingen på plats. För ju mer polisen gräver i fallet, desto märkligare ter det sig.
Jag trodde jag skulle kunna avhålla mig från att läsa fler böcker om Bengtsson, men icke. Samtidigt som jag är så trött på henne, måste jag erkänna att hennes privatliv bitvis intresserar mig mer än fallet hon arbetar med. Där har hon lyckats Marklund! Inledningen är spännande och intressant, men ju längre det lider desto mer tappar historien fart. Mot slutet har jag svårt att koncentrera mig och slutbetyget blir ett suckande "jaha". Men hur blir det med Annika och Thomas nu då? Nyfikenheten över svaret på den frågan gör att inte heller denna bok blir den sista jag läser av Marklund. Tror jag.
Inledningen till "En plats i solen" av Liza Marklund är dramatisk och otäck. En svensk familj hittas mördade på den spanska solkusten. Mördarna har använt sig av gas som sprutats in i huset via ventilationssystemet, och det hela verkar ha varit ett inbrott som gått snett. Annika Bengtsson får i uppgift av sin nye chef att resa till Marbella för att bevaka utvecklingen på plats. För ju mer polisen gräver i fallet, desto märkligare ter det sig.
Jag trodde jag skulle kunna avhålla mig från att läsa fler böcker om Bengtsson, men icke. Samtidigt som jag är så trött på henne, måste jag erkänna att hennes privatliv bitvis intresserar mig mer än fallet hon arbetar med. Där har hon lyckats Marklund! Inledningen är spännande och intressant, men ju längre det lider desto mer tappar historien fart. Mot slutet har jag svårt att koncentrera mig och slutbetyget blir ett suckande "jaha". Men hur blir det med Annika och Thomas nu då? Nyfikenheten över svaret på den frågan gör att inte heller denna bok blir den sista jag läser av Marklund. Tror jag.
Askungar av Kristina Ohlsson
Recensionsexemplar från Piratförlaget. Litteraturum tackar för ett gott samarbete! Recensionsdatum 19 aug 2009.
En flicka försvinner oförklarligt från ett X2000-tåg som precis rullat in på Stockholms Central. Trots att tåget var så gott som fullsatt har ingen sett flickan lämna tåget. Vare sig själv eller i sällskap av någon. Flickans pappa blir snabbt misstänkt för att ta tagit flickan och alla resurser sätts in på att finna honom.
Bara kort efter att flickan försvunnit får mamman hem ett paket innehållandes alla flickans kläder, men även allt hennes hår. Efter detta blir kommissarie Axel Recht, kriminalinspektör Peder Rydh och den civilanställda utredaren Fredrika Bergman tvugna att blicka bredare i utredningsarbetet. Och inte minst gör paketets innehåll att de känner att det brådskar...
Kristina Ohlssons debutroman "Askungar" är en spännande och välskriven historia. Att skriva om barn som försvinner är ett bra sätt att hålla läsaren på sträckbänken. Jag fick bitvis ont i magen och läste allt fortare ju mer bråttom utredningsteamet fick. Och även om jag efter en tids läsande lyckades lista ut motivet till brotten (ja, mer än ett barn försvinner) fick jag ändå inte alla bitarna att passa med varandra förrän boken var utläst. Imponerande, Ohlsson! "Askungar" är en av de bättre kriminalromaner jag läst det senaste året och som debutroman är boken mer än godkänd. Och således mycket läsvärd!
En flicka försvinner oförklarligt från ett X2000-tåg som precis rullat in på Stockholms Central. Trots att tåget var så gott som fullsatt har ingen sett flickan lämna tåget. Vare sig själv eller i sällskap av någon. Flickans pappa blir snabbt misstänkt för att ta tagit flickan och alla resurser sätts in på att finna honom.
Bara kort efter att flickan försvunnit får mamman hem ett paket innehållandes alla flickans kläder, men även allt hennes hår. Efter detta blir kommissarie Axel Recht, kriminalinspektör Peder Rydh och den civilanställda utredaren Fredrika Bergman tvugna att blicka bredare i utredningsarbetet. Och inte minst gör paketets innehåll att de känner att det brådskar...
Kristina Ohlssons debutroman "Askungar" är en spännande och välskriven historia. Att skriva om barn som försvinner är ett bra sätt att hålla läsaren på sträckbänken. Jag fick bitvis ont i magen och läste allt fortare ju mer bråttom utredningsteamet fick. Och även om jag efter en tids läsande lyckades lista ut motivet till brotten (ja, mer än ett barn försvinner) fick jag ändå inte alla bitarna att passa med varandra förrän boken var utläst. Imponerande, Ohlsson! "Askungar" är en av de bättre kriminalromaner jag läst det senaste året och som debutroman är boken mer än godkänd. Och således mycket läsvärd!
Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen
Recensionsexemplar från Ordfront. Litteraturum tackar för ett gott samarbete!
"Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen är den andra boken i den så kallade Hammarbyserien. (Den första hette "Pepparkakshuset" och finns recenserad här!) I den här boken får polisen vid Hammarby polisstation, med kriminalkommissarie Conny Sjöberg i spetsen, bråda dagar då de inte får mindre än tre fall på sitt bord.
Under en motionsrunda hittar polis Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i ett buskage. Inte långt därifrån hittas också barnets moder mördad. Och till en början är polisen helt omedveten om att en liten flicka, Hanna, sitter inlåst ensam i en lägenhet och tror att hennes mamma tagit med sig hennes lillebror och flyttat från lägenheten...
I samma veva hittas sextonåriga Jennifer strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Vid närmare efterforskningar visar det sig att Jennifer kommer från trassliga hemförhållanden och dessutom har en syster som ägnar sig åt ett destruktivt leverne. Mordmisstankarna beträffande Jennifer riktas till en början mot pojkvännen Jocke, som i sin tur inte heller har det så lätt hemmavid.
Bra bok. Lättläst och spännande. Gerhardsen lyckas hålla spänningen fram till de sista sidorna och bitvis har jag riktigt ont i magen. Jag gillar Gerhardsens sätt att skriva, med relativt korta stycken och varvningarna hon gör mellan de parallella händelserna. Den enda jag har invändningar emot är Conny Sjöbergs privatliv, som jag tycker spårar ut i den här boken. Jag var så glad efter att ha läst "Pepparkakshuset" att han var en vanlig och hederlig familjefar. (Och inte en schabloniserad, ensam, alkoholmissbrukande och operaälskande kommisarie.) Jag tycker dock inte att boken är betjänt av hans utsvävningar. Nåväl. Jag ser med intresse fram emot Gerhardsens nästa bok, som beräknas komma ut under våren 2010.
"Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen är den andra boken i den så kallade Hammarbyserien. (Den första hette "Pepparkakshuset" och finns recenserad här!) I den här boken får polisen vid Hammarby polisstation, med kriminalkommissarie Conny Sjöberg i spetsen, bråda dagar då de inte får mindre än tre fall på sitt bord.
Under en motionsrunda hittar polis Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i ett buskage. Inte långt därifrån hittas också barnets moder mördad. Och till en början är polisen helt omedveten om att en liten flicka, Hanna, sitter inlåst ensam i en lägenhet och tror att hennes mamma tagit med sig hennes lillebror och flyttat från lägenheten...
I samma veva hittas sextonåriga Jennifer strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Vid närmare efterforskningar visar det sig att Jennifer kommer från trassliga hemförhållanden och dessutom har en syster som ägnar sig åt ett destruktivt leverne. Mordmisstankarna beträffande Jennifer riktas till en början mot pojkvännen Jocke, som i sin tur inte heller har det så lätt hemmavid.
Bra bok. Lättläst och spännande. Gerhardsen lyckas hålla spänningen fram till de sista sidorna och bitvis har jag riktigt ont i magen. Jag gillar Gerhardsens sätt att skriva, med relativt korta stycken och varvningarna hon gör mellan de parallella händelserna. Den enda jag har invändningar emot är Conny Sjöbergs privatliv, som jag tycker spårar ut i den här boken. Jag var så glad efter att ha läst "Pepparkakshuset" att han var en vanlig och hederlig familjefar. (Och inte en schabloniserad, ensam, alkoholmissbrukande och operaälskande kommisarie.) Jag tycker dock inte att boken är betjänt av hans utsvävningar. Nåväl. Jag ser med intresse fram emot Gerhardsens nästa bok, som beräknas komma ut under våren 2010.
Champagneflickan av Caroline L Jensen
Listan med obloggade böcker har växt på sig, så nu är det väl dags att jag tar mig i kragen igen. Funderar som bäst på om jag ska ta mig till Bokmässan i Göteborg i september. Själen har lust, men det är tveksamt om kroppen skulle orka med. Får klura lite till. Fjolårets mässa var för mig en personlig succé. Levde läääänge på den upplevelsen...
"Champagneflickan" av Caroline L Jensen är en sann historia om en Malmötjej som av olika olyckliga omständigheter börjar arbeta som strippa i Köpenhamn. I boken får vi följa Caroline och hennes arbetskamraters liv kantat av glädje, sorg, kamratskap och kanske en gnutta kärlek. Men också av sex, våld, alkohol, tungt nattarbete och de stora pengarna
Intressant läsning då Jensen både försökt, och faktiskt dessutom lyckats med, att berätta historien med stor självdistans. Boken rymmer vare sig någon romantiserad bild av sexindustrin eller något försvarstal. Inte heller innehåller den något moraliserande utan bara "så här var det". En unik inblick i en annars sluten värld och som faktiskt gett mig en del av svaren på de frågor jag haft om varför man väljer att arbeta i den här branchen. Läses med öppet sinne!
"Champagneflickan" av Caroline L Jensen är en sann historia om en Malmötjej som av olika olyckliga omständigheter börjar arbeta som strippa i Köpenhamn. I boken får vi följa Caroline och hennes arbetskamraters liv kantat av glädje, sorg, kamratskap och kanske en gnutta kärlek. Men också av sex, våld, alkohol, tungt nattarbete och de stora pengarna
Intressant läsning då Jensen både försökt, och faktiskt dessutom lyckats med, att berätta historien med stor självdistans. Boken rymmer vare sig någon romantiserad bild av sexindustrin eller något försvarstal. Inte heller innehåller den något moraliserande utan bara "så här var det". En unik inblick i en annars sluten värld och som faktiskt gett mig en del av svaren på de frågor jag haft om varför man väljer att arbeta i den här branchen. Läses med öppet sinne!
Kalla mig prinsessa av Sara Blaedel
För tillfället har jag har snöat in på kriminalare. Det är vad jag orkar med för tillfället antar jag. Tillbringar den mesta av tiden inomhus, trots solen och värmen. (Jag har tydligen snöat in på mer än ett sätt.) Men nu är tiden inne då det anses korrekt att berätta att vi väntar tillökning i familjen. Om allt går bra ökar familjemedlemmarna i vår familj med 100 % runt årsskiftet. Jo, det är alltså två små som gör sin blivande mammas tillvaro så outhärdlig. Såvida man inte tycker om att må illa dygnets ALLA timmar...De som vet säger att det KAN gå över vilken dag som helst. Det SKA gå över vilken dag som helst! Det MÅSTE gå över! Snart...
"Kalla mig prinsessa" av Sara Blaedel är en bok jag införskaffat för länge sedan, och när jag började läsa den hade jag inga förväntningar alls. Har läst "Bara ett liv" av samma författare och då var jag allt annat än imponerad. MEN jag skriv också att hon skulle få en chans till.
Upptakten till den här boken är när Våldsroteln vid Köpenhamnspolisen får in en anmälan om grov våldtäkt från en kvinna som varit på sitt livs första date. En genomgång av andra ouppklarade våldtäkter visar att den här mannen varit i farten förut. Han charmar sina blivande offer på olika datingsajter på internet, bjuder på middag och calvados till kaffet. Alltmedan han kallt beräknande vet hur kvällen kommer att sluta. Och när ytterligare en kvinna hittas, denna gången inte bara våldtagen utan också strypt, får kriminalinspektör Louise Ricks ta till nya okonventionella metoder.
Den här gången har Blaedel lycktas bättre. Historien har ett driv som jag saknade förra gången och stundom är det riktigt spännande. Lättläst och lättsmält. Undehållande för stunden. Men Louise Ricks privatliv skulle jag kunna vara förutan. Det är bara klyschigt och ointressant och ger upphov till djupa suckar.
"Kalla mig prinsessa" av Sara Blaedel är en bok jag införskaffat för länge sedan, och när jag började läsa den hade jag inga förväntningar alls. Har läst "Bara ett liv" av samma författare och då var jag allt annat än imponerad. MEN jag skriv också att hon skulle få en chans till.
Upptakten till den här boken är när Våldsroteln vid Köpenhamnspolisen får in en anmälan om grov våldtäkt från en kvinna som varit på sitt livs första date. En genomgång av andra ouppklarade våldtäkter visar att den här mannen varit i farten förut. Han charmar sina blivande offer på olika datingsajter på internet, bjuder på middag och calvados till kaffet. Alltmedan han kallt beräknande vet hur kvällen kommer att sluta. Och när ytterligare en kvinna hittas, denna gången inte bara våldtagen utan också strypt, får kriminalinspektör Louise Ricks ta till nya okonventionella metoder.
Den här gången har Blaedel lycktas bättre. Historien har ett driv som jag saknade förra gången och stundom är det riktigt spännande. Lättläst och lättsmält. Undehållande för stunden. Men Louise Ricks privatliv skulle jag kunna vara förutan. Det är bara klyschigt och ointressant och ger upphov till djupa suckar.
Grundläggande genetik av Mikael Fant
Jakob Lundwall får på sin trettioårsdag beskedet att hans mamma Christina avlidit. Förvisso hade de ingen vidare kontakt på slutet, men vem hade Jakob det med? Sakteliga har han under årens lopp dragit sig undan såväl släkt som vänner. Dessutom råder det oklara omständigheter kring moderns död och Jacob blir tvungen att ta kontakt med omvärlden igen för att söka sannigar och svar på frågor han länge burit på.
Detta är upptakten till Mikael Fants bok "Grundläggande genetik". En välskriven och kristallklar debut som innehåller allt en bra roman ska innehålla. Trots det blir det inte klyschigt vilket också kunde ha blivit fallet. En och annan tvärvändning gör också historien, vilket gör att det aldrig blir tråkigt. Fant driver skickligt boken framåt med fast precision och målmedvetenhet. Någonting i boken får mig att känna likheter till Erlend Loes sätt att skriva, men det torde inte vara en komplimang från min sida sett. Loe tillhör inte mina favoriter, men det gör Fant redan efter debutromanen.
Detta är upptakten till Mikael Fants bok "Grundläggande genetik". En välskriven och kristallklar debut som innehåller allt en bra roman ska innehålla. Trots det blir det inte klyschigt vilket också kunde ha blivit fallet. En och annan tvärvändning gör också historien, vilket gör att det aldrig blir tråkigt. Fant driver skickligt boken framåt med fast precision och målmedvetenhet. Någonting i boken får mig att känna likheter till Erlend Loes sätt att skriva, men det torde inte vara en komplimang från min sida sett. Loe tillhör inte mina favoriter, men det gör Fant redan efter debutromanen.
Dubbla slag av Malin Persson Giolito
Sommar och sol i allra högsta grad och det kan tänkas märkligt att jag är blek som en albyl där jag ligger under filten. Men jag har mina skäl. Så fort jag är på benen igen ska jag köpa nya shorts och lapa sol hela dagarna. Så det så.
Men trots att jag inte kan ta del av det vackra vädret utomhus läser jag böcker. Både med ögonen och öronen. Och så har jag kämpat med att blogga också, för det hade jag lovat för att få vara med i Sommarpåse Lyx.
"Dubbla slag" av Malin Persson Giolito är en trivsam bok att läsa så här i sommartid. Den handlar om Hanna, som taigit sig genom skolor och universitet med toppbetyg och som fick toppjobbet på en advokatbyra som på en räkmacka. Men vad hände efter att hon blev mamma? Första gången? Andra gången? Med ett tredje barn i magen är plötsligt Hanna helt bortrationaliserad, stationerad till en liten skrubb med allt mindre viktiga arbetsuppgifter att utföra. Hon ska ju ändå snart "vara ledig"...
En viktig bok om kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden, och i detta fall på en advokatbyrå. Lätt- och snabbläst. En godkänd debut av Persson Giolito, men det är något med språket som jag hänger upp mig på. Jag tycker att det haltar mellan varven. Men jag hoppas trots det få läsa fler böcker av författaren, för romaner som tar upp jämställdhetsproblematiken behövs mer än någonsin i samhällsdebatten.
Men trots att jag inte kan ta del av det vackra vädret utomhus läser jag böcker. Både med ögonen och öronen. Och så har jag kämpat med att blogga också, för det hade jag lovat för att få vara med i Sommarpåse Lyx.
"Dubbla slag" av Malin Persson Giolito är en trivsam bok att läsa så här i sommartid. Den handlar om Hanna, som taigit sig genom skolor och universitet med toppbetyg och som fick toppjobbet på en advokatbyra som på en räkmacka. Men vad hände efter att hon blev mamma? Första gången? Andra gången? Med ett tredje barn i magen är plötsligt Hanna helt bortrationaliserad, stationerad till en liten skrubb med allt mindre viktiga arbetsuppgifter att utföra. Hon ska ju ändå snart "vara ledig"...
En viktig bok om kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden, och i detta fall på en advokatbyrå. Lätt- och snabbläst. En godkänd debut av Persson Giolito, men det är något med språket som jag hänger upp mig på. Jag tycker att det haltar mellan varven. Men jag hoppas trots det få läsa fler böcker av författaren, för romaner som tar upp jämställdhetsproblematiken behövs mer än någonsin i samhällsdebatten.
Sommarpåse Lyx
Idag kom den! Min efterlängtade Sommarpåse Lyx! Och vilken lyx sedan! Kolla bara!
Min påse innhöll:
Två böcker; "Exil" av Denise Mina och "I de lugnaste vatten" av Viveca Steen,
ett fantastiskt fint pocketomslag som jag antar är sytt av avsändaren,
tillika det lilla fordralet i samma tyg som innehåller tepåsar,
en Läsdagbok,
en DVD-film "Loverboy",
en påse Zoo, en påse "Jättesalt" och cocosprickar,
tre fina pennor,
ett ljus och
inte minst en lista med avsändarens bästa lästips, tillika en 10% kupong på valfri vara på Akademibokhandeln.
TUSEN, TUSEN TACK FÖR ETT SUPERFINT PAKET!
Jag tror att jag med lite detektivarbete listat ut att just DU är min hemliga bokvän denna gång. Har jag rätt?
Min påse innhöll:
Två böcker; "Exil" av Denise Mina och "I de lugnaste vatten" av Viveca Steen,
ett fantastiskt fint pocketomslag som jag antar är sytt av avsändaren,
tillika det lilla fordralet i samma tyg som innehåller tepåsar,
en Läsdagbok,
en DVD-film "Loverboy",
en påse Zoo, en påse "Jättesalt" och cocosprickar,
tre fina pennor,
ett ljus och
inte minst en lista med avsändarens bästa lästips, tillika en 10% kupong på valfri vara på Akademibokhandeln.
TUSEN, TUSEN TACK FÖR ETT SUPERFINT PAKET!
Jag tror att jag med lite detektivarbete listat ut att just DU är min hemliga bokvän denna gång. Har jag rätt?
Dårens dotter av Mian Lodalen
"Dårens dotter" av Mian Lodalen handlar om Connie, sju år, som växer upp hos sin moster och morbror i Jönköping. Connies mamma är död och hennes pappa dyker bara upp när det passar honom. När Connie börjar skolan blir det tydligt att hon inte är som andra barn. Hon har svårt att vara tyst, men det händer också att hon somnar under lektionerna. När hon inte drömmer att hennes mamma kommer tillbaka för att hämta henne.
Connie älskar sin pappa villkorslöst fastän han inte är som andra pappor. Han byter flickvänner oftare än kalsonger, han har suttit i fängelse och dessutom pratar han tattarspråket romani. Han gillar snabba bilar och han är inte rädd för att sticka ut hakan oavsett om det handlar om att dela ut gratis kondomer vid väckelsemöten eller sälja väskor med fejkade kulhål i. Och Connie förlåter honom alltid även om han inte ens dyker upp på julafton som han faktiskt lovat att göra.
En välskriven och fin bok om en flickas villkorslösa kärlek till sin far. Men även en bok om vänskap två barn emellan. Boken är lättläst och en riktig bladvändare. Personporträtten är så välgjorda och i boken finns ett driv som gör att man vill framåt. Högsta betyg till Lodalen och har du inte läst den. Gör det i sommar!
Connie älskar sin pappa villkorslöst fastän han inte är som andra pappor. Han byter flickvänner oftare än kalsonger, han har suttit i fängelse och dessutom pratar han tattarspråket romani. Han gillar snabba bilar och han är inte rädd för att sticka ut hakan oavsett om det handlar om att dela ut gratis kondomer vid väckelsemöten eller sälja väskor med fejkade kulhål i. Och Connie förlåter honom alltid även om han inte ens dyker upp på julafton som han faktiskt lovat att göra.
En välskriven och fin bok om en flickas villkorslösa kärlek till sin far. Men även en bok om vänskap två barn emellan. Boken är lättläst och en riktig bladvändare. Personporträtten är så välgjorda och i boken finns ett driv som gör att man vill framåt. Högsta betyg till Lodalen och har du inte läst den. Gör det i sommar!
Hjärtats mörker av Jonas Moström
Idag skickar jag min Sommarpåse Lyx till en mottagare någonstans i vårt avlånga land. Och så torde jag väl få min till veckan också. Verkligen spännande och något att se fram emot!
"Hjärtats mörker" av Jonas Moström är den tredje boken om kommissarie Johan Axberg och läkaren Erik Jensen. Liksom de tidigare böckerna utspelar boken sig i Sundsvall med omnejd. Hemlandstoner med andra ord.
Upptakten till den här boken är när två småpojkar hittar en död kvinna i ett motionsspår nära Sundsvalls sjukhus. Kvinnans kläder är sönderrivna och hennes trosor hittas en liten bit ifrån kroppen. Allt tyder på att det är ett sexmord, och det enda Axberg och hans kollegor har att gå på, är den röda Golf som setts lämna området.
Hemma hos Erik Jensen knakar äktenskapet med Sara i fogarna. Sara bestämmer sig för att lämna familjen för några dagar och åka till Frankrike på skrivarkurs. Och det som i Frankrike kunde ha varit ett oskyldigt snedsteg från Saras sida, visar sig få ödesdigra konsekvenser även efter hemkomsten till Sverige.
Underhållande för stunden. Moström är ingen litterär mästare och storyn känns rätt förutsägbar. Ändå gillar jag dessa böcker. Kanske mest för att jag kan mitt Sundsvall utan och innan, vilket gör boken extra levande. Så säkert kommer jag inte kunna motstå från att läsa "Rymd utan stjärnor" heller. Så på sätt och vis har han ju ändå lyckats, Doktor Moström.
"Hjärtats mörker" av Jonas Moström är den tredje boken om kommissarie Johan Axberg och läkaren Erik Jensen. Liksom de tidigare böckerna utspelar boken sig i Sundsvall med omnejd. Hemlandstoner med andra ord.
Upptakten till den här boken är när två småpojkar hittar en död kvinna i ett motionsspår nära Sundsvalls sjukhus. Kvinnans kläder är sönderrivna och hennes trosor hittas en liten bit ifrån kroppen. Allt tyder på att det är ett sexmord, och det enda Axberg och hans kollegor har att gå på, är den röda Golf som setts lämna området.
Hemma hos Erik Jensen knakar äktenskapet med Sara i fogarna. Sara bestämmer sig för att lämna familjen för några dagar och åka till Frankrike på skrivarkurs. Och det som i Frankrike kunde ha varit ett oskyldigt snedsteg från Saras sida, visar sig få ödesdigra konsekvenser även efter hemkomsten till Sverige.
Underhållande för stunden. Moström är ingen litterär mästare och storyn känns rätt förutsägbar. Ändå gillar jag dessa böcker. Kanske mest för att jag kan mitt Sundsvall utan och innan, vilket gör boken extra levande. Så säkert kommer jag inte kunna motstå från att läsa "Rymd utan stjärnor" heller. Så på sätt och vis har han ju ändå lyckats, Doktor Moström.
Alltid redo att dö för mitt barn av Joanna Rubin Dranger
Den här boken fick jag som en bonus i samband med ett bokpaket med recensionsexemplar. Den är liten och söt och på omslaget glänser gulddetaljerna. Ja, jag vet. Jag är svårt svag för fina omslag.
Här redogör Rubin Dranger för moderskapets vedermödor med slagkraftiga texter och bilder. Den avhandlar såväl kroppsfixering, egocentrism, föräldrars dubbelmoral och den översvallande mammakärleken.
Lättläst och tankeväckande och modig, även om igenkänningsfaktorn av förklarliga skäl inte är så hög just för mig, då jag inte har några barn. Än. Min absoluta favorit "Mödravård hightec", kan jag inte motstå från att visa här. Jag skrattade högt när jag såg den. Gör du?
Papperssnurra och trätratt
Här redogör Rubin Dranger för moderskapets vedermödor med slagkraftiga texter och bilder. Den avhandlar såväl kroppsfixering, egocentrism, föräldrars dubbelmoral och den översvallande mammakärleken.
Lättläst och tankeväckande och modig, även om igenkänningsfaktorn av förklarliga skäl inte är så hög just för mig, då jag inte har några barn. Än. Min absoluta favorit "Mödravård hightec", kan jag inte motstå från att visa här. Jag skrattade högt när jag såg den. Gör du?
Papperssnurra och trätratt
